Denna vackra morgon – fantastiskt vad det kan dofta gott därute tidig morgon den här årstiden, vi har både hägg och liljekonvalj på gården, och båda sorterna blommar nu, lägg sen till de daggfriska nyutspruckna björklöven – har jag då kommit fram till Habackuk på min axplockar-resa genom Bibeln.
Han är tämligen unik bland profeterna, den gode brodern Habackuk. Han riktar sig nämligen inte till folk och nationer med budskap från Gud, istället riktar han sig till Gud från början till slut, med frågor och klagan, och till slut, något oväntat, också med en lovsång – och Herren svarar honom, och det är på det vi märker att det här är en profet, en som har fått nåden att faktiskt höra vad Gud svarar!
Och det är just den avslutande lovsången jag fäster mig vid idag.
Den börjar i moll, och slutar i dur!
”Jag darrar där jag står, ty jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den ska komma över det folk, som angriper oss. Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen.
Men jag vill jubla i Herren, och glädja mig i min frälsnings Gud! Herren, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens, och låter mig gå fram över mina höjder!” 3:16-19
Om man översätter det här till dagens värld kunde det kanske bli så här?:
”Det är klimatkris och miljöförstöring, krigshotet hänger över oss, alla rustar bara upp meroch mer, bränslepriserna börjar vara ohållbara, arbetslösheten stiger och aktiekurserna sjunker, världen styrs av storhetsvansinniga gubbar, och nativiteten är i botten….och till råga på allt håller kyrkans ledning på att avfalla från Gud och hans Ord helt och totalt…”
Ja, så långt känner vi ju igen oss i klagovisorna!
Men hänger vi också med på fortsättningen?
”Men jag säger halleluja i alla fall, för Jesus är min Herre, och han har omsorg om mig, och när det mörknar i världen är det ett tecken på att den ljusnande framtiden närmar sig! Gud har allt under kontroll, it goes by the Book!”
Habackuk, han hade koll på det här redan sexhundra år innan Jesus uttalar de välkända orden om att vi ska lyfta upp huvudet och var förväntansfulla, i stället för att hänga med det och drabbas av panik, när kaoset bara tilltar i världen!
Mitt i alltsammans kan Herren göra våra fötter som hjortens – och har du sett en vitsvanshjort få brått nån gång? Vi har en hel del av dem här i trakten, och när de ger sig iväg med fart får man ett intryck av viktlöshet, att de knappt ens rör vid marken, när de flyger iväg i omöjligt långa språng….
”De som ser upp till honom ska stråla av fröjd, och deras ansikten behöver inte rodna av skam!”