Vi är alltså inne på tanken att en stor orsak till att det ”händer så litet” står att finna i att Guds folk inte riktigt har förstått vikten av andlig mognad, att följa det mönster för att leva och växa som kristen, som Gud har gett oss.
Johannes Döparen ger oss en vägvisare i detta, när han säger att det är som det ska vara, när han blir mindre, och Jesus blir större, eller, som det stället är mer ordagrant översatt i Folkbibeln: ”Han måste bli större och jag mindre”. Joh 3:30
Att växa som kristen innefattar alltså att man accepterar att bli mindre!
Om man strävar efter att växa utan samtidigt bli mindre, då kommer inte heller Jesus att bli större i och genom ens liv, och då kan man heller inte tala om någon andlig mognad i den mening, som Bibeln lägger i det begreppet.
Man kan då utgå från att fienden gör allt vad han kan för att få oss kristna att tro, att andlig mognad kan komma på andra sätt, sätt som inte kräver att vi ska bli mindre, utan tvärtom låter oss växa i egen betydelse, eget inflytande, egen framgång, och så vidare. Den tanken har genklang i gamle Adams hjärta!
Vi ska gå tillbaka till det jag sade tidigare om att första gången ett koncept kommer upp i bibeln, då finns där fröet till allt, som sedan kommer att utvecklas från denna första punkt.
Finns det ett första ställe i Bibeln, där människan blir erbjuden en möjlighet att växa, bli större, ”mogna”, utan att samtidigt förbli liten, så at Herren kan förbli stor i hennes liv?
Ja, det gör det.
I 1 Mos 3:4-5 gör ormen just det!
Han intalar människan att kunskap är det, som ska låta dem växa vidare, bli något mer än de redan är! Ja, de ska rentav bli som Gud, bara de får tillräckligt med kunskap! Och den metoden använder han än idag – varför skulle han gå och ändra på ett koncept, som har visat sig vara så framgångsrikt?
Vi har en iögonenfallande övertro på vad den rätta kunskapen ska kunna åstadkomma.
Vi tycks på fullt allvar tro, att andlig tillväxt och mognad är något, som kan undervisas fram!
Vi har aldrig haft så mycket kristen undervisning tillgänglig som idag.
Men har vi vuxit till på rätt sätt?
Har vi vi samtidigt också blivit mindre, så att Jesus har blivit större?
Juan Carlos Ortiz berättar i en av sina böcker om hur Herren vid ett tillfälle talade till honom.
Han ledde då en till synes blomstrande församling, där Anden var verksam och undervisningen flödade, och han tackade Gud för att de människor, som han ledde, hade vuxit så fantastiskt i sin tro.
Då sade Herren: ”Ditt folk har inte vuxit, de har bara blivit fetare!”
Det är vad kunskapens träd gör med oss, när vi äter från det i tron att det ska hjälpa oss till mognad och tillväxt. Vi kan nämligen tillägna oss hur mycket kristen/religiös kunskap som helst, utan att någonsin behöva säga nej till oss själva och ta på oss vårt kors för att följa Jesus!
Och det är endast i den sortens efterföljelse, som vi blir mindre och Jesus blir större i oss, och det är bara när så sker, som vi börjar mogna och bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft!
Jesu samtida lärda religionsutövare satte kunskapen högt.
De var samtidigt också de människor, om vilka Jesus sade att de hade tagit bort nyckeln till kunskapen . Luk 11:52
All kunskap, som inte blir så att säga upplåst med den nyckeln, kommer att förbli förseglad.
Istället för att bli ett Guds redskap att förvandla våra liv, göra oss mer krisuslika, kommer den att bli ett redskap för köttet och djävulen, som gör oss allt större i egna och andras ögon, medan Jesus blir mindre i oss. Eller så lyckas vi inte skrapa ihop så mycket kunskap att det projeket riktigt lyckas, och då reagerar vi med missmod istället för högmod, och tycker illa om oss själva, när det går så dåligt med detta det religiösa köttets tillväxtprojekt i våra liv…. och inte heller i det fallet blir Jesus så värst mycket större.
Kunskap utan nyckel har nämligen alltid den inverkan, att den gör oss självupptagna!
Vad är då denna nyckel för något?
För at den ska åstadkomma önskat resultat, alltså göra så att kunskapen blir något, som får oss att bli mindre och Jesus att bli större, måste den rimligtvis kunna skilja falsk kunskap från sann, den måste göra så att kunskapen endast kan tillgodogöras genom livsförbindelsen med Kristus, den behöver effektivt hugga av köttets försök att använda kunskapen för egna syften, och den behöver öppna för Guds nåd och kärlek in i våra liv:
Då finns det bara ett svar:
Nyckeln är korset, och allt det, som korset står för.
Korset är Guds vishet! 1 Kor 1:23-25
För att få tillgång till denna kunskapsöppnande vishet får man lov att göra just det som Jesus säger: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv, och ta sitt kors på sig, och följa mig”. Matt 16:24
I Lukasversionen blir det tydligt att detta inte handlar om något man gör en gång för alla, och sedan är det klart: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv, och varje dag ta sitt kors och följa mig!” Luk 9:23
Fariséerna och de skriftlärda ville inte säga nej till sig själva, de ville vara stora i folkets ögon genom sin kunskap. Därmed skilde de sig från den himmelska lönen, gemenskapen med Gud. Matt 6:1-8
Missförstå nu inte det jag säger här.
Bibelkunskap är i sig naturligtvis bra.
Insikt i kristenhetens historia och tradition, och kunskap i kristen lära, det är ingen dålig sak!
Frågan är hur vi använder den kunskapen, vad vi tror att den kan göra.
Om vi inte är villiga att använda nyckeln, då går det som det står i 2 Kor 3:6, bokstaven dödar. Detta därför att kunskapen gör oss uppblåsta, leder till partibildningar, konkurrens kristna emellan, den skapar en uppsjö av ”jobsvänner”, alltså människor som använder sina religiösa kunskaper till att hacka på andra, och allt möjligt annat ont.
Precis som Gud sade då i början: Om ni äter av kunskapens träd kommer ni att dö.
Vi kan se just så mycket av de andliga sanningarna, som Gud öppnar våra hjärtans ögon att se, inget mer. Man kan lära sig Bibeln på samma sätt som man lär sig en skolbok i historia eller religion, och man kan briljera med sin kunskap inför andra, och därigenom bli litet större i deras ögon, men det är inte att mogna andligt!
Det är som någon har sagt: att kunna Bibeln är en sak, men att förstå den en helt annan, och man har förstått just så mycket som man har praktiserat i Jesu efterföljd, inte mer!
Djävulen kan Bibeln utantill, men inte har han blivit bättre av det….
Kunskapen behöver vara korsmärkt i våra liv, vilket innebär att den ska vara underställd Guds vilja, och användas i enlighet med Guds vilja, för att hans vilja ska ske, inte vår!
Korset, som vi ska ta på oss för att kunna följa Jesus, finns nämligen alltid på samma ställe: där vår vilja och Guds vilja korsas.