9-14
Rasa, ni folk, ni ska ändå krossas!
Lyssna, alla länder i fjärran!
Rusta er, ni ska ändå krossas!
Gör upp planer, de går ändå om intet!
Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas, ty Gud är med oss!
Så sade HERREN till mig, när hans starka hand var över mig, han varnade mig för att vandra på detta folks väg, och sade: ”Kalla inte för sammansvärjning allt vad detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar, och bäva inte för det!
Håll HERREN Sebaot helig!
Låt honom vara er fruktan, och den, som ni bävar för!
Han ska vara en helgedom, men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.
19-20
När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda till råds för de levande?”
Till Guds undervisning, till vittnesbördet!
Om de inte talar enligt detta ord, finns ingen morgonrodnad för dem!
I början av Jesaja 8, verserna 1-7, får Jesaja profetera om sådant som låg ganska nära i framtiden för honom och hans folk.
Här är det intressant att följa upp hur exakt det, som han sade, sedan också slog in!
Han fick alltså först befallning att skaffa ett barn med sin hustru.
Nio månader framåt från det kan vi anta att barnet föddes – det kan förstås ha varit mer, men knappast så mycket mindre!
Sedan tog det ytterligare typ 1 till 1½ år, innan pojken. kunde säga ”far” och ”mor”.
Enkel matematik säger då, att det skulle komma att dröja knappa två år från det, att Jesaja får det här ordet från Herren, till dess att assyrierna skulle plundra Damaskus och Samaria.
Eftersom Damaskus föll för Assyrien 732 f Kr, kan vi alltså konstatera att Jesaja fick det här budskapet 734 f Kr.
Sen blir det litet knepigare, för Samaria erövrades först 722 f kr, och vid det laget hade Jesajas son nog lärt sig att säga pappa och mamma för länge sen!
Förklaringen på hur detta kan stämma finns i 2 Kung 15:27-30.Där berättas, att mot slutet av kung Pekas regering i Nordriket kom assyrierna och erövrade stora delar av Israels territorium, och förde bort folket från de områdena.
Det här måste ha hänt senast år 732 f Kr, för det var det året Peka blev störtad.
Uppenbarligen skedde det här då i samband med Assyriens fälttåg mot Aram och Damaskus.
Varför intog de inte hela landet då, när de en gång hade besegrat Israels armé?
Jo, tydligen köpte Peka sig fri genom att ge alla skatter, som fanns i hans huvudstad, åt Assyriens kung.
På så sätt kom bytet från Samaria att bäras till Assyrien tio år innan staden blev slutgiltigt erövrad och förstörd, och Jesajas profetia gick i uppfyllelse.
Sedan kommer då nästa profetia i verserna 8-10.
Där talar Gud inte längre om Nordriket, Israel, nu riktar han sig till Sydriket, Juda!
(Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man läser, både i de historiska böckerna och profeterna, för efter att riket delades 930 f Kr går berättelserna om Sydriket och Nordriket, deras kungar och deras omständigheter, hela tiden parallellt med varandra i Bibeln!)
Jesaja säger nu att assyrierna inte kommer att vara nöjda med att inta Nordriket, de kommer småningom att fortsätta söderut, och försöka ta Juda rike också. De kommer att komma in i hela landet, men deras fälttåg ska ändå misslyckas, för Gud ska vara med Jerusalem, så lyder löftet här.
Hur gick det då med detta?
Nu ska vi först av allt minnas, att vid den här tiden var Juda, på grund av vad kung Ahas hade ställt till med, ett skattskyldigt lydrike till Assyrien.
Ahas son Hiskia blev kung i Juda omkring 730 f Kr. Först samregerade han med sin far i femton år, från tio års ålder tills han var tjugofem, och lärde sig jobbet, så att säga, sen regerade han som ensam kung från 715-687 f Kr.
Så snart han blev ensam kung ställde han till med stor reformation i Juda, och kastade ut avgudadyrkan. Sedan slutade han betala skatt till Assyrien. 2 Kung 18:1-7
Detta upptogs inte väl av den assyriske härskaren, så nu kom han tågande med hela sin arme för att få ordning på sin uppstudsige vasall.
Hiskia försökte då köpa sig fri enligt gängse sed, och betalade ut alla dyrbarheter, som fanns i Jerusalem. 2 Kung 18:13-16.
Assyrierna var dock inte nöjda med detta, och kom för att belägra Jerusalem.
Man undrar hur mycket av den profetia om allt detta, som Jesaja hade uttalat trettio år tidigare, man kom ihåg i Jerusalem och i kungahuset vid det här laget?
Kung Hiskia hade ju bara varit en sju-åtta år gammal då.
Nå, hur det gick finns beskrivet både i Jes 37, 2 Krön 32, och 2 Kung 19.
Profetian gick i uppfyllelse till punkt och pricka.
Juda fiender rustade sig, gjorde upp planer och avtal, gick till angrepp – och krossades genom ett Guds direkta ingripande.
Sen kan man också fundera på varför just den här händelsen i Juda historia får så mycket utrymme i Bibeln?
Jag tror att det beror på att en liknande situation finns framför oss i tiden.
Det, som hände Sanheribs arme, är bara småpotatis om man jämför med beskrivningarna i Sak 12 och 14 om vad som ska hända, när Jesus kommer tillbaka, och alla jordens folk har församlats mot Jerusalem!
Den assyriska armens öde står som ett varnande exempel för oss, som lever med tidens slut inpå oss: det är en utsökt dålig idé att gå till angrepp mot en stad och ett folk, som Gud Allsmäktig har sagt att han ska beskydda!
Sedan fastnade jag också, igen en gång, på verserna 12-14 här i Jesajas åttonde kapitel.
Det här med spridande av diverse rykten, skrämselpropaganda, och konspirationsteorier är ingen ny företeelse! Gud säger tydligt ifrån redan här, för mer än 2700 år sedan, att hans lärjungar inte ska bry sig om sådant, inte hålla med om det, inte låta sig skrämmas av det.
Vi ska frukta Gud!
Ska vi bäva för något eller någon, så är det för Herren Sebaot, han som är helig, helig, helig!
Det är något att komma ihåg i en tid, när också kristna människor har alltför lätt att både tro på och sprida all världens märkliga rykten…
Verserna 19 och 20 är också understreckade med rött i min bibel. Spiritistiska medier, horoskopläsning och annat sådant är inget, som vi som Jesu lärjungar ska befatta oss med!
Vi ska inte fråga de döda till råds, vi som har en levande Gud!
Håller vi oss till Guds undervisning och hans vittnesbörd, då finns det en morgonrodnad för oss – annars inte.