Nu ska jag då axplocka mig genom Nya Testamentet på samma sätt som genom det gamla, en bok i taget, med början i Mattteusevangeliet, förstås. Med tillägget om Herren vill och gubben får leva ett tag till….
Johannes Döparen har alltid fascinerat mig. Han ger på något sätt intrycket av en naturkraft – hans andliga släktskap med profeten Elia är inget att ta miste på! Samma orubbliga ställningstagande för Gud och trohet till det budskap Gud hade gett honom, samma totala brist på anseende till personen, och samma vägran att godta halvhet och ljumhet som något acceptabelt.
I tredje kapitlet säger han åt de fariséerna och sadducéerna, alltså både höger- och vänsterflygel inom judendomen, att de inte skulle inbilla sig att det räckte med att komma till Jordan och bekänna en eller annan synd och bli döpta, de förväntades också att i fortsättningen bära en sådan frukt, som hörde till omvändelsen!
Elia sade på sin tid, åttahundra år tidigare, till folket att det var dags att sluta halta på båda fötterna, och bestämma sig för vem de skulle hålla sig till, Baal, eller Israels Gud.
Där är då vad man skulle kunna kalla omvändelsen första frukt, att man inser att man inte kan tjäna både Gud och Mammon, det gäller att välja, och välja rätt!
Men, det sägs om fariséerna att de var penningkära, och inte var det bättre med det andra gänget heller, det var ju de som skodde sig på kommersen i templet, och då är det lätt hänt att omvändelsen blir halvfärdig, ljum, och utan frukt….
När Johannes såg att kung Herodes agerade stick i stäv med Guds lag, då gick han och skällde ut honom. ”Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru!”
Vilket småningom ledde till att han blev halshuggen, vilket var ungefär vad man kunde vänta sig, om man gick och höll offentlig straffpredikan för en envåldshärskare. Man undrar ju om Johannes inte begrep att han försatte sig i livsfara? Hur vågade han ha en sån total brist på anseende till personen?
Men, kanske vi istället borde fråga oss, både för hans del och vår egen, hur skulle han ha vågat låta bli? Hur vågar vi låta bli? Jag menar, om kungars Kung har sagt att något ska framföras, då hamnar nog alla jordiska småkungar i skymundan!
”När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren talar, vem skulle då inte profetera?” Så sade profeten Amos på sin tid.
Johannes var alltså som sagt inte rädd för att säga ifrån till de inflytelserika inom religionen heller! ”Tro inte att ni kan säga: ”Vi har ju Abraham till fader!” Jag säger er att Gud kan av dessa stenar uppväcka barn åt Abraham!”
Tro inte att ni kan komma undan omvändelsekallelsen med att rada upp religiösa företräden! Här räcker det inte med att vara barndöpt, och inte med att vara vuxendöpt, och inte med att vara troendedöpt, inte med att vara konfirmerad i kyrkan, inte med att ha gått i skriftskola, inte med att vara gift i kyrkan – som Sahlberg sade, kanske både två och tre gånger – inte med att vara lutheran eller reformert, inte med att vara katolik eller ortodox. Sånt är bara ett religiöst arv från era förfäder, sånt kan Gud väcka upp av gråstenarna i skogsbacken!” Så skulle kanske hans förkunnelse ha varit idag?
Omvändelsen handlar om vem jag är, var jag är, inför Gud, inte vad mitt samfund eller mina föregångare är eller har varit.
Då och då får jag lov att ställa mig frågan:: ”Vem lever jag inför, egentligen? Vem vill jag vara till behag, vem eller vad är det som jag kan behöva välja bort, eller låta komma i andra hand, så att jag kan säga ja till Herren?
Elia sade till Ahab: ”Så sant Israels Gud lever, honom, som jag tjänar….”
Både King James och Amplified översätter … before whom I stand…..
Han levde vänd till Gud, tog intryck från Gud, tog befallning från Gud.
Frågan kan alltså också vara: ”Vem lever jag vänd till?”
Ibland uppmanar vi varandra att vi ska vända oss till Herren med det ena och det andra. I den uppmaningen finns antagandet att vi för det mesta vänder oss bort från honom liksom inbakat! Om vi levde vända till honom, då var vi ju färdigt vända åt rätt håll, hela tiden!
Kanske detta är den mest grundläggande omvändelsen: att börja leva vänd till Gud, istället för att vara vänd till sig själv, eller till andras tyckande och tänkande, eller till alla de hotbilder, som radar upp sig när man börjar konsekvensbedöma sin efterföljelse….