Vi kommer just hem från vallokalen, våra röster i årets riksdagsval är avgivna, stämplade, och klara att räknas så småningom.
En del säger att de gör sin medborgerliga plikt, när de röstar, andra att de använder sig av sin medborgerliga rättighet, Somliga röstar för något parti, andra röstar mot något parti – jag minns att min far, salig i åminnelse, hade en kort och klar motivering till varför han alltid gick och röstade: ”Den, som inte röstar, släpper bara fram kommunisterna, för de går nog minsann och röstar allihop!”
Nå, oavsett av vilken anledning man som kristen väljer att gå och rösta, och oavsett vem man väljer att ge sin röst åt, och oavsett av om man ser detta som en plikt eller som en förmån, så gäller det att komma ihåg, att nu har det bara börjat!
Jag har hört folk säga, att det är bara den här enda dagen per fyra år, som man kan vara med och påverka i politiken, så det gäller att ta vara på det. Det här stämmer inte, och tack och lov för det!
Som kristen, som Jesu lärjunge, som en, som har tillträde till Guds tron, har du valdag varje dag!
Valet består i om du ska välja att avge din röst varje dag, om du ska välja att be för din kandidat, om han nu blev invald, eller för det parti du röstade på,så att de väljer goda vägar i sitt sätt att agera, eller kanske bara be Gud visa dig vilken riksdagsman, som han vill att du ska be för och välsigna de kommande fyra åren, eller om du ska sälla dig till det andliga soffliggarpartiet, de som sällan eller aldrig kommer på idén att be för ”kungar och all överhet”.
Man brukar säga, att ingen är så fattig som den, som inte har någon som ber för sig. Det gäller också för våra kommande riksdagsmän, för dem, som ska sitta i regeringen, för dem, som ska arbeta i de olika utskotten, och för dem, som ska leda landets utrikespolitik. Har de inget annat än mänskligt kunnande, mänsklig erfarenhet, mänsklig oförmåga att se längre framåt än nästippen, mänsklig svaghet att vara lätt påverkad av trender och lobbyister att ha som grund för sitt arbete, då är de fattiga, verkligt fattiga.
Det är på vårt ansvar att de får något mer än det, att han, som kan leda kungars hjärtan som vattenbäckar, ska som svar på sitt folks böner ge dem råd och undervisa dem om den väg de ska gå, den väg de ska leda landet framåt på.
När den gamle Samuel hade blivit tvångspensionerad, efter att han hade gett Israel den kung de så gärna ville ha, då säger han till slut: ”Hur skulle jag kunna så synda mot Herren, att jag upphörde att be för er?”
Tänkvärda ord!