AI i predikstolen?

Av sig själv känner man andra, brukar vi säga, och visst är vi människor i mångt och mycket rätt lika varandra!

Själv brukar jag säga, att det är min medfödda lathet, som har räddat mig från att bli utbränd – mest på skämt, för det är naturligtvis Herren, som har bevarat mig från det ödet, men med ett korn av allvar i alla fall.

För, lat, det är jag, lat på det sättet, att jag lätt frestas att välja den lättaste vägen, när något ska göras. Det här är något, som jag har gemensamt med många av mina medmänniskor – människan tycks vara litet lat av naturen!

Nu har vi alltså begåvats med ett nytt verktyg, som utlovas underlätta för oss i mångt och mycket, alltså den så kallade artificiella intelligensen, vanligen förkortad ”AI”. Bland mycket annat erbjuds här en bekväm genväg för dem, som ska producera text i olika sammanhang.

Alltså då också för dem, som ska producera texter att använda i diverse religiösa sammanhang, alltså andakter, tal, predikningar, undervisning…

De här elektroniska hjälpmedlen är skrämmande effektiva – det är inte längre ens alltid möjligt att skilja en AI-genererad text från något som en människa har skrivit, detta då förstås beroende på att roboten hämtar sitt material från Internet, från texter, som människor har skrivit.

På nolltid kan den skriva ut en predikan åt en jäktad förkunnare, som då slipper hela våndan med att själv söka Herren och studera Skriften! Och männniskan är lat, frestelsen är stor!

Men varför ser jag då detta som en frestelse? Är det inte bra med hjälpmedel, som underlättar tillvaron både på vardagen och söndagen?

Svaret på den frågan är enkelt: AI vet inte vad Anden vill säga till församlingen, till en viss bestämd församling vid en viss bestämd tidpunkt. Det vet bara Anden själv!

För att få veta det. gäller fortfarande den gamla sanningen: Det är när vi vänder om  till Herren och är stilla, som vi blir frälsta, deet är genom stillhet och förtröstan, som vi blir starka. Men, fortsättningen där i Jes 30 visar på det, som också är vårt problem i nutid: Vi vill inte!

Nej, vi vill att det ska gå fort, och lätt, och på vårt eget sätt!

Men om vi struntar i behovet av att fördjupa oss i Guds Ord, och i stället låter internet sköta om bibelkunskapen åt oss, om vi byter ut Andens ledning och förmaning mot ett själlöst dataprogram, då har vi verkligen sålt vår förstfödslorätt för en grynvälling!

Och vad som är ännu värre, då öppnar vi dörren på vid gavel för att det, som lärs ut i församlingarna en bit i taget kommer att spegla ännu mer av människotankar och tidsanda, än vad som redan är fallet – det är ju sådant, som chatboten fiskar upp under sina nanosekundsexkursioner i cyberspace.

Herren leder oss på rätta vägar för sitt namns skull – sånt som i stället vill leda oss på lätta vägar, är det allt skäl att se upp med!