I Kolosserbrevets andra kapitel, v 6-8, varnas vi för ”tomma filosofier”. Sådana sägs nämligen ”röva bort människor”, om de får tillfälle till det!
En filosofi är ett tankesystem, som har byggts upp till en helhet, och därmed ger ett vederhäftigt och trovärdigt intryck. Den bygger vanligen på en eller ett fåtal grundtankar, som sedan används till att utforma och tolka allt från politik och religion till ekonomi.
Utläggningarna blir i allmänhet så snåriga och vidlyftiga, att knappt ens yrkesmännen på området alltid hänger med – i en av Immanuel Kants böcker finns t ex en mening, som börjar uppe på en sida och slutar nere på nästa…
I 2 Kor 10 talas det om samma sak med andra ord, ”tankebyggnader, som reser sig upp mot kunskapen om Gud”. Det är vad denna världens filosofier brukar göra. Sådana måste brytas ner, säger aposteln, innan lydnaden för Gud kan komma till välde bland de troende!
Det är alltså av största vikt, att vi kan identifiera dessa tankebyggnader, om vi ska kunna frigöra oss själva och varandra från filosofiernas inflytande!
I fråga om det kommande – eller snarare pågående – stora avfallet kan vi behöva skärskåda en av nutidens mest inflytelserika filosofiska riktningar litet grann – den är nämligen för kristen tro kanske en av de mest destruktiva av dem alla.
Jag avser humanismen, den filosofi som placerar människan på den plats som enligt Bibeln tillkommer Gud.
Ordet humanism kommer från latinets ”homo”, som betyder människa – samma ord alltså som i människans latinska artbeteckning, ”homo sapiens”, vilket betyder ”den förnuftiga människan”.
Lämpligt så det förslår, efter som humanismen sätter en så väldigt stor tilltro till människans förnuft! Humanismen är alltså läran om människan, den presenterar sin lära om vad hon är, och i förlängningen också om hur samhället borde utformas för att vara i enlighet med de grundläggande humanistiska tankarna om människan.
I Matt 7:11 talar Jesus om vad människan är.
”Ni är onda”, säger han, ”men ni kan göra en del bra saker ändå.”
”Ni är onda, men ni ger ändå era barn goda gåvor!”
Detta är Bibelns lära om människan.
Humanismens är den rakt motsatta.
”Människan är i grunden god” säger humanisten, ”men tyvärr gör vi en del dåliga saker”.
Bibelns lösning på ondsakans problem blir då naturligtvis också helt annorlunda än den humanistiska.
Bibeln säger att vi behöver syndernas förlåtelse och frälsning genom att någon annan, Jesus, tar vår synd, och dessutom sägs det att vi behöver bli födda på nytt – den gamla, onda, människan är så hopplöst fördärvad att hon inte överhuvudtaget är renoveringsduglig.
Humanismen igen säger att det enda som behövs är en förädling och förbättring, som kan ta fram det goda i människan, och ta bort de dåliga impulserna. Bättre undervisning, bättre uppfostran, bättre miljö, det är allt vad som behövs för att göra mänskligheten god och jorden till ett paradis…
Humanismens rötter kan via 1700.talets ”upplysningsfilosofer”, sådana som Voltaire och Rousseau, spåras tillbaka till antik grekisk filosofi, kanske framför allt då Platon. Platons verk ”Staten” kan närmast betecknas som en demoninspirerad profetia om en tid, när idén om att via statligt styrd indoktrinering försöka ta fram det goda som förmodas finnas i människan, få var och en på den plats som begåvning och personliga förutsättningar bestämmer, samt ha en utvald elit av ”rättänkande” filosofer som styr samhällsutvecklingen, har satts i system…
I sändebrevet till Pergamus sades det att Satan hade sin tron i staden. Detta hänvisar till det stora Zeustemplet i staden med tillhörande högaltare.
Herren säger alltså att det är den onde själv som är andemakten bakom den grekiske högste avguden. Den andefurste som behärskar ett visst geografiskt område sätter sin prägel på det, han påverkar både religion och tänkande. De grekiska filosofierna stod alltså under inflytande av satan själv, när de formulerade sina läror, och då kan man förmoda att där finns en stor procent sanning, samt några strategiskt placerade lögner, allt i vanlig ordning, när vi har att göra med lögnens furste. Ska man ha folk att tro på en lögn är det bästa sättet som bekant att blanda upp den med en tillräckligt stor procent sanning!
Det första försöket att tillämpa ett politiskt system där det mänskliga förnuftet upphöjts till gud resulterade i den katastrof som i historien kallas den franska revolutionens skräckvälde.
Där krönte man ”förnuftets gudinna” till den enda gud man menade sig behöva, och sedan fick världen beskåda hur det hyllade mänskliga förnuftet utmynnade i reana vanvettet.
Det andra, marxismen, resulterade i ett mångdubbelt värre skräckvälde, både i tid och i antal offer.
Det hjälpte inte att man utnämnde kapitalet och borgarna till ondskans källa, istället för kung och adel som i Frankrike. Försöket att flytta den grundläggande ondskan utanför sig själv misslyckades likafullt.
Det tredje, det kapitalstyrda (läs Mammonsregerade) industrisamhället med dess vettlösa dogmer om ständig tillväxt och ständigt ökande levnadsstandard, håller på att förstöra själva livsbetingelserna på hela planeten. Den globala sekterism som regeras av tillväxtekonomins piska, har fått mänskligheten att blint såga av kvisten vi sitter på. Det hyllade förnuftet gör fiasko igen.
Men vi haruppenbarligen inte ens så mycket förstånd att vi ser vad som händer framför näsan på oss!
Vore kanske dags att byta namn på homo sapiens…
Vi kan vänta oss alla dessa ingredienser i den yttersta tidens kommande världsrike, alltså hänsynslös förföljelse av oliktänkare och alla som upplevs som hot mot det, som det som då går under namn av mänskligt förnuft försöker genomföra, ett aktivt utpekande av den grupp man då väljer att exportera skulden för allt ont till, samt en accelerarad miljöförtörelse till ackompanjemang av vackert tal om hur vi måste vårda naturen…
Vad har då allt detta att göra med det kommande stora avfallet?
Jo, humanismen går in för att utrusta människorna med något som ser ut som kärlek, fast det i själva verket är något helt annat. Nämligen tolerans.
Detta är den spjutspets som riktas mot den kristna församlingen!
Tolerans förutsätter nämligen att man tar bort sanningen ur systemet.
Annars kan man ju inte kräva att synd och lögn ska tolereras!
2 Tess 2 talar om kristna människor som inte längre ger kärleken till sanningen rum. För att få kristna människor därhän, måste man först få dem att se kärleken som det viktigaste av allt, och sedan få dem att börja uppfatta sanningen som något som står i opposition till kärleken.
Detta är helt möjligt, om man bara kan få dem att börja se toleransen som kärlekens främsta uttryck!
I församlingar och samfund som infiltrerats av humanismens toleransbudskap ser man alltid ett förkastande av sanningen, Guds Ords sanning. Specifikt då den sanning, som inte går ihop med humanismens budskap om tolerans!
Detta är det redskap som den onde använder som en laglöshetens hemlighet, som knuffar ut Guds ord från mitten, och sätter sig självt istället. Och det redskapet får han in i församlingarna via humanismen. Avfallets filosofi.
Resultatet blir en vitmålad laglöshet, som av sina utövare och förespråkare uppfattas som den verkliga, kärleksfulla, kristendomen, men som i verkligheten ger den frukt som Jesus beskriver i Matt 24:12 ”Genom att laglösheten förökas kommer kärleken att kallna hos de flesta”
Först kommer alltså toleranstänkandet in, sedan förkastandet av sanningen att somliga saker är synd, vilket resulterar i laglöshet, vilket leder till att den verkliga kärleken kallnar.
Sedan kan Antikrist komma och framträda som en ljusets ängel!
Verklig kärlek har han inte, så det kunde han inte ha använt som fårskinnspäls, men tolerans är inget problem! Toleransen ger nämligen utrymme för att vara ond, samtidigt som man framställer sig som god! De så kallat toleranta har ju inga problem med att vägra att tolerera dem de uppfattar som intoleranta, så det att Antikrist småningom börjar förfölja de kristna kommer inte att vara något problem för en avfallen kyrka!
Toleransen godtar i princip allt utom praktiserat kristet lärjungaskap.
Det är OK att syssla med allt slags healing, men ber du för sjuka i Jesu namn är du suspekt.
Det är OK med TM, där man sitter o mumlar namnet på en hinduisk avgud i en halvtimme om dan, men säg att du ber till Herren en halvtimme om dan, så blir du betraktad som en religiös fanatiker. Omgivningen finner inget märkligt i att tro på horoskop, men säg att du söker Guds ledning, så tror folk att du har fel i nerverna. Och så vidare… dithän har humanismen redan tagit både samhälle och kyrka…