Om äktenskap och celibat

Jag fick en fråga per e-post, som gällde Matt 19:12, och det som Jesus där säger om att leva ogift för himmelrikets skull.

Eftersom det kanske finns fler som tyckte att texten är svår att förstå, publicerar jag nu mitt försök till svar här också!

(Om nån undrar varför jag nu plötsligt skriver så många inlägg på så kort tid, så beror det helt enkelt på att jag är förkyld och hängig, och inte orkar med så mycket annat än att sitta med böckerna och datorn…)

 

Det Jesus säger i Matt 19: 11- 12 är svar på det som lärjungarna just har sagt i vers 10, när de utbrister att om man sitter så stadigt fast i äktenskapet när man en gång har gift sig, förefaller det inte som någon god idé att gifta sig alls!

I Matt 19:3-9 svarar han på den fråga, som fariséerna ställer i vers 2. Man behöver läsa hela sammanhanget, om det ska bli begripligt!

 

Tydligen har Jesus tagit upp den här frågan tidigare, och då hänvisat till hur det var i skapelsens morgon, eftersom fariséerna har vädrat morgonluft.
Mose lag gav nämligen utrymme för skilsmässa, 5 Mos 24:1-4, och om de kunde få Jesus att kategoriskt förbjuda all skilsmässa, hade de haft honom fast.

Bland judarna fanns det på den här tiden två skolor vad det gällde förutsättningar för skilsmässa.
Den ena, rabbi Shammais skola, hävdade att det var enbart sexuell otukt, som dög som orsak att skilja sig, den andra, rabbi Hillels skola, menade att det också fanns många andra godtagbara orsaker – i extremtolkningarna kunde vad som helst, som väckte mannens missnöje, duga som orsak att skriva skilsmässobrev. Båda synsätten var gångbara inom den dåtida judendomen.

Utgångspunkten för samtalet var alltså, att om Jesus inte gav minsta utrymme för skilsmässa, då var han fast, om han däremot godtog skilsmässa, även om det var enbart vid otrohet, då var de tvungna att godta det han sade.

 

Jesus ansluter sig i sitt svar till den hårdare tolkningen, den som ligger närmare Skapelsetanken, och tillägger att om någon ändå väljer att skilja sig från sin hustru, även om hon inte har varit otrogen, och tar sig en annan hustru, då bryter han sitt första äktenskap, och är därmed skyldig till att ha begått äktenskapsbrott.

Nu var det så, att även om de två rabbinernas mening rent teologiskt stod lika starka, så var det Hillels mer liberala syn, som i praktiken var den gällande bland vanligt folk, och lärjungarna hade fram till här dagen tydligen självklart omfattat tanken på att de skulle kunna skriva skiljebrev och bli av med en jobbig framtida hustru utan större problem, och sedan kunna gifta om sig med en förhoppningsvis trevligare kvinna.

Det Jesus säger som svar till fariséerna kommer som en total kalldusch för de lyssnande lärjungarna.
”Ligger det till så här, då är det nog säkrast att inte gifta sig alls!” säger de.

 

Då har vi då äntligen kommit fram till vers 11.
”Alla förstår inte det ordet, utan endast de som har fått den gåvan”  säger Jesus.
Här är nyckelordet ”gåvan”.
Vad är det för en gåva han talar om?
För att komma vidare med den frågan behöver vi kanske först konstatera, att det ord, som i vers 11 översatts med ”förstå” i Folkbibeln, det grekiska ordet ”choréo”, egentligen betyder ”rymma” eller ”ge rum för”.
Av alla bibelöversättningar jag har tillgängliga är det bara Åkeson, som har den ordagranna översättningen här.
Vilket är beklagligt, för den är viktig för förståelsen!
Detta visar nämligen att Jesus här inte bara talar om en intellektuell, teoretisk förmåga att förstå det han säger, han talar om förmågan att ta in det i sitt liv, att omsätta det i praktiken.

Och exakt vad är det då han menar?
Jo, han anknyter till det som lärjungarna just har uttalat,  att det tydligen är bäst att leva ogift, alltså att leva i celibat, om man inte har någon enkel utgång ur ett eventuellt äktenskap, om nu hustrun skulle visa sig vara till mindre belåtenhet.
Något sexliv utan äktenskap var inte tänkbart inom judendomen!

Nu säger Jesus till dem, som svar på det de just har sagt, att det är inte så bara att bestämma sig för att leva i celibat.
Sen beskriver han i vers 12 vilka slags människor, som detta är möjligt för.
Han nämner dels dem, som har fått gåvan att leva i celibat, och sedan också dem, som av en eller annan orsak, fysisk eller psykisk, är oförmögna till att ha en normal sexuell relation, och således egentligen inte har något val.
Grundtexten använder ordet eunucker om den senare kategorin, alltså sådana som blivit kastrerade, och därmed är oförmögna till samlag.

 

Det han säger i slutet av vers 12 ska förstås i ljuset av det han redan har sagt i vers 11, att det bara är de som har fått gåvan att göra detta, som kan göra det. Celibatets nådegåva handlar då inte om sådana som inte har något val, sådana som är odugliga till äktenskapligt samliv, det handlar om sådana som i och för sig har en normal sexdrift, men som får gåvan att kunna välja bort familj och leva i celibat,  för att i stället kunna satsa helt på sitt uppdrag i Guds Rikes tjänst.

För ytterligare ljus över det här kan man läsa 1 Kor 7:1-7, där aposteln konstaterar att han har den här gåvan, men att man inte kan kräva av någon som inte har gåvan att de ska kunna leva som om de hade den.

 

Ibland har slutet av Matt 19:12 vantolkats till att Jesus menar att man ska skära av sig de besvärliga kroppsdelarna, för att sedan kunna ägna sig helt åt Guds Rike. Den minst sagt originelle kyrkofadern Origenes lät faktiskt kastrera sig i missriktad lydnad för det här Jesus-ordet.
Han borde ha vetat bättre.
All form av självstympning är nämligen förbjuden i Guds lag. Det var inte ens tillåtet att kastrera djur!
Därmed är den tolkningen utesluten.

Summan av det jag tror Jesus vill säga till sina lärjungar är att de inte ska dra sig undan från familjebildandet, även om äktenskapet blev gjort före syndafallet, och därmed är ett svårt projekt för oss som lever efter syndafallet, och därmed har det medfödda handikapp ett mer eller mindre hårt hjärta innebär. Samt att just detta,  vetskapen att vi har ett hårt hjärta, bör få oss att se oss i spegeln när det blir problem, istället för att genast skylla allt på den andra parten….

Såna tankar har jag om Matt 19. Hoppas det är till någon hjälp för någon!

Taggar: ,
Publicerad i Undervisning