Så har jag då kommit fram till Hebreerbrevet i mitt axplockande. Där skulle det finnas material för resten av året och nästa år med, men jag har ju tagit ett ax per bibelbok hittills, så jag ska fortsätta med det tills jag kommit genom bibeln – om Herren vill, och gubben får leva, då, alltså.
I Hebr 6 finns svaret på en fråga, som många har ställt sig, och som en del också har ställt till mig: ”Hur kan jag veta om jag har begått den oförlåtliga synden, alltså det som Jesus kallar ”synd mot den helige Ande?”
”Ty de, som en gång har tagit mot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande, och smakat det goda gudsordet och den kommande världens krafter, men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de de själva på nytt korsfäster Guds Son, och öppet hånar honom.” 6:4-6
Här talas alltså om människor, som det är omöjligt att föra till ny omvändelse, och det här är ett av de mycket få ställen där det talas om människor som är räddningslöst förlorade.
Varför är det då just dessa, som inte kommer att få någon förlåtelse?
Jag tror att det beror på att de, genom eget handlande, helt enkelt har förhärdat sig så totalt, att de inte längre bryr sig om att söka någon förlåtelse.
Hebreerbrevet beskriver en mycket speciell situation. Det här handlar inte om världsmänniskor, vanliga smädare och hädare, som inte begriper vad de talar om, som inte har vare sig kunskap om eller erfarenhet i de saker de gör narr av. Inte heller om människor, som varit med ett tag i någon församling, men sedan glidit bort igen.
Och vi vet ju att det inte är någon brist på exempel på hur sådana människor småningom har kunnat omvända sig och komma till tro igen!
Det som beskrivs i Hebr 6 är människor, som en gång har kommit till tro, fått sina synder förlåtna, som har fått del av den helige Ande, som har fått vara verksamma i andliga nådegåvor – ”den kommande världens krafter” – , som fått kunskap i Guds Ord, kort sagt, fått uppleva och erfara Gud på alla sätt som en människa kan få här i detta livet, och sedan ändå väljer att inte bara öppet förkasta alltsammans, utan också bli aktiva motståndare till evangeliet – på annat sätt kan man knappast förstå orden om att de ”korsfäster Guds Son och öppet hånar honom”.
Detta resulterar då i en sådan grad av förhärdelse, att de inte längre är mottagliga för någon kallelse till omvändelse – det är omöjligt att föra dem till ny omvändelse, hur man än skulle försöka, för de struntar helt enkelt i hela saken. De har gjort sig blinda och döva för alltihop, likgiltiga och ointresserade.
Alltså: så länge en människa överhuvudtaget bekymrar sig om saken, ställer sig frågan och är orolig för om hon möjligen kan har gått och syndat mot Anden, kan man lugnt konstatera att nej, det har du inte! Då skulle nämligen saken inte överhuvudtaget vara av något intresse för dig längre!
Själv tror jag inte att jag nånsin personligen har stött på någon människa, som beskrivningen i Hebr 6 skulle passa in på., ingen, som först har kommit till tro på Jesus, blivit fylld av Andens kraft, så att hon har varit verksam i andliga nådegåvor, levt i syndernas förlåtelse, haft himmelskt ljus över Guds Ord, och sedan avfallit från alltihop, och till råga på allt aktivt börjat bekämpa kristendomen och göra narr av Jesus.
Att på det sättet vända ryggen åt Gud och frälsningen i fullt medvetande om vem och vad det är man förkastar, det är ovanligt, mycket ovanligt! De allra flesta, som har varit med på ett hörn i kristna sammanhang, och sedan fallit bort, är det helt och hållet möjligt att föra till ny omvändelse, och om du är en av dem, och känner med dig att du har tappat bort något viktigt, så vet att du är välkommen hem till Fadern igen! Han tar fortfarande emot förlorade söner och döttrar med öppna armar!