1
Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder!
2-7
Det folk, som vandrar i mörkret, ska se ett stort ljus, över dem, som bor i dödsskuggans dal ska ljuset stråla fram!
Det folk, som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt.
De ska glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig, när man delar byte, ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel, och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
Ja, varje stövel buren under stridslarm, och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld, ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given!
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste!
Så ska herradömet bli stort och friden utan ände över Davids tron och hans kungarike.
Det ska befästas och stödjas med rätt och rätfärdighet från nu och till evig tid!
HERREN Sebaots nitälskan ska göra detta.
13-16
Folket vänder inte om till honom, som slår dem, HERREN Sebaot söker de inte.
Därför ska HERREN hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag!
De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen.
Ty detta folks ledare för dem vilse, och de, som låter leda sig, går i fördärvet!
Uttrycket ”dödsskuggans dal” är välbekant från psalm 23 i Psaltaren. Det anger en situation, där folket lever under ständigt hot om död och ödeläggelse, och så som folket i Nordriket hade det ställt vid den här tiden, med hotet från den aggressiva stormakten Assyrien ständigt hängande över sig, är det här en mycket välvald beskrivning!
Nu säger alltså Gud att just över dem, de som bor i norra Israel, ska ett stort ljus en dag stråla fram.
Sjuhundra år senare börjar Jesus sin offentliga verksamhet just i den trakten!
Redan i hans verksamhet under dessa tre år börjar profetian om befrielse från de makter, som har plågat folket på olika sätt, gå i uppfyllelse – han botar sjuka, driver ut onda andar, och förlåter synder!
Hänvisningen till ”Midjans tid” syftar på det, som beskrivs i Domarboken, kapitlen 6-8, där den man, som Gud sände till Israels hjälp, fördrev de invaderande folken, som hade utövat en grymt förtryck, och återställde freden.
Det visar sig dock, att de under, som Jesus gjorde under sitt jordeliv, bara var ett preludium till det som ska hända, när han kommer tillbaka: då ska fridsriket komma, då ska krig och våld vara ett minne blott!
Det här är ett av de tydligast uttalade och oftast förekommande profetiska löftena i Bibeln!
Formuleringen ”ett barn blir oss fött, en son blir oss given” är genialisk – men vad kan man annat vänta från Visheten själv?
”Ett barn blir oss fött” talar om Människosonen, han som blev född av kvinna till att vara en av oss.
”En son blir oss given” talar om Guds ende Son, som Gud ger för att han så älskar denna värld. Joh 3:16
En enda kort mening, och här finns inkarnationen beskriven, den unika händelse, som teologer och visa män har brytt sina huvud med, och skrivit volymer om…
”Herren Sebaots nitälskan ska göra detta”
”Nitälskan” är ett ord, som vi inte använder i dagligt tal, precis.
Det hebreiska ordet är ”kin´a”, och betecknar den totala intensiteten i Guds kärlek, Guds vrede, och Guds svartsjuka, samt hans lika totala beslutsamhet att genomföra vad han har planerat och beslutat.
Att säga att Gud är en nitälskande Gud, är således en förklaring av vad det betyder att Gud är En.
Hos honom finns ingen delad håg, ingen obeslutsamhet, ingen blandning av ljus och mörker!
(Annars, om någon någon gång har funderat över det, som står i Jak 4:5, ”svartsjukt längtar den Ande, som han har låtit bo i oss”, och Jakob säger att detta står i Skriften – vilket det ju inte tycks göra, när man letar – så är det just Herrens ”kin`a” han hänvisar till, den brinnande kärlek, som inte delar den älskade med någon annan!)
Så långt är då Jesaja 9 en löftesrik och behaglig läsning.
Sedan kärvar det till sig!
Som vi såg i föregående kapitel hade assyrierna år 732 f Kr plundrat Nordriket utan att slutgiltigt erövra det. Inte ens denna nationella katastrof hade fått folket att vända om till Herren, tvärtom! Nu är de övertygade om att det bara är att bygga nytt och bygga bättre, och sedan fortsätta som förr, så som av verserna 9-10 framgår….
Nån som har hört frasen ”build back, build better” nyligen uttalad?
Det finns ingen i de höga ledarskapen, som läser Skriften och tar någon varning, tydligen…
Verserna 13-16 ger klart besked om vad Gud har att säga om detta beteende, vad han tycker, när hans försök att få oss att vända om till honom, att inse vem det är, som har makten, ignoreras på detta sätt!
Ser vi på nutid, så nog borde vi ju inse, att om Gud kan låta att en förhållandevis mild pandemi som covid19 svepa över klotet, och det har sådana följder som det har haft för länder och samhällen, och om det finns över 500.000 olika virus i naturen med potential att mutera och bli lika illa eller mycket värre, då är det all orsak att vända om till Herren illa kvickt!
Men vi visar tyvärr istället samma inställning som dessa människor för 2700 år sedan.
Vi ska nog fixa det själva, här ägnas inte Gud en tanke ens.
Alltså blir det verserna 13-16, som kommer att gälla framöver.
Beskrivningen av ”huvud och svans” sätter återigen fingret på samma problem, som jag kommenterade litet grann i det jag skrev om Jesaja 7.
De politiska, världsliga ledarna beskrivs som huvudet, profeterna som svansen.
Svansen, det är något som hänger efter, följer med, utan att påverka riktningen desto mer.
För att profeterna ska kunna hänga med på detta sätt i vad politik och tidsanda bestämmer, måste de börja tala lögn, för säger de sanningen, då blir de inte omtyckta!
Resultatet av detta blir att folkets ledare leder vilse, och att de som låter sig ledas av dem, istället för att göra sin plikt och tillhandahålla andligt ledarskap, alltså de religiösa ledarna, går i fördärvet.
I förlängningen kommer då också folket att gå i fördärvet, eftersom det bara är sanningen, som kan föra till omvändelse och räddning.
Kapitlet avslutas med ett ”med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt!”
En nitälskande Gud. En Gud, som är en förtärande eld mot all orättfärdighet. En helig Gud.
En Gud, som har föga gemensamt med den allmänt välvilliga och släpphänta bild av Gud, som vi har vant varandra vid, ni vet, han som dyker upp då och då för att spraya ut litet billig nåd över församlingen, så att vi sen kan gå hem och fortsätta på våra onda vägar ett tag till…