Om profetiska handlingar

Jag har en par gånger blivit uppmanad att skriva något om så kallade profetiska handlingar – både av sådana, som är helt för att vi ska syssla med sådant, och av sådana, som ställer sig frågande till hela grejen.

Så, vad är det här för något, var finns det i Bibeln, och är detta något vi ska syssla med?

 

En profetisk handling är något man skulle kunna kalla en dramatiserad profetia.

Någon har av Herren fått  i uppdrag att göra något, därför att Gud inte vill bara säga det med ord, utan också visa det på ett åskådligt sätt.

Och sådant finns nog i Bibeln!

Israels folk smetade blod från lamm på sina dörrposter i Egypten, en profetisk bild av vad Jesus skulle komma att göra. 2 Mos 12:7

Jesaja går naken och barfota i Jerusalem för att åskådliggöra vad som kommer att hända med folket, om de inte gör bättring. Jes 20:2-4

Jeremia går med ett ok på nacken för att visa vilket slaveri folket kommer att hamna i. Jer 27 och Jer 28

Samme Jeremia färdas femhundra kilometer för att gräva ner ett par kalsonger.  Jer 13:1-11

Han slår också sönder en lerkruka för att visa hur totalt förstört landet ska bli. Jer 19

Agabus binder Pauli händer för att visa vad som kommer att hända honom i Jerusalem. Apg 21:10-11

Alla dessa handlingar baserade sig på ett direkt Guds tilltal där och då: ”Gå och gör det här!”

De hade också med sig en förklaring om varför det skulle göras, vilket budskapet var.

 

Men sedan finns det också sådant, som nuförtiden kallas profetiska handlingar, men som i själva verket påminner mer om magi än om kristendom.

I det fallet utför människor olika handlingar, inte för att Gud har sagt att de ska göra det de gör för att därigenom förmedla ett Guds tilltal till någon, utan för att försöka behärska och kontrollera ett andligt skeende.

Ofta börjar det med att Herren i något sammanhang har lett människor att utföra en profetisk handling.

Sedan tar den mänskliga kopieringsglädjen över, och andra börjar utföra samma handling på andra ställen, i hopp om att genom att återskapa den yttre handlingen också kunna återskapa det andliga innehållet.

Detta är då inte längre en profetisk handling.

Det har övergått till att i bästa fall vara en symbolisk handling, i värsta fall en magisk rit – eller så kan där finnas inslag av bådadera.

 

Det är alltså inte handlingen som sådan, om den verkar vettig eller ej, som avgör om en handling är profetisk!

Mycket av det GT:s profeter gjorde verkar allt annat än vettigt när man läser om det. Men Gud hade gett befallning om det, alltså var det profetiskt. Och det är det som är det avgörande: Har Herren gett befallning om att detta ska göras här och nu? Eller försöker man bara kopiera något man hört berättas har blivit gjort på andra ställen?

 

Mycket av det jag har hört talas om i den här branschen har tyvärr rört sig om rent kopierande.

Ibland har jag haft allvarliga tvivel på att ens originalet har varit någon äkta profetisk handling.

När människor börjar utföra olika ritualer för att bedriva så kallad andlig krigföring, när man försöker behärska, styra eller avvisa andemakter på det viset, då tror jag att man rör sig på farlig mark.  Då är det inte längre fråga om att förmedla ett Guds tilltal, och det är vad profetia går ut på, att förmedla ett ord från Gud!

Bibeln anvisar bön, fasta, liv i syndernas förlåtelse, och frimodigt vittnesbörd om Herren Jesus som vapen i den andliga striden.

Börjar vi praktisera  sådant som varken Jesus eller hans apostlar nånsin gjorde eller lärde, då osar det bränt!

”Icke utöver vad skrivet är!”

Jag är alltså av den meningen att det finns profetiska handlingar, både i Skriften och i nutid, och vi ska utföra dem, om vi får Andens ledning att göra det. Jag är också av den meningen att det finns gott om ogräs i den här åkern, så det gäller att pröva allt och behålla det goda också i fråga om detta!

 

Taggar: ,
Publicerad i Undervisning