I Matt 11:25-30 finner vi de välbekanta orden, när Jesus säger att alla, som arbetar och bär på tunga bördor, får komma till honom och få vila.
Strax innan han säger detta, har han prisat sin himmelske Fader för att han har ”dolt detta för de visa och kloka, och uppenbarat det för de små”.
Vad står ”detta” för? Vad är det, som är dolt för de visa och kloka?
Här är det som om Jesus riktigt lockar oss att ta ett steg närmare honom, försöka ta till oss vad han tänker och känner, när han säger det här!
Låt oss gå tillbaka ända till början, till människans skapelse, och det som hände strax efter!
Jesus var med där. I honom och genom honom blev allt skapat, står det i början av Kolosserbrevet!
Han bevittnade alltså människans fall, hur de lurades av Djävulen att välja kunskapen framom livet – de hade ju fritt fått äta av livets träd, om de hade valt det i stället, där fanns inga restriktioner! Men de valde kunskapen.
Livets träd hade gett dem liv i Gud, kunskapen åter skilde dem från Gud.
I Matt 11 hade Jesus just med sorg konstaterat att varken Johannes Döparen eller han själv dög åt judarna – den ene var för asketisk, den andre för livsbejakande…
Sedan ger han besked till de städer i Galileen, där han gjort så många underverk, att det skulle komma att gå illa för dem, eftersom de inte hade omvänt sig, trots allt de hade fått se och vara med om av Guds kraft och närvaro.
Efter detta säger han så orden om att ”detta”, alltså vem Johannes var, och varför han kommit, och vem Jesus själv är, och vad han kan ge, är något, som de visa och kloka inte kan se och ta till sig. Det är fördolt för dem.
Och uppenbarligen är det just ”visheten och klokheten”, som utgör sikthindret! Med andra ord: kunskapen.
När vi talar om att lära känna Herren, när vi läser orden om att det är evigt liv att känna Fadern och Sonen, är det risk för att vi blandar ihop begreppen ”lära känna” och ”begripa sig på”. Alltså så, att vi tänker oss att ju mer vi vet om Gud, ju mer kunskap om andliga ting vi skaffar oss, desto mer börjar vi också känna Gud.
Vi är ju så vana att gå kunskapsvägen, vägen till och via kunskapens träd, det är vad vi fått lära oss i allt vi ska ta oss för i den här världen!
Nu säger Jesus alltså i klartext, att den vägen är stängd. Mänsklig vishet och klokhet kan inte hjälpa oss att lära känna Herren. I Matt 11:27 får vi veta vad som är den rätta vägen: Ingen kan lära känna vare sig Son eller Fader på något annat sätt än genom uppenbarelse, alltså att Gud själv ger ljus över vem han är. Och det ljuset kommer inte som intellektuell kunskap, som kan läras in och stuvas undan i hjärnkontoret!
Gud kan vi aldrig begripa eller förstå.
I Jes 55:8-9 säger Herren att hans vägar och tankar är lika mycket högre än våra vägar och tankar, som himlen är högre än jorden!
Orsaken till att Jesu samtid inte kände igen honom, tog emot honom, var att deras kunskap blockerade dem. De hade bildat sig en uppfattning genom att läsa och forska och fundera på GT:s profetior, en tanke om hurudan Guds Messias skulle vara, när han kom, de hade gjort sig en lära, en teologi, och när sedan Jesus inte stämde med deras teologi, då såg de inte honom. Han var fördold för deras ögon. Sikthindret var för ogenomträngligt.
Deras kunskap fick dem att omtolka honom: ”en profet, tydligen, men inget mer”, att förneka honom: ”Han förvillar folket, en villolärare”, eller att avfärda honom: ”Ingen profet kommer från Galileen”.
Och detta är de tre grundläggande saker, som frukterna från kunskapens träd vill få oss att göra, när vi har ätit av dem, och sedan möter Guds uppenbarelse: Vi omtolkar, förnekar, och avfärdar. Och på det sättet tas, naturligtvis, inga steg närmare Gud!
Det finns också en fjärde sak, som kunskapen ställer till med.
”Kunskap är makt”, brukar det sägas.
Man kan också säga ”kunskap ger kontroll”.
Och kontroll, det är något som människan vill ha!
Det var det, som ormen erbjöd Eva, egentligen.
”Ni ska bli som Gud, ni kommer själva att ha kontrollen, ni behöver inte längre vara beroende av Gud! Bara skaffa er den nödvändiga kunskapen!”
Detta., att vilja vara oberoende, att själv ha makten över sitt liv, att själv ha kontrollen, är dels något, som är en börda, något som betungar människan med oro och bekymmer och ständig strävan att räcka till, dels något som stänger vägen till att lära känna Gud.
Han är nära dem, som är ödmjuka och har en förkrossad ande, sägs det.
Vad är detta då, i praktiken?
Inte annat än jag förstår är det då man har släppt sitt krampaktiga kontrollgrepp, släppt taget, och äntligen gett upp kontrollen över sitt liv, lämnat den åt Gud, som man verkligen har ödmjukat sig inför Gud på ett sådant sätt, att lära känna-uppenbarelsen kan börja landa.
Detta, att lära känna Herren genom hans uppenbarelse, beskrivs annars tydligt i Efesierbrevet. I både första och tredje kapitlet ber aposteln böner för församlingen, som handlar just om detta. Att få sitt hjärtas ögon öppnade, att Kristus genom tron ska bo i ens hjärta, att växa till sin invärtes människa genom den helige Ande, att få bli rotad och grundad i Kristi kärlek – allt detta är att känna Gud!
Att lära känna Gud och hans kärlek, det är något som övergår all kunskap, sägs det till sist där!
Att känna Gud handlar alltså om relation. Tllhörighet. Samhörighet. Enhet.
I 1 Kor 6:7 uttrycks saken så här drastiskt: ”Den som håller sig till Herren blir en ande med honom!” Jämförelsen handlar där om att liksom man och kvinna blir ”ett kött” genom den sexuella föreningen, den mest intima gemenskap människor kan ha med varanda, så blir den som tar emot Jesus som Herre och Frälsare förenad med honom.
Det här, säger Jesus, är något som den, som väljer att inte låta sig blockeras av sin kunskap, som väljer att ge upp sin kontroll, och ödmjuka sig till att vara beroende av Gud i stället, kan få uppenbarat för sig, leva i, vila i!
Detta var den omvändelse, som Korasin, Betsaida, och Kapernaum skulle ha behövt göra, för att kunna se och ta emot Jesus som den han Är!
Den som håller fast vid sin förment oberoendeskapande vishet och klokhet kan inte se det.
Nu tror jag att det är viktigt att påpeka, att detta, hur mycket man är medveten om den förening med Jesus, som skapades när man kom till tro och blev född på nytt, inte är någon frälsningsfråga.
Guds barn är man ändå, om man sedan har fattat mer eller mindre av den befrielse, som Gud vill ge genom frälsningen.
Vi talar här specifikt om att genom att lära känna sin Frälsare bli mer medveten om, befriad av, vilande i den förening med Jesus, som man som kristen redan har blivit införsatt i! Att lära känna Herren är helt och hållet hans verk i oss, inget vi själva ska jobba oss upp till!
Här finns det aldrig något för någon att berömma sig av, här står nobelpristagaren och analfabeten på samma nivå.
Jesus känner oss till fullo, och det han säger i Matt 11 är ett uttryck för hur gärna han vill att vi också från vår sida ska känna honom mer, ta de här stegen närmare, släppa taget, ödmjuka oss, ta på oss hans ok, som han uttrycker det. Den lätta bördan i att leva fri från allt, som kravet på kunskap och vishet och grepp om tillvaron trycker ner oss med…..
I 1 Kor 1:18-29 påminner aposteln om att det var just de, som inte var så höglärda och boksprängda, som hade haft lättast att ta till sig evangeliet, medan de visa, skriftlärda och ordvrängarna inget begrep.
Nu hoppas jag att ingen tror att jag har något emot att människor använder sitt förstånd!
Det Jesus vänder sig mot i Matt 11 är inte vishet och klokhet i sig, det är när människor använder mänsklig vishet till att förneka och förstöra Guds vishet, sätter sina egna tankar och tolkningar över Guds tankar, och därmed stänger vägen för sig själva!
Detta är inget annat än högmod och uppror mot Gud, och på den vägen kommer ingen nämare Gud!
Jag läste annars för bra länge sedan en scifi-roman av Fred Hoyle, ”The Dark Cloud”, tror jag den hette. Den handlade om en väldig utomjordisk intelligens, som mänskligheten fick kontakt med. Denna varelse erbjuder sig i slutet av boken att överlämna en del av sin väldiga insikt om universum till en av vetenskapsmännen, som den hade kommunicerat med, genom att helt enkelt direktförmedla informationen till hans hjärna.
Det experimentet ledde till att mannens hjärna överhettades och kraschade, för den nya informationen stämde inte alls med allt, som han under livslånga verenskapliga studier och forskning hade tagit in av bristfällig jordisk kunskap, och han klarade inte av att hantera dessa motsägande bilder av tillvaron
På forskningsanstalten fanns också en trädgårdsarbetare anställd, en man med låg IQ och rudimentär skolning.
I ett av sina sista klara ögonblick, innan hans hjärna slutligen stängde ner totalt och han dog, suckade vetenskapsmannen: ”Tänk att jag skulle misslyckas, där trädgårdskillen skulle ha lyckats utan problem…”
N’är jag läste det här, såg jag framför mig hur det är just så här det fungerar, när Gud ska ge oss av sin uppenbarelse: De, som har sitt huvud fullbyggt av mänskliga religiösa tankebyggnader, kan inte ta emot, inte så länge han försöker hålla fast vi dem, och menar att de är sanna och riktiga, medan de, som ännu har oskrivna blad i sitt sinne, är mottagliga….