1-4
Se, HERRENS hand är inte för kort, så att han inte kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han inte kan höra!
Nej, det är era missgärningar, som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er, ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.
Ingen åberopar rättfärdighet, ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv!
Mitt i allt detta hade de ändå haft kvar ett yttre skal av religiositet, gudstjänstrutinen fungerade fortfarande, de firade religiösa fester, och så vidare.
Nu säger Gud att han inte vill lyssna på deras tomma ord längre!
Det han ville ha var ett folk, som levde i enlighet med den bruksanvisning för mänskligt liv, som han hade gett dem, ett folk som levde sant och rättfärdigt.
Här kommer Guds tilltal från Jesaja 1 igen, nu med en litet annorlunda formulering.
Det är inte så att Gud inte kan höra dem, han vill helt enkelt inte, inte under dessa omständigheter!
”Era synder döljer Guds ansikte för er!”
Detta är något vi borde frukta för att drabbas av!
Guds folk kan hamna i den situationen att Herren helt enkelt tar bort en del av sitt beskydd från oss.
Vi tänker lätt, att den här typen av utsagor bara gällde gamla förbundets folk, att vi, som tror på Jesus, kan räkna med att han är med oss alla dagar, oavsett hur vi lever och beter oss.
Men det är inte vad Jesus säger!
Han gav sina lärjungar missionsbefallningen, och sedan, när han har gjort det, då yttrade han till sist de välkända orden om att han skulle vara med dem alla dagar till tidens slut. Vilket då torde innebära, att om de gjorde Hans vilja, levde det liv han kallade dem till, då skulle han vara med och välsigna och hjälpa och ge kraft och vishet – men inte finns där något löfte om att han fortfarande kommer att vara med och välsigna och beskydda, om hans folk struntar i hans vilja, och börjar bete sig som här beskrivs i verserna 7-15!
Det är ingen brist på varningar i nya förbundets skrifter för att detta kan hända också oss!
I 1 Kor 10 varnar aposteln de kristna för att göra samma misstag som det gamla förbundsfolket gjorde. Allt, skrevs ner om deras öde, blev skrivet för att varna just dem, som följer Jesus! Vers 11.
Gör ni som de, då kommer Gud inte att ha behag till er! Vers 5-10….
Jakob varnar för högmod – Gud står emot de högmodiga, det är de ödmjuka han ger nåd! Han säger också att den som vill vara världens vän blir Guds ovän, och att det inte hjälper att be om man ber illa, alltså för att ens egen vilja, inte Guds, ska ske. Då får man inget!
Man kan låna härifrån Jesaja 59, och konstatera att det är ju så det blir, om Gud inte längre vill lyssna….
7-9
Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.
Fridens väg känner de inte, rätten följer inte deras spår.
De går krokiga stigar, ingen, som går på dem, vet vad frid är!
Därför är rättvisan fjärran från oss, rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus, men se, mörker råder, på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
Vill man ha ljus, då ska man vandra i ljuset, svårare är det väl inte. Inte kan man hålla sig i mörkret, och samtidigt vänta sig att det ska vara ljust! Jesus har en klar beskrivning av hur det förhåller sig i Joh 3:19-21. I v 20 står det så här: ”Var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas.”
Steget ut i ljuset, det är att omvända sig till Herren och ta emot hans förlåtelse. Då blir det ljus, då får man veta vad frid är.
Gud är rättfärdig. När Bibeln säger att Gud är god, då är det just detta som avses.
Vi misstolkar lätt Guds godhet till att han skulle vara snäll och trevlig, och aldrig kunna göra en fluga förnär, men det är just en misstolkning.
”God” i det här sammanhanget betyder perfekt, felfri, ljus som inget mörker finns i, en godhet som aldrig kan förenas med ondska, eller kompromissa med ondska, inte i någon form. Sådan är den rättfärdige och helige Guden. Vi har att välja mellan att låta oss skiljas från den synd, som skiljer oss från Gud, eller att låta skiljemuren stå kvar. Vi behöver dock vara medvetna om att om den står kvar ända in i evigheten, då kommer vi att gå under i den synd, som vi inte ville släppa taget om.
12-15
Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss.
Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, vi känner våra missgärningar.
Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vikit bort från vår Gud.
Vi har talat förtryck och upproriskhet, lögnaktiga ord, som vi har tänkt ut i våra hjärtan, har vi fört fram.
Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på på torget, det som är rätt kan inte komma fram.
Sanningen har försvunnit, och den, som vänder sig från det onda, blir plundrad.
Detta såg HERREN, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns!
Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in!
Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom!
En av människans grundläggande förblindelser är att vi inte ser hur vidrig synden är. Vi leker med den, förringar den, bortförklarar den, ursäktar den, förnekar den. Hellre kunde man leka med en svart mamba, den kan bara döda kroppen!
Inför Gud är den mer avskyvärd än något vi kan föreställa oss! Tänk dig allt det värsta, mest motbjudande, vidriga, du vet, sådant som ger dig kväljningar, får dig att kräkas, att hålla för både näsa och ögon och öron, och det kommer inte ens i närheten av syndens vidrighet.
Detta var innehållet i den bägare, som Jesus fick att dricka i Getsemane – hela världens synder!
Något så dödligt vidrigt, att han dog av det.
Något så dödligt vidrigt, att var och en, som inte vill bli av med det, kommer att hamna i fördärvet på grund av det.
En gammal gudsman sade en gång något i stil med att problemet med det, som de kristna fruktar för, det är att de nog fruktar för helvetet, men de förstår inte att frukta för synden, och ändå är det synden, inte helvetet, som de har inpå sig varje dag här i livet, ändå är det synden, inte helvetet, som försöker slingra sig runt dem, snärja dem, strypa dem, dagligen och stundligen, och ändå är det synden, inte helvetet, som kan föra dem i fördärvet!
18
Efter deras gärningar ska han vedergälla dem!
Vrede över hans motståndare, vedergällning över hans fiender!
Kustländerna ska han vedergälla för vad de har gjort!
Också ett återkommande tema i Jesaja. Det kommer den dag, när Gud ska döma världen med rättfärdighet!
20-21
Återlösaren ska komma till Sion, och till dem i Jakob, som vänder om från sin överträdelse, säger Herren.
Detta är det förbund, som jag å min sida gör med dem, säger HERREN: Min Ande, som är över dig, och mina ord, som jag har lagt i din mun, ska inte vika ur din mun, eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN!
Också i denna profetia erbjuder Gud samma utväg till sitt folk, som han alltid, i det längsta, erbjuder. Omvänd er! Om ni är villiga att börja lyssna till mig, villiga att börja lyda mig, då ska era blodröda synder bli snövita, då ska ni tvättas rena – men om ni vägrar och är motsträviga, då finns det ingen räddning för er.
Exakt det budskapet ger också Johannes Döparen, och Jesus, och apostlarna.
Omvänd er, och tro det glada budskapet! Bär sådan frukt som tillhör omvändelsen, minns att Gud vill se barmhärtighet, inte offer! Tro på den, som Gud har sänt, så ska ni inte drabbas av evigt fördärv, utan i stället få evigt liv!
Gud går fortfarande till rätta med oss, i den meningen att det ingalunda är likgiltigt för honom hur vi lever och handlar, i den meningen att han fortfarande vill att vi ska söka hans ansikte, söka att lära känna honom, vara villiga att vara med i arbetet på att göra honom känd, på vad sätt vi kan.
Han är densamme i går, idag och i all evighet, och därför har Jesaja ett budskap till oss idag, också i de bistra partier, som vi sällan predikar över…
Och det budskapet finns tillgängligt för oss idag , mer än 2700 år efter att det först uttalades, därför att Gud gav ett löfte om att det skulle finnas kvar och bli läst generation efter generation, ”till evig tid”! Han har vakat över sitt Ord, och gör det än! Inte en prick, inte en bokstav ska försvinna förrän det allt har fullbordats! Matt 5:18