Låt oss fundera på åsnor idag – eller närmare bestämt, en åsna som red på en annan åsna.
Jag syftar alltså på berättelsen om Bileam och hans talande åsna., en sedelärande text, som finns i 4 Mos 22.
Balak, kungen i Moab, hdae alltså blivit något bekymrad (läs: livrädd) när Israels folk kom framtågande söderifrån. Moabs land fanns alltså på östra sidan om Döda Havet, rakt i vägen för Israel, som var på väg upp mot nordspetsen av sjön och övergången över Jordanfloden in i det förlovade landet.
Och Israel var ingen liten skara, enligt folkräkningen i början av fjärde Mosebok fanns där över 600.000 stridsdugliga män! Undra på att Balak var beredd att betala bra för goda råd, för nu var goda råd verkligen dyra!
Han sände alltså bud till spåmannen Bileam, som bodde ett bra stycke bort, uppe vid Eufrat. Man kan dra den slutsatsen, att denne Bileam hade ett grundmurat rykte om sig att vara något alldeles extra vad det gällde kontakt med andevärlden, om han var känd trehundra kilometer bort!
”Kom och förbanna detta folk åt mig, för de är starkare än jag! Kanske ska jag då kunna besegra dem….”
Men Gud sade nej. Då försöker Balaks sändebud muta honom. och vad gör Bileam då? Jo, han försöker övertala Gud att ändra sig, för se, Bileam var inte oemottaglig för rikedomens lockelse. ”Stanna kvar här över natten, så ska jag se vad Herren mer kan tänkas ha att säga om det här!” Så sade han till sändebuden.
Och då får han tillåtelse att följa med dem – men inte att göra det som Balak vill han ska göra. Men det var han tydligen ändå inställd på att göra , för han ville ju ha belöningen! Så Gud försäkrar sig om att Bileam faktiskt ska förstå att nu är det allvar, nu lyder du mig, guld eller inte guld!
Och för att Bileam ska lyssna med båda öronen, låter han åsnan, som Bileam rider på, inte bara vägra att gå vidare, utan också börja tala till honom. Sen får han också se en ängel, som står där på vägen framför honom med svärd i hand, beredd att ge honom en ny mittbena, om han inte tar skeden i vacker hand.
Nå, nu gick budskapet fram, Bileam välsignar Israel istället för att förbanna, och går därmed miste om silvret och guldet.
Men åsnan. Den är ju bara en åsna, en fyrbent idisslare utan vare sig exteriöra eller intellektuella kvalifikationer för att tjäna Herren – och ändå är det åsnan, som Gud använder för att tillrättavisa profeten.
Gud väljer de redskap han vill använda, suveränt och utan att begränsas av något. Utan att vara tvungen att fundera på om nu den här åsnan, tvåbent eler fyrbent, har tillräckliga kvalifikationer för att duga. Den som är villig kan han göra skicklig!
Så, som Don Francisco sjunger i en av sina sånger, när Gud börjar använda dig, låt det inte stiga dig åt huvudet. Han kunde lika gärna ha använt grannens hund, om det hade behagat honom att göra så!
”If the Lord starts using you, don´t you pay it any mind – He could have used the dog next door, if he´d been so inclined…”"