Det blev inget av dagens simhallsbesök – vi brukar simma på fredagseftermiddagar, och i detta gråa och råa väder riktigt njöt jag av tanken på bastu och inomhusbad. Men, så var stället stängt på grund av tävlingar! Som väl var kollade vi avvikande öppethållningstider innan vi skulle åka iväg, så vi slapp stå med lång näsa vid stängd dörr, men en skuffelse var det, som norskarna säger….
Så nu skriver jag axplock istället.
I Markusevangeliet faller mina ögon på Herodias dotter – Salome lär hon ha hetat, men det står inte i bibeltexten. I Mark 6 finns den tarvliga, hämndgiriga berättelsen om hur Herodias via sin dotter lyckas få Johannes Döparen avrättad.
I Folkbibelns översättning kallas hon ”liten flicka”.
Man undrar ju då om både Herodes och hans stormän faktiskt var pedofiler hela bunten, eftersom de blev så betagna av hennes dans?
Eller, var hon nu så liten?
1917 och Åkeson talar bara om ”flickan”.
Finska 1938 och Raamattu Kansalle talar också om ”tyttö”, ingen diminutiv där heller.
King James talar om ”damsel”, alltså en ung flicka eller ung dam av ädel börd.
Amplified, New American Standard och New International talar alla om ”girl”.
Så, vad står det då i den grekiska grundtexten?
Ja, enligt sakkunskapen kan faktiskt ”to korasio”, till flickan”, översättas på alla de ovannämnda sätten, det är sammanhanget som avgör.
Samma ord används t ex om Jairus dotter, och hon var tolv…inte något småbarn, precis….
Sammanhanget avgör, som sagt.
Så, vad var då kontexten här?
Herodias dotter kommer in och dansar, och de närvarande halvrusiga männen blir alldeles till sig.
Herodes själv gillade uppenbarligen mogna kvinnor, inte småflickor, eftersom han hade snott åt sig sin brors fru, hon som var mor till danserskan, och således ingen ungdom längre!
Och han blir ändå så till sig över dansen att han är beredd att ge bort halva sitt kungarike – antagligen i hopp om att få göra mer än bara titta….nej, nån sjuåring var det nog inte, som dansade!
Knappast var det dansens balettkonstnärliga kvaliteter, som påverkade dem alla så starkt.
Enligt de kommemtatorer Studiebibeln citerar var det fråga om en oanständig dans, vilket verkar vara tämligen med verkligheten överensstämmande! Alltså en sådan dans som en av moraliska betänkligheter föga hindrad mor kan ha sett det lämpligt och nyttigt att instruera sin halvvuxna dotter i. Herodias hade ju själv kapat åt sig en mäktigare make än sin förste genom att förvrida huvudet på Herodes, så hon visste hur användbara såna färdigheter kunde vara!
Varför reder jag ut det här, då?
Jo, jag ser den här texten som en kraftig varning till alla medelålders män, som börjar gripas av gubbsjuka och se med begärelse på tjugo eller trettio år yngre kvinnor.
Herodes sålde sin själ den här dagen.
Fram till då hade han kallat på Johannes och lyssnat på honom då och då, suttit på gärdsgården och vägt sina optioner, villrådig, men ändå dragen till Johannes budskap och person.
Och Herodias hade med stigande oro sett vad som höll på att hända.
Hon riskerade att bli skickad tillbaka till Filippus, den bedragne äkta mannen, om det nu skulle gå så att Herodes bestämde sig för att Johannes hade rätt, och det skulle ha varit katastrof på alla plan för henne! Och dessutom hade hon ett horn i sidan till Johannes, som ju hade skämt ut henne genom att offentligt stämpla henne som äktenskapsbryterska.
Så hon lade ut den unga, vackra, frestande flickan som lockbete, och Herodes gick i fällan. Först i begärets fälla, sen i stolthetens fälla.
När han uttalade dödsdomen över Johannes, uttalade han samtidigt dödsdomen över sig själv.
Han valde sida, fel sida. När Jesus ett par år senare står inför honom, sänd av Pilatus, har allt det, som Johannes väckte i honom, dött och försvunnit. Nu hade han bara den förhärdades hån och förakt kvar att visa den, som kunde ha frälst honom.
”Idag, om du hör hans röst, så förhärda inte ditt hjärta!”
Herodes hörde, men tvekade för länge, och till slut var det för sent…