I Esras bok finns också en hel del matnyttiga saker att fundera på!
I kapitel fyra kan man läsa textboken för hur Guds folks fiender går tillväga, när de vill hindra byggandet av Guds hus – och eftersom det är den kristna fösamlingen, som är Guds hus i dagsläget, har den här texten något att säga också oss kristna!
Bakgrunden är alltså att judarna hade fått tillstånd att återvända till Israel efter att ha varit deporterade till Babylon i närmare sjuttio år. Den första deportationen hade ägt rum redan 605 f Kr, den andra i samband med Jerusalems förstöring 586 f Kr, och när perserna sedan besegrade Babylonien, gav perserkungen Kores år 538 f Kr order om att judarna skulle få börja återvända.
Det var Serubbabel, som var ledare för den första gruppen av återvändare.
De hade fått i direkt uppdrag från perserkungen att bygga upp templet i Jerusalem på nytt, och återuppta gudstjänsten, och påbörjade också arbetet, men de stötte snabbt på patrull. De folk, som etablerat sig där i landet medan judafolket var borta, såg nämligen inte med blida ögon på att judarna kom tillbaka! Låter det bekant?
Så, de startade en kampanj för att göra tempelbygget om intet, väl vetande att Jerusalem och templet var judarnas nationella centrum, och att om det inte blev något av det, då skulle de inte heller komma att utgöra något större hot mot de andra folken.
Och nu blir det intressant att se, hur de valde att gå till väga!
Första stegt var infiltration. 4:1-3. De försökte förhandla sig till att få vara med och bygga.
Fienden vill gärna vara med i byggandet också av den kristna församlingen! Lyckas han få in en fot, då kan han börja ändra på ritningarna och smuggla in egna, främmande konstruktioner, ni vet, tankebyggnader och höga befästningar, som reser sig upp mot kunskapen om Gud… Låter det bekant?
Men Serubbabel släppte inte in dem.
Då kom nästa steg: skrämseltaktik och sabotage. 4:4-5
De gjorde folket modfällda, står det. De fick alltså byggarna att tro, att deras arbete inte skulle lyckas, att de var för få, för svaga, för oskickliga, och att fienderna var alltför många och starka.
Och de lyckades också, temporärt. Arbetet med tempelbygget stannade av, och stod stilla ända fram till år 518 f Kr, då Herren själv tog tag i saken, och sände profeterna Sakarja och Haggai med Guds befallning om att återuppta arbetet.
Arbetet stod alltså stilla i närmare tjugo år – och under halva den tiden var Kores fortfarande kung!
Man lät sig alltså hindras från att lyda en konungslig befallning , hindras av människor, som inte hade mycket annat än munväder och tomma hotelser och nedsättande kommentarer att komma med. Låter det bekant?
Nå, nu kom arbetet igång igen, och vad hände då? Jo, om jag tolkar texten rätt, så gick motståndarna nu till den världsliga makten, alltså den persiska ståthållaren Tattenaj, och angav judarna för olovligt byggande. Det hade de inte kunnat göra medan Kores var kung, för det var ju han som hade gett order om byggandet, men nu var Kores borta, och Darejaves var kung. Alltså fanns det hopp om att få makten på sin sida nu, via historieförfalskning och falska anklagelser!
Alltså kom Tattenaj sättande till Jerusalem och avkrävde byggarna förklaring. Att han kom i egen hög person – han var dock ståthållare över hela området väster om Eufrat – och inte bara sände någon lägre tjänsteman för att kolla läget, tyder på att han hade blivit matad med ordentligt överdrivna förhandsuppgifter om vad som pågick!
Den taktiken används än. Ska man få en ordentlig förföljelse till stånd, då gäller det att med alla lögnmedel få den världsliga makten fientligt inställd till Guds folk, åtminstone till den del, som inte har låtit sig infiltreras. Den av den ondes tänkande kontaminerade delen blir ju oftast utmärkta medhjälpare till att förfölja dem, som av rent hjärta åkallar Herren, så dem kan man låta vara ifred, och rent av understödja!
Här är vi alltså framme vid det sista stadiet i fiendens verksamhet, när byggandet av Guds hus ska hindras: att skaffa sig möjlighet att använda makt och våld mot Guds folk. Makt handlar då nuförtiden om att lyckas få till en lagstiftning, som kan användas mot dem, som lyder Gud mer än människor, och våld, det är just våld, att olagligt skada både egendom och människor.
Det gick nu inte så bra den gången, för denne Tattenaj var en samvetsgrann man, som inte lät sig styras av rykten och anklagelser, utan istället tog reda på fakta. Han sände en förfrågan till det kungliga hovet, och begärde instruktioner.
I detta är han ettt föredöme för oss alla! Ta alltid reda på fakta, innan du fäller ett omdöme eller en dom! Alla ska räknas som oskyldiga tills de är överbevisade om motsatsen!
Även om Kores själv var borta, fanns hans befallning kvar i skrift i det kungliga arkivet, och Darejaves lät gräva fram den. Och bekräftade den, och sände en sträng befallning till ståthållaren, att han skulle hjälpa judarna på allt sätt, inte stjälpa dem. 6:1-12
Templet stod färdigt 516 f Kr, sjuttio år efter att det förra förstördes, exakt som Jeremia hade profeterat redan innan det första templet förstördes. Jer 29:10
Gud vakade över sitt ord, så att det gick i fullbordan, och det gör han fortfarande, trots allt det idoga mullvadsarbete som utförs för att försöka förhindra det!