Det är knepigt, det här med översättning från ett språk till ett annat. Antingen försöker man få det så ordagrant som möjligt, och då blir resultatet alltför ofta en otymplig satsbyggnad, som är svårläst och allmänt jobbig.
Eller så gör man en så kallad dynamisk översättning, där man försöker bibehålla samma mening i det sagda, men med delvis andra ord, och en satsbyggnad som stämmer med det språk man översätter till. Och då är det nästan omöjligt att undvika att något av översättarens egen förståelse av det som grundtexten säger smyger sig in. Vilket kan bli något som är helt korrekt, men ibland kan bli till något annat än det var från början…
Idag läser jag brevet till Titus, och där fäster jag mig vid 1:10, en vers som ser tämligen olika ut i olika översättningar!
I 1917 talas det om människor, ”som inte vill veta av någon myndighet.”
I Folkbibeln talas det om ”orosstiftare”.
Hedegård talar om människor, som ”sätter sig upp mot Guds vilja”.
King James nämner ”many unruly”.
Amplified igen har ”many disorderly and unruly men”.
New American Standard: ”many rebellious men”-
NIV ha översatt ”many rebellious people”.
Finska 1938 talar om för oss att ”paljon on niskoittelevia”. Och så vidare….här hittar man omskrivningar av många slag!
Vad står det då i grekiskan? ”Anypotaktoi mataiologoi kai frenapatai”. Vilket direkt översatt blir ”trotsiga pratmakare och förförare”. En som som jag, som befinner sig nånstans mellan olärd och självlärd, kan ju inte låta bli att undra varför man inte bara skriver det då, när man översätter?
Då skulle den här meningen i sin helhet, direkt översatt, bli ”Ty det finns många trotsiga pratmakare och förförare.” Enkelt, kort och klart!
Här är jag faktiskt litet besviken på Folkbibeln. ”Orosstiftare” ger inte tillräckligt klart besked om att det är just trots och upppror, som det handlar om.
Och det måste man ha med, om innebörden, varningen, ska bli klar!
Den, som är trotsig, är en som inte vill underordna sig, inte vill lyda.
Av den föregående versen, alltså 1:9, framgår vad det är, som dessa människor gör uppror mot, trotsar, inte vill underordna sig: en undervisning som baserar sig på Guds oförfalskade Ord!
Det här är en varning, som är synnerligen aktuell i vår tid, för vi lever i en tid som är full av auktoritetsförakt och upprorsanda.
Att trotsa, ifrågasätta, säga emot och förkasta det Gud säger anses ju mer eller mindre som något berömvärt i stora delar av dagens kristenhet, och jag tror att det här är något som är inspirerat direkt från avgrunden. Ursprunget till allt uppror mot Gud kommer ju från det ögonblick, när den strålande ängel, som blev Djävulen, valde att göra uppror mot sin Skapare. Allt uppror mot Gud är alltså något som står i samklang med den onde, och därmed placerar det upprorsmakarna i hans tjänst i fråga om det, som de gör uppror mot.
Guds Ord ger oss följande definition av var den, som väljer upprorets, trotsets väg står, Titus 1:16
”De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, och odugliga till varje god gärning!”
Litet surdeg syrar som bekant så småningom hela degen…..