Vi ska återvända till Efesierbrevets sjätte kapitel. Där uppmanas vi att ta emot Andens svärd, som är Guds Ord. Eftersom detta är formulerat just som en uppmaning, kan vi förstå att det inte är något som sker av sig självt, det behövs också någon form av aktiv insats från vår sida!
I Ps 19:8-12 finns en beskrivning av Guds Ord, som är värd att begrundas! Där sägs att det ger själen liv, det gör enkla människor visa, det ger glädje åt hjärtat, det upplyser ögonen, och det ger varningar! Och inte minst det sista, att det ger varningar, är förstås av stor betydelse för vår förmåga att stå i den andliga striden!
Ur den ondes synvinkel är ju inget av allt detta goda önskvärt, så han gör vad han kan för att vi inte ska ta emot det erbjudna svärdet. Han vet ju, att det kommer attt användas mot honom, om vi får tillgång till det!
Det vore ju då för illa, om vi bara kunde sätta oss ner med vår bibel, enskilt och tillsammans, ta in det goda gudsordet, växa andligen och må bra, och sedan vara med och riva ner hans fästen av hjärtans lust! Alltså tar han till det, som i Ef 6 kallas för ”listiga angrepp” för att om möjligt hindra oss från att ta emot det vapen, som Herren vill ge oss. Då behöver vi veta något om hur han då går till väga!
Först försöker han få oss kristna att läsa och studera bibeln så litet som möjligt. För det ändamålet har han planterat ut olika slags förutfattade meningar och föreställningar om bibeln.
En sådan är tanken att bibeln är svår på gränsen till omöjlig att förstå – vilket då gör att folk inte väntar sig något annat, och alltså inte får ut desto mer av sin bibelläsning, Sånt är man inte i längden så värst motiverad att sätta tid på, tid som både köttet och djävulen påpassligt förklarar att man kan ägna åt roligare, eller viktigare saker…
En annan föreställning, som har såtts in som ogräsfrön i människornas tankeåkrar, är påståendet om att bibeln helt enkelt inte har någon relevans för oss nutidsmännisor, att det bara handlar om en hop gamla berättelser, som man inte ens kan veta om de är sanna. Resultatet är igen det samma – vem skulle nu lägga ner sin dyrbara tid, eller inrätta sitt liv efter något sådant?
Om vi ändå envisas med att läsa vår bibel, eller studera den tillsammans, måste han byta taktik, och det har nu inte berett honom några större problem, varken nu eller förr.
Bibeln talar om ”tankebyggnader”, som vi bär inom oss, och som hindrar det Ord, som Gud sår ut i våra liv, från att växa och bära frukt. 2 Kor 10:4-6, Matt 13:19-22.
En tankebyggnad består i princip av en mängd tankar och idéer, som stöttar upp varandra och bekräftar varandra, och tillsammans bildar vad man kanske med ett modernt ord kunde kalla ett paradigm, alltså en övergripande syn på hur allt är och fungerar.
När en människa har lagt sig till med något sådant, då kommer hon sedan i fortsättningen att betrakta allt hon ser, läser, eller hör genom de glasögon, som hennes tankebyggnad förser henne med, och blir på det sättet blockerad från att ta in någon som helst ny information, som skulle rubba det befintliga tankepalatset. Det här är ett mycket vanligt fenomen, och det uppträder på alla livets områden. Humanism, darwinism, marxism, kapitalism, liberalism, och det mesta andra som slutar på -ism, är alla exempel på detta slag av tankesystem.
Man kan väl beskriva dem som svartbyggen, som världen och djävulen hjälps åt att bygga upp på den ”tomt” i oss, där Gud vill låta sin kunskap byggas upp.
Tll råga på allt har vi en olycklig förmåga att se på saker så att säga med ett öga i taget. Om man ser helt olika bilder med ögonen, en sak med vänster öga och något helt annat med höger, då kommer hjärnan att blockera ena bilden, annars blir vi tokiga.
Men om man blundar med ett öga i taget, går det ju att se en bild den ena stunden och en helt annan den andra, och då får man ju lov att avgöra vilken som är rätt, om inte båda kan stämma. Eller?
Det finns tyvärr en annan möjlighet också, och det är att man bygger en vattentät vägg mellan de båda, och aldrig låter dem konfrontera varandra! Den möjligheten ser själafienden till att vi utnyttjar till max!
Därför kan en kristen till exempel gå till kyrkan på söndag förmiddag, höra en predikan om Gud som Skaparen, bekänna att han tror på Gud som just himlens och jordens Skapare, och så vidare. Sen går han hem, och tittar på en dokumentär, där det sägs att att universum har kommit till av sig självt, att livet har uppstått spontant, och att allt vi ser är resultatet av den allsmäktiga evolutionen. Och så nickar han bifall till detta lika självklart, som han sex timmar tidigare nickade bifall till en helt annan förklaring av alltings ursprung, utan att medvetet märka att de två synsätten är sinsemellan motsägande och totalt oförenliga.
Men det märks minsann att man går och bär på ett svartbygge i sin själ, när angreppen kommer på den kristna tron, och man plötsligt inte riktigt vet vilken fot man ska stå på….
Det finns naturligtvis också en teologisk-religiös versionen av det här eländet med tankebyggnader, och det har i alla tider ställt till problem för oss kristna, när vi ska försöka förstå och ta till oss vad Herren säger.Vi kan, som ett exempel på detta, se på Luk 18:31-34. Jesus och lärjungarna ska ge sig på väg upp till Jerusalem, och Jesus informerar dem i klara ordalag om vad de har att vänta sig.
”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen ska gå i uppfyllelse. Ty han kommer att överlämnas åt hedningarna, och de ska håna honom, skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå”.
Tydligare än så kan det inte sägas, och ändå fattar lärjungarna noll.
”Men lärjungarna förstod inget av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.”
Och det var ju inte enda gången de uppvisar den här sortens tankeblockering! Jesus förklarar vad som ska komma att hända honom vid flera tillfällen under de tre år, som lärjungarna vandrade tillsammans med honom, men resultatet är alltid detsamma. Ja, en gång tycks ju Petrus fatta vad han säger, i Matt 16, men han vägrar ta in det, utan börjar istället försöka övertala Jesus att ge upp hela denna i Petri tycke vanvettiga tanke.
”Bevare dig Gud, Herre, det här ska aldrig hända dig!”
Men var fanns problemet? De visste var Jerusalem fanns, de hade varit där många gånger.
De kände till profeternas skrifter, dessa förelästes alla sabbater i synagogorna, och Jesus själv hade undervisat dem dag efter dag. De visste vem Människosonen var, Jesus hade talat om sig själv som Människosonen vid många tillfällen. De visste vilka hedningarna var, som hade makten i Israel vid den här tiden, alltså romarna. De visste vad det var att bli skymfad och hånad. De visste vad en romersk piskning var, och de visste vad en avrättning var. Allt var klart så långt! De hade ju alla fakta på bordet! De hade till och med sett döda uppstå på Jesu befallning, så inte ens det var längre et främmande koncept för dem!
Ändå sägs det att det var fördolt för dem. Så, vari bestod sikthindret? Varför kunde de inte förstå klarspråk? Kunde detta drabba dem, då kan det också drabba oss, så vi behöver tänka över detta!
Jo, de hade en teologi, en lära, som talade om för dem vad som skulle hända, när Messias kom, och det, som Jesus säger, passar inte in någonstans i den religiösa tankebyggnaden. Alltså var de oförmögna att ta det till sig, om de inte var villiga att erkänna att det var något fel på deras lära.
Jesus gav dem alltså en rad fakta, om vad som skulle hända. Det finns ett talesätt, som är både allmänt godtaget och helt felaktigt, nämligen ”fakta talar för sig själv. I den här berättelsen ser vi med all önskvärd tydlighet, att fakta talar inte för sig själv! Det är först när man sammanställer och tolkar fakta, som de har något att säga, och när vi ska till att tolka tillgängliga fakta, vad använder vi då för verktyg?
Jo, då tar vi till just det tankemönster, de tankebyggnader, det paradigm, som vi råkar ha lagt oss till med, eller blivit indoktrinerade med, och lyckas vi aldrig bryta oss ut ur detta på någon punkt, då går vi runt i cirkel i våra resonemang. De fakta , som vi lyckas pressa in i vår färdiga tolkningsmodell tar vi in, resten förkastar vi, och det går så automatiskt, att vi ofta inte ens märker vad som händer!
Jag hörde en gång en man ge ett lysande exempel på detta:
”Säg att du har den uppfattningen, att det är storken, som kommer med barnen. Så får du höra att antalet storkar har minskat i Skåne de senaste femtio åren. Det är fakta. Du får också höra att under samma tid har nativiteten sjunkit i Skåne. Det är också fakta. Så sammanställer och tolkar du dessa fakta med din åsikt om att storkarna kommer med barnen som tolkningsverktyg, och voilá! Tillgängliga fakta tycks ju då klart visa, att det faktiskt var storkarna som kom med barnen!”
Nå, det här är ju en karikatyr, förstås, men det speciella med en karikatyr är ju att den inte direkt förvränger, istället tar den fram och förstärker något karaktäristiskt.
I Apostlagärningarna 17 berättas om hur Paulus kommer till Tessalonika och predikar Kristus. Som resultat av detta blir han utjagad ur stan av de där bosatta judarna. Eller, det ser vid första anblicken ut som om det vore på grund av det han predikade, som har blir bortjagad. I själva verket var orsaken den, att dessa judars tankevärld var så fullbyggd av deras färdiga teologiska uppfattningar, att det fick dem att automatiskt förkasta det Paulus sade, eftersom det inte passade in!
Sen gick han vidare till nästa stad, Berea, och predikade samma budskap där, som han hade lagt fram i Tessalonika, men nu blir han inte bortkörd, tvärtom! Judarna i Berea reagerar helt annorlunda! Det står att de tog emot budskapet, och studerade Skrifterna dagligen för att se om det, som Paulus sade kunde stämma! De var med andra ord öppna för möjligheten att de kanske inte visste och kunde och förstod allt, att det kunde komma något nytt, som både stämde med Skrifterna, och öppnade nya perspektiv!
Om man inte vill att hela ens sätt att förhålla sig till omvärlden ska styras av förutfattade meningar, då är detta en inställning att rekommendera! Det har sina risker att tro att man vet, framför allt i sådana sammanhang där vår kunskap är ett styckverk – alltså de andliga!
Teologiska tankebyggnader som tillåts höja sig upp i jämnbredd med Bibeln, eller rentav börjar stå över den, så att det till slut är de, som bestämmer både hur den ska tolkas, och till slut i praktiken till och med avgör vad som ”får” eller ”ska” stå i Bibeln, det är ett verkligt otyg i Guds Rike! Vi behöver ha den ödmjukheten, att vi bekänner att vår kunskap är ofullständig, oavsett hur tjocka böcker i hur fina band vi har samlat den i!
Hur är det, om du idag hittar något, som visserligen står klart och tydligt i Guds Ord, men som inte finns med i din religiösa tankebyggnad, sådan den ser ut nu? Är du beredd att riva taket på den, och ge rum för en våning till? Eller gör du som judarna i Tessalonika, jagar ut de obekväma nya tankarna ur din närhet utan någon närmare eftertanke? Då tar du inte emot Andens svärd, och då kommer du, bland annat, att gå miste om många av varningarna, som Ordet ger!