Våra tre vise män runt askhögen där i Jobs andra kapitel satt, som redan sagts, och tänkte människotankar i sju dar, och där fanns Åklagaren i vanlig ordning osynlig med och bidrog med onda idéer!
Med den diagnosen på deras sätt att tänka i bakfickan ska vi nu börja skärskåda vad de egentligen hade att säga den arme Job, och vi ska komma ihåg att Gud i kap 42 dömer ut allt vad de har sagt!
Job 4:6-8. Här är det Elifas, som ger prov på sin tankeförmåga. ”Du har syndat, det är därför allt det här har drabbat dig! Och hur är det med din tro, tror du inte litet dåligt? Skulle inte din gudsfruktan vara din trygghet?? Vad har du riktigt för skelett i garderoben? Visst har du sett slät ut i synen, men…
Ett axplock till kan vi ta ur hans tal, 5:17-18. ”Det är Gud som slår dig, och bara du omvänder dig och bekänner dina synder kommer Han nog att hela dig också.”
Samma uttalande finns f ö också hos profeten Hosea, sjätte kapitlet, och där är det Gud som talar. Hur kan det då vara smörja när Elifas säger det?
Jo, det är helt enkelt olika adressater! I Hos 6 talar Gud till ett folk av avfälliga avgudadyrkare.
Hosea var verksam i Nordriket det sista årtiondet innan det utplånades av assyrierna år 721 f Kr, detta på grund av sitt totala avfall från Herren. Där är det här ordet sant, för det var verkligen Gud som tuktade dem!
Så visst finns det tillfällen, när vi kan hamna i problem som ett direkt resultat av att vi envisas med att gå på egna vägar också, det ska vi inte vare sig glömma eller förneka!
Vi kan bara titta i Hebr 12:4-11, så är den saken klar!
Det gäller bara att kunna se skillnaden mellan den ondes attacker och Faderns fostran.
Enkelt uttryckt: om en jordisk förälder tuktar sitt barn utan att tala om varför, då är detta ju totalt meningslöst. Vad skulle det tjäna till? Vi kan alltså förvänta oss att Gud Fader vill att vi ska veta precis varför vi blir fostrade, om det är han, som låter det svida i skinnet på ett motspänstigt gudsbarn någon gång!
Den onde gör precis tvärtom. Han vill ha oss förvirrade, osäkra, ovetande och rädda, famlande i en dimma av konturlösa och grundlösa anklagelser.
Vi ser hur det här fungerar här i Jobs bok, när ordet från Hosea ges åt en rättfärdig man, som ansätts av Åklagaren, och inte förstår vad som händer. Det blir så totalt fel, därför att här blir det, som var sanning i Hosea, en lögn! Fel adress!
Det tycks vara så att vi alltid har något slags handledare både när vi läser Bibeln, och när vi börjar strö bibelord omkring oss. Antingen har vi den som Jesus har sänt, eller också, om inte han duger, får vi samme vilseledare, som här sätter bibelcitat i munnen på Jobs vänner.
Paulus uttrycker saken så här i 2 Kor 3:4-6: ”Vi är inte dugliga att själva tänka ut det här, det kommer inte från oss själva. Den förmåga vi har, den kommer från Gud. Det är Han som gjort oss dugliga att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som grundar sig på Anden, inte på bokstaven. För bokstaven dödar, men Anden ger liv!”
Jobs vänner, och det de säger, är ett skolexempel på hur man bildligt talat slår ihjäl en medmänniska med bokstavens hjälp!
Det här är ett mycket försåtligt och farligt angrepp.
En av tjuvens mer sofistikerade metoder är att ta Bibeln till hjälp för att bryta sig in.
Han kan Bibeln bättre än någon av oss, och han vet att det i allmänhet biter bra på de troende med ett bibelcitat!
Får han oss att tro att ”nu är det Gud som talar!”, när han kommer med sina giftigheter, då har han oss på eldgaffeln!
Vi kan inte vare sig förstå eller utlägga Guds ord utan Andens hjälp. Inte heller räcker det med att bara skaffa sig en allmän bibelkunskap, som man sedan ger vidare åt sina medmänniskor, den enskilda vägledningen är i många fall avgörande för om människan verkligen ska kunna avvärja de listiga angreppen!
Eftersom ingen av oss kan veta vad som finns i en annan människa, är vi verkligen i behov av en kompetent handledare! Och en sådan har vi fått, det vill bara till att vi inte blir så övermodiga, att vi tror att vi klarar oss utan Honom.
Tillbaka till Job. Här är nu Elifas alltså i full färd med att förklara för Job att allt, som drabbat honom, bara är ett uttryck för Guds välmening! Att Gud minsann sett alla Jobs hemliga synder, och att detta, som händer honom, är en tuktan till omvändelse!
Job har, av begripliga orsaker, ganska svårt att förstå den välmeningen! Han hade ju inga hemliga synder, det har vi Guds eget omdöme om i första kapitlet!
Job 22:4-10. Här, i sitt tredje tal till Job, lägger nu äntligen Elifas fram i klartext vad han suttit och tänkt sig fram till under de sju tysta dagarna. Och visst syns det vem som inspirerat honom? Fingeravtrycken är tydliga i dessa fruktansvärda, grundlösa anklagelser
Det Elifas sysslar med är att försöka få Job att börja bekänna synd – i detta fall synder han inte begått. Och, om inte det lyckas, åtminstone få hans rättfärdighetsmedvetande att vackla!
Så länge en människa tryggt bekänner sig vara rättfärdig inför Gud genom tro på Kristus, så länge har man också trons sköld redo, om och när man blir bombarderad med anklagelser.
Håll fast det du har, står det i Uppenbarelseboken!
Men den arme Job har ju fler vänner! Och det är som någon lär ha sagt:
”Gud, bevara mig för mina vänner, mina ovänner klarar jag av själv!”
Med sådana här vänner behöver man inga ovänner…
Vi går tillbaka till Job 8:4-6. Nu är det Bildad som är i farten. ”Gud har slagit ihjäl dina barn, för de var en bunt överträdare, och du ska vara glad att han inte buntade ihop och slog ihjäl dig också på samma gång, för det hade du egentligen förtjänat! Nu är det bara att vända om och göra bättring, så kanske Gud skonar dig!”
Det är ungefär samma besked som Elifas har gett. Samma iver att rentvå Gud, och givetvis också samma iver att svärta ner Job.
Så länge tjuven lyckas hålla sig dold, finns det ingen annan slutsats för dem att dra än att detta, som drabbat Job, måste vara Guds dom, och eftersom Gud är rättvis, bara måste det ju vara något fel på Job!
Inte heller Bildad tycks alltså ha den ringaste aning om att det finns någon annan än Gud och Job med i skeendet.
Vi ska väl låta den tredje vännen komma med sitt bidrag också. I Job 11:5-8 yttrar Sofar sig, och hans bidrag är tänkt att vara sista spiken i kistan. ”Gud är så upphöjd och obegriplig, så du kan inget begripa, det begriper du väl?”
Vilken gud är det egentligen Sofar beskriver här? Jo, detta är närmast en muslimsk gudsbild. Det är Allah snarare än Jesu Kristi Gud och Fader, som här beskrivs. Islam betyder underkastelse. Där är det bara att underkasta sig allt som händer, blint och utan att förstå, och det är just vad Job här uppmanas att göra.
När vi läser t ex 1 Kor 2:9-12 ser vi, att så är det inte i kristendomen! Gud vill att vi ska veta – inte allt, men allt vi behöver veta för att vara trygga i vår tro, och kunna stå emot den ondes listiga angrepp, och däri ingår att vi ska veta vilka gåvor Gud har gett! Och nu är det inte vilken andlig nådegåva du har, som är det intressanta.
Vilka gåvor har Gud gett åt alla sina barn? Jo, alla har vi fått barnaskapets gåva, vi har fått förlåtelsens gåva, vi har fått Anden som hjälpare, och vi har fått rättfärdighetens gåva. Så visst finns det byte för tjuven att vara ute efter hos var och en kristen människa!
Den spegel, som Jobs vänner håller upp för honom, visar en förvrängd och lögnaktig bild av både Gud och Job. Gudsbild och självbild, det är de två saker, som står i fokus i den glimt av den andliga striden, som Jobs bok ger.
Håll hårt i den bild av Gud, som Jesus ger oss, och bevara den bild av dig själv, som Skriften ger Guds barn! Det kommer inte att saknas tillfällen, då både den onde själv och sådana, som tillfälligtvis låter lura sig att gå hans ärenden, kommer att försöka ta dessa två bilder ifrån dig…