Nu återstår tre delområden , som jag har tänkt ta upp något om ifråga om den kamp, som vi som kristna har att utkämpa – om nu Herren vill och jag får leva, alltså!
Först ska vi se på fienden vi har inom oss själva, alltså den köttsliga naturen, synden som bor i oss.
Sedan behöver vi också se på befrielsetjänsten, alltså vräkandet av de ovälkomna inneboenden vi kallar onda andar, och som avslutning ska vi glädja oss åt att se på lovprisningens och tacksägelsens betydelse.
Jag börjar alltså med att försöka sätta strålkastaren på den köttsliga naturen.
”Det som är fött av kött är kött”, säger Jesus i Joh 3:6, och det vi då ärver från våra fäder är just en köttslig natur, en benägenhet att synda, gå våra egna vägar, som ofrånkomligen resulterar i att vi gör just det. Den benägenheten yttrar sig som olika begärelser.
Ur själafiendens synvinkel är det förstås en väldig tillgång att ha en sådan bundsförvant stadigt inplanterad i oss, en ”femtekolonnare”, om man vill använda det uttrycket – som för övrigt kommer från det spanska inbördeskriget. När general Francos trupper 1936 tågade mot Madrid i fyra kolonner spreds ett rykte om att det fanns en ”femte kolonn”, bestående av hemliga Francoanhängare, inne i Madrid, beredda att göra gemensam sak med de fyra kolonnerna utanför så snart striderna började.
Vilket sedan ledde till att mängder med misstänkta francoister avrättades i Madrid. Man insåg där att det gällde att eliminera hotet inifrån medan tid var.
Utan att ta någon ställning till de åtgärdernas berättigande, vill jag mena att vi har något att lära av detta! Om fienden har en bundsförvant inom mig, då behöver jag ha koll på vad denne håller på med, och så långt som möjligt eliminera det!
Jesus säger att vi, på grund av att vi är ”kött”, fallna varelser, behöver bli födda på nytt. Joh 3:3-5
Det blir man, när man tar emot Herren Jesus som sin personlige Frälsare. Joh 1:12-13
Efter denna välsignade händelse har människan plötsligt två viljor, som strider om herraväldet inom sig, köttet och Anden. Gal 5:13-26
Eftersom vår vilja, våra val, har stor betydelse för hur det ska gå med vår vandring i ljuset, vandring i Ande, behöver vi reda ut det här! (Ibland har vi kristna förfäktat tanken att Gud inte vill att vi ska ha någon vilja, men det är en missuppfattning! Han vill bara att vi ska använda vår förmåga att göra val till att välja att följa och lyda honom, inte hans motståndare!)
I Rom 8:5-8 sägs det att de, som lever efter köttet har köttets sinnelag, och att de som lever efter Anden har Andens sinne. Att leva efter köttet leder till död, att leva efter Anden till liv.
Vi behöver alltså identifiera vad som är köttets sinnelag, vad det är som köttet vill och strävar efter – vilket är ungefär detsamma som den opånyttfödda människan vill och strävar efter – annars kommer vi i många fall att göra vad köttet begär, utan att ens förstå att det är just det vi gör!
Även om ”köttet” är ett svårdefinierat begrepp, kan vi ändå få grepp om vad det handlar om genom att se på vad det är för något, som köttet vill och strävar efter, och vilka metoder det använder för att uppnå desssa målsättningar.
På den vägen kan vi börja känna igen det som pågår inom oss – det går annars lätt så, att vi inte riktigt tar detta på allvar, inte riktigt vill godta tanken på att någon sådan här fiendskap mot Gud och Guds vilja skulle gömma sig nånstans inne i mig.
Vi ska också minnas, att det finns en orsak till att den onde så gärna vill få oss att leva efter köttet! På det sättet kan han nämligen få in olika former av bundenhet i oss, och det är det, som är hans primära målsättning, att få in en träldom, ett slaveri av något slag i oss.
När väl bundenheten finns där, då kommer den att få en massa annat elände till stånd. Den som lider under en inre bundenhet kan som ”följdsjukdomar” drabbas av fruktan, självupptagenhet, kontrollsjuka, destruktivitet, inre splittring, allså kluvenhet, främlingskap inför sig själv, alltså ett slags identitetslöshet, förljugenhet, stridslystnad, och så vidare. Tänk så många flugor han får i en smäll här, själafienden!
På samma gång ska vi också alltid minnas, att Jesus säger att han har kommit för att göra syndens slavar fria, Joh 8:36, så det finns alltid en framtid och ett hopp, vad man än upptäcker inom sig själv!
När vi ska identifiera köttet är det kanske bäst att börja från vad det har för målsättningar, vad det begär och vill uppnå, för det är här angreppet från ondskans andemakter har sin landningsplats.
Vi ska också komma ihåg att skilja på frestelser och begär. Begär är det, som köttet bidrar med, det kommer alltså inifrån, som Jakob säger i första kapitlet av sitt brev. Frestelser är det som den onde kommer med, de kommer utifrån, och de är skräddarsydda för att passa ihop med det, som köttet vill ha!
Finns det inget begär, då har frestelserna ingen bra landningsplats!
Vi behöver också skilja på behov och begär, det ser vi så snart vi börjar identifiera köttets målsättningar, för de tar sikte på att uppfylla det, som köttet har begärelse till.
Här kan vi som köttsliga målsättningar nämna trygghet, Gal 5:11, 6:12, bekvämlighet, Tit 1:9-16, njutningslystnad, 2 Tim 3:4-5, önskan att betyda något i andras ögon, Joh 5:41-44, önskan att framstå som en god människa, alltså rättfärdighet, Fil 3:3-9, samt kontroll/makt, III Joh.
Jag minns att på den tiden, när Volvos 900-serie just hade kommit, använde en bibellärare reklamen för de modellerna som exempel på hur man kan använda sig av köttets målsättningar för att få presumtiva köpare på kroken: ”När du kör den här bilen är du trygg, du sitter bekvämt, det är en njutning att köra den, folk förstår att du är någon, när de ser dig i en Volvo 960…..”
Nuförtiden skulle det vara en Tesla, då.
Och det här går igen överallt i reklamens försäljningsargument, det får man vara medveten om. Där, om någonstans, möter vi de skräddarsydda frestelserna! På det sättet skaffar folk sig en massa prylar, som de egentligen inte behöver, och lägger sig till med en både slösaktig och självupptagen livstil, vilket är lika med ett tämligen tvivelaktigt förvaltarskap – vi äger ju egentligen inte något, vi är bara förvaltare! Till råga på allt sker det ofta med lånade pengar, och låntagaren blir som bekant långivarens slav. Man hamnar alltså i ett dubbelt slaveri!
Alla de ovannämnda målsättningarna, utom kontrollbehovet, återfinns i en helt legitim version hos den pånyttfödde kristne! Gud har skapat oss med behov! Varför blir detta då en förenande länk mellan köttet och djävulen?
Jo, Gud vill fylla de här behoven i sig själv, i sin tid, och på sitt sätt , han vill att vi ska komma till honom med dem, och med tillit säga: ”I Honom har jag allt detta!” Som Jesus säger i Bergspredikan, sök först Guds Rike och rättfärdighet, så ska ni få allt det där andra på köpet!
Människan före syndafallet hade allt de behövde för att få sina behov fyllda, de var trygga, de hade det gott, de hade en tillvaro full med njutbara ting, de betydde något både för varandra och för Gud, och de visste det, de var rättfärdiga, och de hade fått i uppgift att råda över skapelsen!
Men den fallna naturen vill uppnå allt detta utan att vara beroende av Gud! Köttet vill äta av landets goda utan att behöva lyssna till Gud och lyda honom! Jes 1: 18-20. Man kan säga, att köttets begärelser är syndafallets version av de naturliga behov, som Gud lade ner i människan i skapelsen….
För att kunna lyckas med detta behövs då verktyg, metoder, som man kan använda utan att blanda in Gud i det hela, och vem står då påpassligt där och erbjuder sådana verktyg?
Naturligvis. Den onde. Efeseierbrevets sjätte kapitel talar om listiga angrepp, och här kommer de nu! ”Gör så här, så kan uppnå det du längtar efter och vill ha!”
Det är bara det, att de metoder som tillhandahålls innebär att vi syndar, om vi använder dem, och den som gör synd, han glider in i slaveri en bit i taget!
Han lär oss att ljuga på olika sätt, till exempel, för genom att trixa med sanningen kan man uppnå både det ena och det andra, och dessutom kan man också dölja sånt, som man inte vill att andra ska veta genom att vinkla till sanningen litet.
Han lär oss att sträva efter, längta efter, önska oss, drömma om pengar, mycket pengar, för vi är ju litet till mans och kvinns under illusionen om att ”if I had a little money”, då skulle jag få ett härligt liv, som ABBA sjöng en gång i tiden…och Mammon är en stor och framgångsrik slavägare! Inte heller går det så värst bra att tjäna två herrar – ja, Jesus säger ju faktiskt att det inte går alls!
Så, om man vill storkovan få kan lärjungslivet gå i stå….
Han låter oss förstå att kunskap är nyckeln till framgång på alla områden, och han lär oss att sträva efter att alltid ha så mycket kontroll som möjligt över det som sker omkring oss – och också över dem, som finns omkring oss.
Vi inser oftast inte att ett överdrivet kontrollbehov är detsamma som maktbehov, men det är just vad det är! Man vill ha makt över sitt liv och sina omständigheter, och då har man redan gått ut från ”ske din vilja”-livet.
För att kunna ha den makten behöver man också ha litet makt över omgivningen, och lägger man sig till med vanan att manipulera och tvinga andra, då blir man sakta men säkert slav under den, och sedan blir det svårt att vara en, som betjänar och hjälper sina medmänniskor! När Jesus undervisar om de här sakerna, säger han att makt är något som utövas i den här världen, men, kära lärjungar, så ska det inte vara bland er! Matt 20:25-28