Senast såg vi på 1 Joh 2, där det talas om tre stadier i kristenlivet, barn, ynglingar och fäder, och funderade på hur viktigt det är med ett fungerande andligt föräldraskap
Det här mönstret med tre steg i den andliga människans mognad kommer fram på fler ställen i bibeln, så vi fortsätter på det spåret.
Det är vanligt i bibeln, att när ett koncept nämns för första gången, då finns där fröet till allt, som sedan kommer att sägas om saken. I fortsättningen ger Skriften oss utvidgning och fördjupning av det som först sades, men man kan hela tiden härleda det tillbaka till den ursprungliga utsagan. Så är det också med detta.
Första gången vi ser de tre stegen beskrivas är i första Mosebokens första kapitel, alltså alldeles i början, strax efter att människan har skapats.
I 1 Mos 1:28 välsignar Gud människan, sedan säger han till dem att vara fruktsamma och förökasig, och till slut får de också auktoritet att råda över skapelsen.
”Barnen” behöver alltså först välsignas, för att sedan kunna växa upp och bli fruktbara, och till slut också växa in i föräldraskapets ansvar och auktoritet.
I Matt 16:17-19, ett av de mycket få ställen där Jesus talar om sin kommande församling med användande av just ordet församling, kommer samma ordning fram. (Naturligtvis handlar mycket av det han talar om Guds Rike också om församlingen…)
Församlingen ska grundas på uppenbarelse från Fadern om vem Sonen är, det är den grundläggande välsignelsen.
På den grunden ska den sedan byggas, vilket naturligtvis sker genom att fler och fler människor kommer till tro, döps, blir Jesu lärjungar, och får lära sig att hålla allt som han har befallt oss, där har vi fruktsamheten,
Då kommer den att hamna i konflikt med ”dödsriket”, en konflikt som den ska gå segrande ur, eftersom den i Kristus har fått auktoritet till att råda över ondskans andemakter..
När Jesus ger lärjungarna missionsbefallningarna ser vi samma mönster.
(Det finns fyra versioner av missionsbefallningen, även om vi mest talar om den i Matt 28, så är de andra lika viktiga att ta med om vi vill ha en helhetsförståelse av den!)
De skulle inte gå någonstans förrän de hade blivit välsignade, Luk 24:49.
Sedan skulle de gå ut och vara fruktsamma och föröka sig andligt: göra alla folk till lärjungar. Luk 24:47
Samma besked kommer i Apg 1:8. När den helige Ande kommer över er….
Och under detta arbete skulle de också ha auktoritet över, råda över ondskans andemakter, Mark 16:17-1
I Luk 10 berättas hur Jesus sänder ut sjuttio av sina lärjungar för att evangelisera.
De hade blivit välsignade med hans kärlek, omsorg och undervisning, och nu ger han dem kraft att gå ut och vara fruktsamma genom att predika evangelium.
När de kommer tillbaka, överlyckliga över allt härligt de har fått vara med om, visar det sig att det här med att vara barn och bli välsignad inte är något, som vi är tänkta att gå vidare från, växa ifrån.
”Gläds inte över att andarna lyder er, gläds över att era namn är skrivna i himlen!”
Det är Faderns kärlek, barnaskapet hos Gud, som hela vägen ska fortsätta att vara källan till vår glädje och tacksamhet, inte eventuella framgångar i tjänsten i Guds Rike! Luk 10:17-20
Det här är, som jag tror, en av de större orsakerna till att oljan så att säga stannar av, att det småningom börjar hända mindre och mindre i alla väckelser och förnyelser.
Vi blir lurade att växa från barnagemenskapen med Fadern, och börjar därmed en bit i taget att förvandlas från att vara grenar i vinträdet till att vara snittblommor.
Sådana har väldigt dålig fruktsamhetsprognos – för att inte säga överlevnadsprognos!
När man läser Efesierbrevet ser man att det är uppbyggt enligt samma mönster.
De tre första kapitlen talar om att vara välsignad, innesluten i Faderns kärlek, insatt som medlem i Guds familj, frälst av nåd, och så vidare. Där talas om att vara välsignade med all den himmelska världens andliga välsignelse, om att få sina inre ögon öppnade för allt gott vi har i Kristus, där påminns vi om Guds nåd, som har gjort oss levande, satt oss med Kristus i himmelska världen, och gett oss ett underbart framtidshopp, där får vi veta att vi är en del av Guds familj, och är tänkta att vara rotade och grundade i Guds faderskärlek – välsignelse på välsignelse!
Kapitlen 4 och 5 handlar om att vara fruktsamma genom att bevara Andens enhet, vara med och bygga upp Guds församling med stöd av de gåvor och tjänster Gud har gett, alltså herdarna/föräldrarna, vi påminns om att ära Gud genom ett helgat liv, och här finns den livsviktiga uppmaningen om att aldrig låt solen gå ner över sin vrede!
Till sist kommer sjätte kapitlet, som handlar om den andliga striden, om att råda över ondskan, genom att ta på hela Guds vapenrustning, stå emot den ondes listiga angrepp, och besegra honom i kraft av Kristi seger.
Det går inte att hoppa över något av de här stegen, och mena att det ändå ska gå lika bra att fungera på följande nivå, lika litet som man i det vanliga livet kan hoppa över sin barndom, och bli yngling eller vuxen direkt. Försöker man, då blir resultatet lätt att man hoppar för snabbt förbi välsignelsen, snavar på tjänsten, och faller och slår hakan i den andliga striden….
Att mogna andligt är en process som tar sin tid, precis som det tar sin tid att växa upp från baby till vuxen människa! Tänk på Mose exempel – han trodde att han var färdigutbildad, skolad som han var i all Egyptens vishet, men sen fick han lov att tillbringa 40 år som herde i Sinais ödemark, innan han var mogen för uppgiften att föra folket ut ur Egypten….