I första Korintierbrevets sjätte kapitel finns en skarp varning: ”Bedra inte er själva!”
Med tanke på vilken enorm kapacitet för självbedrägeri vi människor besitter är det här en alltid lika aktuell varning, faran finns ju alltid där. Men vad gäller saken här, vad är det för ett slags självbedrägeri som Guds Ande genom aposteln varnar för? Eftersom saken inte gäller något mindre än vem som ska få ärva Guds Rike, är det av minst sagt vitalt intresse att vi har kläm på vad det gäller!
”Vet ni inte att inga orättfärdiga ska få ärva Guds Rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller äktenskapsbrytare, eller de som utövar homosexualitet, eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds Rike!”
Här sägs att inga orättfärdiga ska ärva Guds Rike. Sedan kommer några axplock, förtydligande exempel, på vad som menas med orättfärdiga människor. Listan är på inget sätt komplett, det ser man genast om man t ex jämför med Uppb 21:8, och inte heller är den avsedd att vara det, det är bara några exempel på vad som gör en människa orättfärdig och oduglig att ärva Guds Rike.
Sedan fortsätter aposteln så här: ”Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.”
I det föregående har han just talat dels om girighet, dels om sexuell otukt. En del av adressaterna hade sysslat med sådant innan de kom till tro, andra hade haft andra svagheter.
Men nu hade något hänt, som gjort att de blivit dugliga att ärva Guds Rike: De hade vänt om från sina synder, blivit renade i Jesu blod, och förklarade rättfärdiga i Kristus!
Det första och viktigaste steget i omvändelsen är att man ger Gud rätt, erkänner att det som Gud säger är synd också faktiskt är synd, ett beteende som Gud kallar oss att vända om ifrån.
Den som vägrar ge Gud rätt, den som framhärdar i sina synder, han utestänger sig därmed från förlåtelsens gåva.
Och det är här självbedrägeriet kommer in.
När en människa väldigt gärna vill fortsätta med ett beteende eller en livsstil, som Gud säger är synd, då är det dags för alla bortförklaringarna, alla ”skulle då Gud ha sagt”, och alla andra konster vi tar till för att slippa ta på oss omvändelsens kors och följa Herren.
Så länge en människa ger Gud rätt är hon inte utestängd från Guds Rike, även hon i sin mänskliga svaghet kanske faller i samma synd gång efter annan. Även om vi är villiga att överge vår synd, är synden minsann inte så villig att överge oss!
Men det finns ingen fördömelse för den som förblir i Kristus, förlåtelsen finns där för den som bekänner sina synder!
Det är de som framhärdar, de som förhärdar sig, de som håller fast vid sin synd och vägrar erkänna att de gör något fel, det är de som hamnar utanför.
Det har varit en del skriverier om Finska Missionssällskapets tilltag att välsigna ett homopar för missionärsuppdrag i Fjärran Östern.
FMS grundades i tiden för att föra människor in i Guds Rike.
Nuförtiden sysslar man med att utestänga människor från samma rike!
De två män det gäller har bedragit sig själva, visst, men den faran lurar på oss alla, om inte i första hand ifråga om sexuella synder så ifråga om något annat. Men när så sker, då skulle det vara den kristna gemenskapens sak att hjälpa oss att inse vårt självbedrägeri, och vart det håller på att föra oss, och så hjälpa de bedragna tillbaka in på vägen till Guds Rike!
FMS har nu svikit dessa två män, som Kristus har lidit döden för, på det nedrigaste, eländigaste och skamligaste sätt.
I stället för att hjälpa dem till självinsikt och omvändelse, har man välsignat dem i deras livsstil, gett grönt ljus, förklarat att allt är OK, och därmed i värsta fall, om de på grund av detta aldrig kommer till någon omvändelse, utestängt dem från syndernas förlåtelse och Guds Rike!
Var och en får fundera på vem som sedan är de större syndarna, de vilseledda eller vilseledarna.
Den som av gammal vana har brukat ge pengar till FMS bör vara medveten om hur den verksamhet man stöder har förändrats.
Vi uppmanas att ge i överflöd till allt gott verk, inte till något annat. Det FMS nuförtiden sysslar med kan inte kallas något gott verk.
Tillbaka till bibeltexten: där talas om att inga orättfärdiga ska ärva Guds Rike.
Det är lätt att peka finger, att tala om de synder man själv inte sitter fast i, och på samma gång bedra sig själv till att tro att allt står väl till med en själv, eftersom man ju inte är en drinkare, en utsugare, eller en praktiserande homosexuell.
Varningen gäller dock oss alla! Bedra inte er själva!
För att leva i syndernas förlåtelse behöver man ha den attityd som säger: ”Gud, förbarma dig över mig syndare!”
”Jag tackar dig Gud för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där homosexuelle, jag lever ett rättskaffens liv och är en god medborgare”, det är en fariseisk attityd, som leder rätt in i självbedrägeriets förblindelse!
Må Gud hjälpa oss alla att ta Hans varningar på allvar, och inte börja inbilla oss att vi nog sitter i snabbfilen till härligheten, oberoende av hur vi lever och vad vi tror!