Rubriken kommer från Jer 5:29-31.
”Skulle jag inte straffa dem för sådant?, säger Herren. ”Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta? Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet. Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det! Men vad ska ni göra, när slutet på detta kommer?”
Så vill mitt folk ha det!
Om inte folket hade haft en sådan beställning, då skulle inte vare sig lögnprofeterna eller medlöparprästerna ha haft någon plattform.
Lagen om tillgång och efterfrågan skulle ha eliminerat dem.
Men, uppenbarligen fanns där en efterfrågan!
I Jes 30:9-11 kan vi läsa mer i detalj om hur denna efterfrågan såg ut: ”Det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra Herrens undervisning, och som säger till siarna: ”Skåda inte!”, och till profeterna: ”Profetera inte för oss det som är sant! Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting! Vik av från vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige!”
Den här benägenheten att själva vilja bestämma innehållet i förkunnelsen, och därienom få ett för upproriskheten och lögnen behagligare budskap, i stället för att lyssna till det Gud har att säga, den följde med Guds folk också in i det nya förbundet.
I 2 Tim 4:3 skriver aposteln så här: ”Det ska komma en tid, då människor inte längre ska stå ut med den sunda läran, utan efter sin egna begär ska de samla åt sig mängder med lärare, allt eftersom det kliar dem i öronen”.
Samma tendens ser vi i dagens kristenhet.
När det finns människor i den kristna församlingen, som jobbar för att påverka det som lärs ut från predikstolar och andra kristna plattformar åt det hållet, att det inte längre ska vara Guds Ords enkla, klara besked, utan istället ett virrvarr av människomeningar, som passar bättre ihop med vad folket vill höra, då är lögnprofeterna etablerade.
När församlingsledarna, prästerna, pastorerna, anpassar det de säger så, att det ska harmonierna med lögnprofeternas villoläror, då har vi fått präster som styr efter deras råd.
Och när människor, som bär det kristna namnet, lyssnar till dem, understöder dem, och uppmuntrar dem att gå bara längre i ogudaktighet, då har vi där ”folket, som vill ha det så”.
Och då blir Guds fråga i Jer 5 också en fråga till dagens finländska kristenhet: ””Vad ska ni göra, när slutet på detta kommer?”
”Låt oss slippa se Israels Helige!”
Det är vad det fortfarande handlar om.
Guds helighet talar till oss genom hans Ord, hans eviga besked till oss människor om vad han säger ja till, och vad han säger nej till.
Man vill inte ha den sanningen, för sanningen kallar till omvändelse. Den avslöjar synden och lögnen. Den låter inte människan fortsätta som förr, gå sin egen väg, och fortsätta att inbilla sig att allt är som det ska vara. Där Jesus säger: ”Omvänd er och tro evangelium!”, där säger alltför mycket av dagens förkunnelse bara ett ”tro evangelium”.
Vad det evangeliet består i efter att man har tagit bort synden och försoningen, det kan man ju undra – men det tycks ju klia i öronen, i alla fall!
Sen har vi då den fjärde kategorin, alltså möjliggörarna.
Den består av alla dem, och det är många, som inte tror på lögnprofeternas budskap, och sörjer över att så många präster och församlingsledare har valt att gå på deras linje.
Men de är tysta. De anpassar sig. De fortsätter att gå till gudstjänster, där Guds Ord förvanskas, där det firas nattvard utan att Jesu död till förlåtelse för våra synder blir rätt förklarad, där man gör sitt yttersta för att ingen ska behöva få syn på Israels Helige, och bli störd i sin syndasömn.
Och därigenom, genom att tiga och samtycka, är de med och understöder, uppehåller, och möjliggör eländet.
Det är på riktigt dags att rösta med fötterna, om man märker att man är med i en lokal gemenskap, där Kristi kors har skyfflats undan till förmån för yogamattor, regnbågsflaggor, och nåd utan sanning!
Psalm 1 ger klara besked: ”Salig är den, som inte följer de ogudaktigas råd, och inte går på syndares väg, eller sitter bland bespottare, utan har sin glädje i Herrens undervisning, och begrundar hans Ord dag och natt!”
Jag samtalade för ett tag sedan med en syster i Herren, som slutligen hade tagit steget ut från en församling, som hon inte längre för sitt samvetes skull kunde vara med i. ”När jag kom ut från pastorskansliet, och hade skrivit ut mig, var jag så glad och lättad, att om jag hade kunnat göra det en gång till, hade jag gjort det direkt!”
Det tycks mig vara så, att det är just de, som lider av sakernas tillstånd, som på många håll samtidigt utgör själva kärnan av gudstjänstbesökare och frivilliga i församlingen.
Som tiger, samtycker, och möjliggör.
Som inte hör till dem, som vill ha det på det här sättet, men som ändå i praktiken ger en signal om att det nog ändå på något sätt går för sig.
Man kanske inte själv följer de ogudaktigas råd, man går inte aktivt med på syndares väg, men man väljer att sitta kvar där bespottarna håller hov.
Det är inte ett saligt val! Det är inte ett val, som man kan vara så där alldeles säker på att det är behagligt inför Gud, om man uttrycker det försiktigt…..
Bra skrivet och vad gott det gör att höra/läsa att också andra tycker som jag – att jag inte är ensam, inte en konstig figur som har alldeles galna åsikter……….för fast man vet vad det står så är det så lätt att börja undra om det inte ändå är så att man är för strikt, för dömande, för gammaldags……och då att få ta del av samma tankar av en annan känns gott……så TACK