Låt oss ta en titt på den omtalade tvåstatslösningen också! Den poppar ju upp här och var i diskussionerna.
Tanken på en tvåstaslösning, alltså att judarna och palestinierna skulle dela landet mellan sig, och ha var och en sin självständiga stat, fanns redan i den FN-resolution, som ligger till grund för staten Israsls bildande 1948.
När Israel grundades 1948 utgjordes den nya statens territorium av det område som FN i sin resolution tilldelade judarna. Resten av det bibliska Israel tillföll araberna, för FN gick från början in för en tvåstatslösning. Och vi ska minnas att det inte fanns någon självständig stat alls där före 1948! Landet var ett brittiskt protektorat i mellankrigstiden.
Israel grundades alltså inte på ”palestinskt territorium”, så som en del människor lurats att tro via propagandalögner!
Nu hade allt varit gott och väl om araberna visat samma vilja att följa FN:resolutionen som Israel. Då hade också en arabisk-palestinsk stat grundats 1948, och inget flyktingproblem hade uppstått! Istället för att följa FN:s resolution, delade dock Egypten och Jordanien det land, som den palestinska staten skulle ha upprättats på, mellan sig, och sedan överföll arabländerna Israel i det uttalade syftet att utplåna den nyfödda staten, och köra judarna i havet.
Det var alltså arabsidan, som från början förkastade tvåstatslösningen, detta av den enkla anledningen att de ville ha allt, inte bara en del. Under senare år har dock arabsidan visat intresse för att återuppliva den här tanken, och Israel har varit berett att göra långtgående eftergifter för att få en sådan här fredlig lösning till stånd. Det har dock hela tiden stått klart för var och en, som velat titta efter, att från palestinsk synvinkel har detta aldrig varit tänkt att vara någon permanent lösning, utan bara ett steg på väg mot det oförändrade slutmålet: att småningom ta över hela landet.
Vilket då Israel har varit fullt medvetet om, ständigt påminda om det av Hizbollah, Hamas, Muslimska brödraskapet, och allt vad de kallar sig. Man blir effektivt påmind om vad motparten egentligen har för avsikter, om det ständigt regnar raketer och granater över ens land, och barn får lära sig att kasta sten på israeliska soldater så fort de kan lyfta en. Man tvivlar inte på vad som menas, om ens land överhuvudtaget inte ens finns på kartan i de palestinska geografiböckerna!
Tanken om en fredlig tvåstatslösning är död, det är bara så. En tvåstatslösning kanske man får till stånd med internationellt lock och pock, men inte kommer den att leda till någon fred, inte med mindre än att det inrättas en kilometerbred skyddszon mellan dessa två stater, bemannad av femton brigader tungt beväpnade fredsbevarare, i alla fall!!
Sen skulle jag till slut vilja dela några tankar om det, som sker på marken i Gaza .
Det har ju varit ett ramaskri om hur IDF (Israeli Defence Forces) handhar utdelningen av hjälpsändningar där, att folk har blivit skjutna och dödade i matköerna, och så vidare. Ja, det tror jag säkert att har hänt!
Det har varit ett ramaksri också om varför inte de internationella hjälporganisationerna får sköta det här utan israelisk inblandning. Svaret på det är mycket enkelt: Israel har ingen anledning att lita på dem! UNRWA:s personal var med och planerade och genonförde Hamas´terrorangrepp mot Israel 2023, och hade också dessförinnan varit under misstankar för att syssla med helt andra saker än det, som den här FN-organisationen var till för.
Israel vet mycket väl, att den hjälp som sklulle bli sänd in i Gaza utan israelisk övervakning skulle gå direkt till Hamas, åtminstone till en stor del, och här har vi igen det här som jag nämnde i ett tidigare inlägg: kan man kräva att ena sidan i ett krig ska skicka bröd åt fiendearmén? På riktigt?
Men Israel vill inte svälta ut de vanliga Gazaborna, så alltså låter man utdelningarna ske, men under överinseende av IDF-personal.
Nu befinner ju sig de israeliska soldaterna i en krigszon, på fiendemark, när de ska göra det här jobbet. Vem som helst i folkskaran runt dem kan vara en Hamasterrorist. Vem som helst kan plötsligt plocka fram ett vapen eller en granat ur skjortan. När som helst kan en prickskytt på något hustak ha dem i telseskopsiktet. När som helst kan matkön förvandlas till en lynchmobb, som vill slita de hatade judarna i stycken. Under sådana omständigheter är det inget att undra på, om instinkten säger ”skjut först, och fråga sen”, om man ser något misstänkt i omgivningen! Framför allt inte för en, som har blivit tränad att överleva genom att snabbt identifiera hot, och agera! Resultatet blir ofrånkomligen att människor blir dödade, fast de egentligen inte hade gjort något för att förtjäna det.
Hade FN haft någon koll på vad deras anställda på Gazaremsan sysslade med, då hade vi kanske inte haft den här situationen idag! Det var där problemet uppkom. Men, vad säger propagandan? Jo, att allt är de omänskligt brutala, folkutrotande israelernas fel….
Inget av det jag har skrivit i mina tre ”propagandainlägg” borde vara främmande för någon, som brytt sig om att ta reda på fakta. Nyhetsredaktionernas folk har lika enkelt och enklare tillgång till alltsammans, som en vanlig människa som jag. Varför finns det då noll förståelse för hur situationen ter sig för en israelisk soldat, som försöker dela ut mat där på marken på Gazaremsan?
Jag kan inte tro annat. än att det helt enkelt beror på att man inte vill förstå. Man har sin uppfattning klar, och vill inte bli besvärad med fakta. Man har för länge sedan svept in sin hjärna i en palestinaschal, och genom den svepningen tränger inget ljus. Man har ingen kärlek till sanningen, och sätter hellre sin tro till lögnen. Som Paulus skriver i 2 Tess 2:9-12….
Jag har haft rubriken ”propagandaoffer” över de här tre inläggen.
Vem är det största propagandaoffret i detta? Israel, naturligtvis. Det är de, som blir lidande på grund av att så många andra sväljer lögnerna, och agerar utifrån dem. Det är de, som blir demoniserade, och gjorda till syndabockar, än en gång – det här är ett mönster, som har upprepats så många gånger under historien, att man knappt kan räkna dem alla…. men förmågan att lära sig av historien är fortfarande noll på alltför många håll.