Jag har förstått att både en och annan bibelläsare ställer sig frågande inför Matt 11:12.
Kan man rycka till sig Guds Rike med våld, som det står i Bibel 2000, och som det står i många andra översättningar?
Svenska folkbibeln har valt att översätta på ett annat sätt, som visserligen är mer begripligt som enskild vers, men som fortfarande är tämligen obegripligt när man läser det i sitt sammanhang, alltså verserna 7-15.
”Och från Johannes Döparens dagar ända tills nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det”.
Så översätter folkbibelns översättare.
Men detta stämmer ju inte med det sammanhang Jesus säger detta i!
Inte fanns det någon våldsam förföljelse av dem som följde Jesus då, när han sade det, och inte hade det funnits någon sådan sedan Johannes Döparen framträdde heller. Det här var den tid när Jesus och hans lärjungar var som populärast!
Det var först efter Jesus död och uppståndelse som förföljelsen började – och aldrig har det lyckats för någon att rycka till sig Guds Rike med våldsmetoder!
Så, finns det något sätt att förstå den här versen, som inte gör våld på sammanhanget den står i?
Först av allt kan det vara bra att minnas, att Jesus gör ständiga hänvisningar till Gamla Testamentet.
Vi har inte alltid så lätt att se det här, dels för att vi inte är bekanta med GT, dels för att vi inte är införstådda med det judisk-rabbinska sättet att tänka. En annan sak som ofta ställer till trassel är att de svenska översättningar vi har av Nya testamentet är en översättning av en översättning vad det gäller de direkta Jesus-orden .
Jesus talade ju inte grekiska, när han undervisade i Galiléen och Judéen, och eftersom NT är skrivet på grekiska är det en översättning, som vi har där i det vi kallar grundtext.
Vilket då innebär, att om den helige Ande ska kunna påminna oss om alla nyanser i det Jesus säger, är det nödvändigt att känna till något om judendomen!
Jesus talar alltså här om Johannes Döparen. han som kommer för att röja väg för Jesus.
Han kommer med upplysningen att Johannes är den Elias, som skulle komma före Messias själv kom, och mitt sin beskrivning av Johannes inflikar han orden om himmelriket, som ställer till huvudbry för oss.
Nåväl, när han talar om Johannes hänvisar han uppenbart till GT.
Tänk om han hänvisar till GT hela vägen, också i vers 12!
Om det finns någon text i GT, som talar om samma sak som Jesus här beskriver, då kan vi ju via den få något slags förståelse av vad han menar!
Och det finns en sån text, den finns i Mika 2:12-13!
Där beskrivs en situation där Herren samlar de sina och för dem på bete som en god herde.
Där beskrivs en vägröjare, en som går före och banar väg, så att de som kommer efter ska veta vart de ska gå.
Där beskrivs en situation, där människor bryter sig ut ur något som hållit dem instängda, och där det är Herren själv, deras kung, som personligen går före och leder dem.
Versen i Matt 11 är inte lättöversatt, det märker vi av att olika översättarteam har kommit till så olika resultat, men om vi tar Mika som tolkningsmodell kommer vi till ett tämligen överraskande och mycket positivt resultat, och dessutom ett resultat som passar perfekt in i det sammanhang där Jesus säger det här!
Den som röjer väg i Mika, det är Johannes Döparen i Matt 11.
Det som samlar människor och för dem tillsammans i Mika, det är Guds Rike i Matt 11, det Guds Rike, som kom till oss när Jesus trädde fram.
De som stormar fram och bryter sig igenom, det är de som upplever befrielsen i Kristus, och stormar ut i den nya tillvaro, som öppnar sig i evangeliet om Guds Rike.
Inga gudsrikeserövrande våldsverkare alls, således, inte heller några som förtrycker de troende, utan här blir det fråga om den levande kraft, som är verksam i dem, som har tagit emot en hel frälsning, och den väldiga andliga kraftutveckling som finns i en djupgående andlig väckelse!
Och detta är precis den situation Jesus står mitt i när han säger det här!
Johannes Döparen har slagit upp det första hålet i muren, och nu strömmar människorna ut genom det, ut i friheten där deras kung tar emot dem och leder dem!
Det är som en damm som brister, Guds Rike forsar in i världen, och människor finner frihet och glädje i flödet.
”Från Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram med storm, och människor stormar fram och rycker det till sig”. Så står det i vår gamla 1917-översättning, och den tror jag kommer väldigt nära sanningen!
Det här är den bästa förklaring jag har hittat vad det gäller Matt 11:12, och jag hittade den i en bok som heter ”Understanding the difficult words of Jesus”, skriven av David Blivin och Roy B Blizzard.
Enligt den indiska bibelläraren Zac poonen (www.cfcindia.com) så är det lika naturligt att använda våld när man intar Guds rike som det var naturligt för israels folk att använda våld mot Kananeerna när de fick besked att inta landet.
Israels folk skulle inte ens spara kvinnor eller barn när de rev till sig landet med makt. Den handling som Israeliterna utförde mot Kananeerna skulle alltså symbolisera den våldliga realitet som skulle komma, och som är här idag – ”att riva till sig Guds rike med makt”.
Om nu Guds rike (styre) som består av ”rättfärdighet, frid och glädje” skall kunna etableras i oss så måste först alla fiender, dvs. hela självlivet, (egoism, oro, lustar, egenrådighet, vrede, fruktan, mm) skoningslöst utplånas från vårt inre. Inte ens ”kvinnor eller barn” bland dessa fiender får sparas. Det måste utövas ”andligt våld” i den Helige Andes kraft för att utplåna alla spår av fienderna så att riket kan intas helt, och en inre frid (ett fridsrike) kan etableras.
Aposteln Paulus hade stor framgång i denna kamp när han kunde säga ”Jag lever inte längre själv, men Kristus lever i mig”. Han hade använt det våldsamma vapnet ”korset” i denna maktkamp om Guds rike.
De som har kommit längst i att riva till sig Guds rike med våld – de har för länge sedan slutat att strida mot människor – några har till och med kommit så långt i processen att de har börjat att älska sina jordiska fiender.
Jag förstår hur han menar i sak, men jag skulle nog vara ytterst försiktig med att använda de uttryck han använder! Risken för missförstånd är överhängande, om man uttrycker sig så här inför människor som har svag kännedom om andevärldens realiteter.
Sen vet jag inte riktigt om den här tanken, som du återger, riktigt passar in just på den text jag utgår från i det här skriveriet – Poonen talar ju här mer om att driva bort det som står i vägen för Guds Rike i oss än om att rycka riket till sig!
”Og fra döperen Johannes dager og til nå trenger de seg inn i himlenes rike med makt, og de som trenger seg inn river det til seg” -
står det i den norska ”Bibelen Guds Ord” översättningen (denna bygger på dansk-norska utgåvor fram till och med 1904 – och är i stort sätt samstämmande med den engelska King James översättningen).
Att tränga sig in med makt (våld) och riva åt sig påminner om situationen där Gud befallde israels barn att tränga sig in i Kanans land och riva det åt sig med makt (våld).
Men som du säger – ”risken för missförstånd är överhängande” Till trots av att de kände till Guds makt var det bara två av de 600 000 män som fick erbjudandet om att tränga sig in i Kanans land som trodde. Resten missförstod och trodde att de borde klara uppgiften i egen kraft – på grund av detta missförstånd dog de i öknen utan att tro och se Guds härlighet.
Paralellen är enligt Poonen denna: I Kanans land fanns onda fysiska jättar som måste elimineras av Guds folk(med Guds kraft) för att Guds rike(styre) skulle kunna etableras där… – I vår egen natur(köttet) finns på samma sätt onda ”jättar” som måste elimineras av oss(med Guds kraft) för att Guds rike(styre) skall kunna ryckas ned och etableras i oss.
Jättarna i vår egen natur är inte fysiska, men de kan verka lika enorma och oövervinneliga som jättarna i Kanan. De heter ”ont begär, vrede, stress, irritation, självupptagenhet, fruktan, självömkan, osv.”. I Guds kraft kan de nedkämpas med Hans kraft – en efter en så att Guds rike(styre) kan komma.
Många har tro för att komma sig ut ur slaveriet i Egypten kommenterade Poonen, men få har tro för att gå över Jordan-älven och innta sin bit av löfteslandet.