”Jag är inte intresserad av historia!”

Någon gång för typ trettio år sedan predikade jag vid ett tillfälle i Sideby kyrka, och sade då bland annat, att det enda, som vi tycks lära oss av historien, är att vi ingenting lär oss av historien. Där satt en professor emeritus i just historia i församlingen, och han kom och tog mig i mild upptuktelse efter gudstjänsten.

”Nog kan vi lära oss av historien”, sade han. ”Problemet är att folk inte kan någon historia!”

Jag var ju tvungen att ge honom rätt – så många gånger hade jag redan då mött en blankt oförstående blick, när jag hänvisat till sådant, som hänt bakåt i tiden, att jag inget kunde invända. Nutidsmänniskan är överraskande historielös, om man betänker det faktum att alla har läst grundläggande historia redan i grundskolan!

Detta antagligen för att intresset saknas. Alla är inte lika lyckligt lottade som jag , jag hade en historielärarinna under högstadietiden – det hette mellanskola då -  som jag än idag minns med värme, så jag har alltsedan dess tyckt om att fördjupa mig i hvad fordom hafver timat…

Vi kan lära oss både det ena och det andra av historien av den enkla orsaken, att den har en tendens att upprepa sig!

Ta nu bara den för tillfället pågående konflikten mellan Israel och Hamas. Där har vi en historia, som upprepar sig med så korta mellanrum, att till och med den av historia ointresserade borde kunna se mönstret: Hamas provocerar Israel med våldsdåd och terrorattacker, sedan slår Israel tillbaka, och efter några veckor är det som om det började glömmas bort vad som utlöste konflikten, och världsopinionen börjar vända sig mot Israel. Vilket naturligtvis var vad Hamas ville åstadkomma – de har ju ingen möjlighet att själva besegra Israel militärt, så det gäller att försöka skaffa sig sympati och bundsförvanter!

Därför gömmer de sig bland civilbefolkningen i Gaza, för att tvinga Israel till ett krig, som kräver många civila dödsoffer.

De, som nu anklagar Israel för att vara hänsynslöst mot civila borde kunna se och betänka vem det är som är hänsynslösast – Hamas utsätter medvetet sitt eget folk för lidande för att därigenom vinna propagandapoäng, och det om något är hänsynslöst!

Och detta har hänt igen, och igen och igen, ända sedan Arafat startade intifadan för nära fyrtio år sedan, när han hade gett upp hoppet om att de kringliggande arabstaterna någonsin skulle komma att lyckas erövra Israel och köra judarna i havet.

Kanske du har hört begreppet ”nyttiga idioter”?

Det började först användas inom sovjetkommunismen. KGB var mästare på att få folk i väst att på olika sätt agera på sätt som befrämjade den kommunistiska saken, utan att själva medvetna om vad de höll på med, och de, som på detta sätt lät lura sig, kallade man just ”nyttiga idioter” .

Det förefaller mig som om de palestinska terrororganisationerna med framgång har övertagit den modellen, och de lyckas med det just därför att folk inte tycks se att historien upprepar sig, att samma propagandainstrument används gång på gång, och gång på gång får en massa människor, som borde veta bättre, att skriva och uttala sig och demonstrera till stöd för terrorister!

Nå, det är ju inte bara när det gäller profan historia, som historielösheten gör sig gällande.

Jag gjorde ett loppisfynd för några år sedan, jag kom över Bengt Hägglunds ”Teologins historia” för en euro.

På bara fyrahundra sidor har författaren lyckats presentera en tämligen täckande översikt över den västerländska teologins utveckling. Boken är en guldgruva för en sån som mig, och man kan inte annat än känna djup respekt för den sakkunskap som ligger bakom ett arbete av den här kalibern!

Mina dogmhistoriska kunskaper var – och är väl fortfarande – rätt fragmentariska , en del saker har jag läst in mig på, men annat hade jag aldrig råkat stöta på, så som det nu brukar vara för autodidakter. En sån här bok är mycket väl lämpad att fylla i en del av luckorna!

Vad som slog mig flera gånger, medan jag läste, var hur grundligt man redan under de första århundradena av den kristna kyrkans historia hade arbetat sig genom frågeställningar, som fortfarande, 1700 år senare, dyker upp igen, och diskuteras som om detta  var något nytt, som man först nu kommit att tänka på.

Nog är det märkligt vad krutet ska uppfinnas många gånger inom teologin!

Han hade nog rätt, historieprofessorn. Felet tycks många gånger vara att vi är alltför historielösa.

Dessutom tvingas jag ju erkänna att djupet och grundligheten i sökandet och tänkandet uppenbarligen var av en helt annan kaliber då än nu. Men det är väl rätt naturligt att man tar saken mer på allvar i en situation, där man när som helst kan bli fängslad och dödad för sin tro…

Jag har också kommit att minnas en sak som A W Tozer säger i en av sina böcker: ”Om folk skulle läsa vad de klassiska kristna författarna skriver, då skulle jag aldrig ha behövt skriva den här boken!”

Han var åtminstone medveten om att krutet redan var uppfunnet. Han bara påminde om det…

Att avfärda det, som har hänt före oss, md ett ”jag är inte intresserad av historia”, är alltså ingen god idé. Det lämnar oss försvarslösa mot många av de angrepp, som riktas mot oss för att få oss att tänka och agera till förmån för sådant, som vi egentligen inte skulle vilja understöda eller gå med i, eller tro på, om vi bara hade redskapen för att kunna se vad som ligger bakom….