Man kan hitta formuleringar i psaltarpsalmerna, som man antingen ser som vacker poesi, och flyter förbi rätt snabbt i läsningen, eller så stannar man upp, och börjar fundera på vad som verkligen sägs, och vad som egentligen menas, och vad detta har för konsekvenser för mig, oss, och för landet vi bor i?
Dagen axplock finns i psalm 85, verserna 10-14. ”Hans frälsning är nära dem, som fruktar honom, för att härlighet ska bo i vårt land. Nåd och sanning ska där mötas, rättfärdighet och frid kyssas. Sanning ska växa upp ur jorden, rättfärdighet blicka ner från himlen. Herren ska ge oss det som är gott, vårt land ska ge sin gröda.”
Här är det värt att lägga märke till att en del bibelöversättningar har valt att översätta vers 12 med ”Trofasthet ska växa upp ur jorden,” så t ex 1917 års översättning. Varför har man gjort så? Jo, det hebreiska ordet är ”emeth”, bildat från ”aman”, tro. Det är alltså helt korrekt att här välja svenskans ord ”trofasthet” – men det är lika rätt att välja att översätta med ”sanning”.
Trofasthet och sanning är nämligen mycket nära besläktade begrepp i Gamla Testamentets grundspråk!
Vi tenderar att se sanning som ett teoretiskt, filosofiskt begrepp, ett sätt att beskriva något vi håller för sant och riktigt, influerade som vi är av det vi kan kalla grekiskt tänkande. I GT:s kultur var sanningen däremot något praktiskt, något som tog sig uttryck i hur man handlade. Trofasthet, trohet, pålitlighet, det var de synliga, påtagliga uttrycken för sanning, för att en människa levde i sanningen.
Detta får mig att tänka, att nog är det lätt hänt att vi, likt Pilatus, missuppfattar det Jesus säger, när han uttalar sitt ”Jag är kommen i världen för att vittna om sanningen”. Pilatus tänker grekiskt, filosofiskt, och kommer med sin motfråga: ”Vad är sanning?”
Men Jesus tänker bibliskt, han är Ordet! Hela hans liv, hans lidande, och till slut hans död bär vittnesbörd om ett liv, som vittnade om sanningen, ett liv i trohet, i trofasthet, i absolut pålitlighet! Han var full av nåd och sanning, och den sanningen tog sig trohetens uttryck, trohet mot det, som var Guds vilja, som var gott och fullkomligt, och som behagade Fadern, och ett trofast fasthållande vid att ta hand om, beskydda och vägleda dem, som han kallat att följa honom.
Också i vers 11 i ps 85 har vi ordet ”emeth”, där Folkbibeln översätter ”sanning”.
Där Guds frälsning finns, där möter nåden vår brist på trohet, och kallar oss på det sättet till en djupare relation av trofashet gentemot Herren – ”hos dig är förlåtelse, för att man ska frukta dig”!
Där får vi frid med Gud, när vi genom tron får våra synder förlåtna, och får del i Kristi rättfärdighet – ”rättfärdighet och frid ska kyssas”. När vi tar den friden med oss in i våra relationer till andra människor, då kan ”härlighet bo i vårt land”, för så blir det, när trofasthetens levande rättfärdighet och fridens frihet från fördömelse får följas så nära åt, att det blir som en kyss!
Och i ett land, som välsignas av att människor, som lever i frid med Gud, brukar och bevarar det, medan de i trohet gör vad rätt är, och vinnlägger sig om inbördes kärlek och barmhärtighet, där kan man också vänta sig att jorden ska ge sin gröda!