Jag har valt och funderat nu några dagar i nästa bibelbok, alltså Predikaren. Det antas rätt allmänt att det var kung Salomo, som på sin ålders höst samlade sin livserfarenhet i koncentrerad form i denna korta skrift.
För typ trettio år sedan minns jag att det utkom en bok (ingen ände är ju på det myckna bokskrivandet, 12:12) där vi människor blev indelade i olika kategorier (ingenting nytt under solen, 1:9).
En av kategorierna kallades ”iakttagare”. Dit räknades då sådana, som hade en fallenhet utöver det vanliga för att lägga märke till vad som hände i deras omgivning. Jag kan tänka mig att om Salomo hade tagit testet i den boken, då hade han blivt just en iakttagare, för det råder ingen brist på träffsäkra iakttagelser i Predikaren!
En sådan ska vi plocka idag, nämligen 4:4.
”Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind!”
Ja, någon brist på avund är det ju inte i den här världen! ”Avundsjuk, jag är så avundsjuk… – den sångtexten är också baserad på en träffsäker iakttagelse av vad som driver människorna!
Men om man tar det hela ett släktled till bakåt? Om man frågar sig att om nu avunden är både ansträngningarnas och framgångarnas förälder, vem är då farfar eller mormor, hur man nu tar det?
När blir man avundsjuk, och börjar sträva efter att uppnå och helst överträffa det någon annan har åstadkommit?
Jo, det sker när man börjar jämföra sig själv och vad man uppnått med hur det har gått för andra!
Det börjar alltså med jämförandet. Det är första släktledet.
Det är när man jämför sig med andra, som man blir missnöjd med både det man är och det man har, och sen ger missnöjet upphov till avund, som ger upphov till konkurrens, som sedan i sin tur innebär massor av möda och fåfänglighet.
Jag läste en gång en berättelse om en rik amerikansk turist, som kom i samspråk med en enkel fiskare på en ö i Karibien. Rikemannen hörde sig för om fiskarens egendom och framgång. När han fick höra att den andre bara hade några nät och en liten båt, började han ivrigt lägga ut texten om hur han borde skaffa större båt och mer redskap för att få större inkomster..
”Och sen då”, frågade fiskaren.
”Då kan du skaffa en båt till, och anställa någon, och tjäna ännu mer!”
”Och sen då?”
”Då kan du bygga en fiskförädlingsfabrik, och ta hem vinsten själv, istället för att ge den åt mellanhänderna!”
”Och sen då?”
”Då kan du börja ta det lugnare, då kan du kanske rentav sälja allt du skaffat dig, och få tid och råd att börja ägna dig åt din familj och dina vänner!”
”Men det gör jag ju redan!” svarade fiskaren…..
Den rike turisten i berättelsen har stora likheter med den onde, faktiskt. Han försöker också ständigt få oss att jämföra oss med andra, få oss att fundera på hur vi ska kunna skaffa os mer och bättre av allt det där, som ”alla andra har” ( det är inte bara skolbarnen, som lever med den tanken).
För om den tanken landar, då kommer vi att göra livet surt för både oss själva och varandra genom vårt ständiga jagande efter fåfänglighet och tom vind…..