Uppenbarelseboken är Bibelns sista bok, och kanske den mest svårtolkade av dem alla. Jag hörde en gång en broder säga, att den i hans tycke var den enklaste av allt i Bibeln att förstå, men man ska nog ha låst sig vid en, säger en, tolkningsnyckel, och sedan blunda för allt, som inte passar in i just den modellen, om man ska kunna säga så!
Där beskrivs ett skeende i politiken, ett skeende i naturen, ett skeende i världsekonomin, ett andligt skeende bakom allt det andra, och så vidare, och allt händer samtidigt och är inflätat i vartannat, och till råga på allt är beskrivningen sedd från ett himmelskt perspektiv, som får allt att se helt annorlunda ut än det vi ser här på jorden….. nej, jag kan inte säga att jag finner detta enkelt att förstå!
Men det betyder ju inte att vi ska bara ge upp, och inte alls försöka!
I dag axplockar jag dock bara.
Jag har många gånger fäst mig vid hur jordens folk där reagerar på de ständigt allt strängare straffdomar, som kommer över dem.
Ta nu t ex 9:20-21 Där står att de ångrade sig inte, och de omvände sig inte, de bara fortsatte som förr i sin synd och sitt uppror, trots att en tredjedel av jordens befolkning just har gått under.
Eller kapitel 11, där Guds två vittnens verksamhet beskrivs, de som är sända att förkunna Guds budskap till världen. De blir ju till slut dödade, och folken, som hade haft sin chans i tre och ett halvt år att lyssna och omvända sig, vad gör de? Jo, de jublar och gläder sig över att äntligen vara av med dem, så att de kan få vara i fred och fortsätta som förr i sin gudlöshet!
Eller i 16:8-11, där jorden börjar vara totalförstörd, och människorna plågas av något som liknar extremvärme och bortsopat ozonlager. Det står om den situationen att människorna vägrar att omvända sig och ge Gud ära, tvärtom de hädar honom!
Och här, i den här formuleringen framgår klart att de förstår precis vad det är frågan om, att detta är Gud, som kallar till omvändelse genom allt det som händer, men de vägrar att lyssna. Det här är fråga om ett mänsklighetens avsiktliga, överlagda uppror mot Gud, ett medvetet förkastande av hans frälsningserbjudande, ett medvetet val att i stället följa den onde, personifierad i Antikrist.
Inte om att de ”inte visste bättre”.
Jag har nyligen läst i Amos bok, när jag förberedde predikan för senaste söndags gudstjänster.
I de svenskspråkiga lutherska gudstjänsterna här i landet firades då ”Uppbrottets söndag”. I de finska var rubriken mer passande: ”Valvomisen sunnuntai”, alltså ”Vakandets söndag”.
En av GT-texterna var hämtad från Amos 4:12, ”Bered dig, Israel, att möta din Gud!”
Jagh läste naturligtvis hela kapitlet, inte bara de angivna verserna.
Där var scenariot väldigt likt det jag nyss såg på i Uppenbarelseboken, i mindre skala, förstås, men situationen var densamma. När inte folket hade velat höra på de profeter Gud sände till dem, hade de i stället drabbats av allehanda motgångar och jobbigheter, som var tänkta att fungera som väckarklockor. Men hur reagerade folket? Fem gånger om, i verserna 6, 8, 9, 10, och 11 konstaterar Herren: ”Och ändå har ni inte vänt om till mig”.
Sen kommer då slutklämmen: ”Bered er att möta er Gud!”
”Hittills har ni bara mött mina sändebud, hittills har ni bara hört och sett och upplevt de saker jag har låtit ske för att väcka er och kalla på er, men den dag kommer, när ni ska möta mig, ställas inför mig, så även om ni inte har lyssnat förr, så lyssna nu!”
Och inkommande söndag är det domsöndag….och väckarklockor fattas heller inte oss! Kriser och krig och naturförstöring och ”domedagsscenarion” tutas ut i alla medier dagligen och stundligen. Men lyssnar vi? Lyssnar jordens folk? Svaret på den frågan finns i graden av omvändelse…..
