Nu är vi då framme vid Jobs bok – jag tar ett axplock från en bibelbok i taget, i den ordning vi har dem i vår bibel!
Job hade vänner, tre stycken, som kom för att trösta och hjälpa honom, efter att han hade drabbats av en lavin av olyckor i bokens början 4:6-8. Det gick nu inte så bra – man frestas tänka, att den som har såna här vänner behöver inga fiender, eller, som någon annan lär ha sagt: ”Gud, bevara mig från mina vänner, mina ovänner klarar jag själv!”
Gud själv säger i sista kapitlet av Job att vännerna bara har pratat smörja hela tiden, så om den saken är det ingen diskussion. Hur lät det då, när denna smörja kom ut ur deras mun? Vi tar ett plock, 5:17-18. Här är det Elifas från Teman, som lägger ut texten: ”Det är Gud som slår dig, och bara du omvänder dig och bekänner dina synder kommer Han nog att hela dig också.”
Men, samma uttalande finns också hos profeten Hosea, sjätte kapitlet, och där är det Gud som talar! Hur kan det då vara smörja, när Elifas säger det?
Jo, det är helt enkelt olika adressater! I Hos 6 talar Gud till ett folk av avfälliga avgudadyrkare. Där uttrycker det här ordet sanningen, för det är verkligen Gud som tuktar dem. Här i Jobs bok, när samma ord riktas mot en rättfärdig man, som ansätts av Åklagaren, blir det totalt fel. Hur omvänder man sig, när man inte har gjort det, som man anklagas för? Och vad får en lidande människa för gudsbild, om han får höra att ”det här är Gud, som straffar dig”, när han inte har en aning om varför han skulle bli straffad av Herren?
Efesierbrevets sjätte kapitel beskriver Guds Ord som Andens svärd. Det innebär att det är bara Han som kan handskas med det! Därför måste han alltid tillfrågas. Börjar vi slänga ut bibelord som vi själva tycker det passar bäst, då kommer vi med all sannolikhet att gå den ondes ärenden lika prydligt som någonsin Elifas, och skapa förvirring och smärta istället för att trösta och hjälpa!
Det tycks vara så att vi alltid har något slags handledare när vi börjar strö bibelord omkring oss. Antingen har vi den Ande, som Jesus har sänt, eller också, om inte Han duger åt oss, anmäler nog sig samme vilseledare, som här sätter bibelcitat i munnen på Jobs vänner.
Paulus uttrycker saken så här i 2 Kor 3:4-6: ”Vi är inte dugliga att själva tänka ut det, det kommer inte från oss själva. Den förmåga vi har, den kommer från Gud. Det är Han som gjort oss dugliga att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som grundar sig på Anden, inte på bokstaven, för bokstaven dödar, men Anden ger liv!”
Jobs vänner, och det de säger, är ett skolexempel på hur man slår ihjäl en medmänniska med bokstavens hjälp.
Vi kan inte varken förstå eller utlägga Guds ord utan Andens hjälp. Inte heller räcker det alltid med att bara förmedla en allmän bibelkunskap åt människor, den enskilda vägledningen är i många fall avgörande för om människan verkligen ska bli tröstad och upprättad eller ej.
Eftersom ingen av oss kan veta vad som finns i en annan människa, är vi verkligen i behov av en kompetent handledare! Och en sådan har vi fått, det vill bara till att vi inte blir så övermodiga, att vi tror att vi klarar oss utan Honom.
Elifas försöker få Job att tro, att allt som har drabbat honom bara är ett uttryck för Guds välmening! Att Gud minsann sett alla Jobs hemliga synder, och att allt elände, som har drabbat honom, är en Guds tuktan till omvändelse! Job har, av begripliga orsaker, ganska svårt att förstå sig på den välmeningen!
Det här är ett mycket försåtligt och farligt angrepp. En av tjuvens mer sofistikerade metoder är att ta Bibeln till hjälp för att bryta sig in i våra tankar och känslor. Han kan Bibeln bättre än någon av oss, och han vet att det i allmänhet biter bra på de troende, om man kommer med bibelcitat. Får han oss att tro att ”nu är det Gud som talar!”, när han kommer med sina giftigheter, då har han oss på eldgaffeln! Så, vi ska göra som Skriften säger, pröva allt, och behålla det goda, och komma ihåg att den onde faktiskt använde bibelcitat, när han försökte få Jesus på fall i öknen….