Julevangeliet i historien

En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.
HERRENS härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty HERRENS mun har talat.” Jes 40:3-5

Den här profetian talar om att en tidpunkt skulle förberedas när Jesus skulle komma, precis som det hade funnits en bestämd, förberedd tidpunkt för Israels uttåg ur Egypten 1450 år tidigare.

Ibland tänker vi oss att de här verserna handlar om Johannes Döparen, och inget mer, och visst, det sägs ju i evangelierna att han var den ropande rösten i öknen! Men hur är det då med bergen som ska sänkas, dalarna som ska höjas, terrängen som ska förbättras, så att framkomligheten blir maximal?

Det här handlar uppenbarligen om mer än Johannes, mycket mer!

Det vi studerade förra gången, Israels väg från en liten nomadstam till ett folk, som på ett mirakulöst sätt blev befriat ur slaveri och fört till ett land, som hade lovats dem ca 800 år tidigare, det händelseförloppet är i all sin väldighet ändå bara en del av detta mycket större förlopp!

Både gudsfolkets, och hela Mellanösterns och Medelhavsområdets historia och utveckling styrs under långa tider före Kristi framträdande åt ett bestämt håll: Gud bereder vägen för sin Son, och för det evangelium som skulle gå ut efter hans uppståndelse.

Låt oss se på omständigheterna som blivit tillrättalagda när Jesus föds!

Under 1450 år har budskapet om den kommande Messias, budskapet om att ingen förlåtelse ges utan att blod utgjuts, budskapet om ställföreträdande offer, och budskapet om att Israels Gud är hela jordens Herre hamrats in i Israels folk, generation efter generation. Nu fanns ett folk berett för Jesus att födas in i.

Det romerska imperiet har bit för bit förvandlat Medelhavet till ett romerskt innanhav.

Från att år 500 f Kr ha bestått av en liten stad bredvid Tibern, och inte så mycket mer, hade romarriket vuxit till att omfatta ett område som täckte ett tjugotal av nutidens nationalstater, från Frankrike i nordväst till Egypten i sydöst.

När man läser Roms historia slås man av hur många gånger under den tidiga fasen Rom kunde ha utplånats. De hade mäktiga yttre fiender, och de plågades av inre stridigheter. Ändå överlevde de, och växte. Varför tilläts just Rom att överleva, när så många andra folk gick under?

Jo, romarna hade organisationsförmåga. Den förmågan var de, utan att själva veta om det, bestämda till att ställa i Guds tjänst! De gjorde Medelhavsområdet till en region med goda kommunikationer och enhetligt språk – inte så att nationalspråken försvann, men så, att den som kunde tala latin eller grekiska kunde föra fram ett budskap och bli förstådd  inom detta väldiga område!

Detta var en del av förberedelsen för evangeliets förkunnelse!

Alla missionärer vet, att språk och kultur är de två stora hindren, när evangeliet ska predikas på ny mark. Här hade nu Gud ställt det så, att språkproblemet var löst, både grekiskan och latinet hade till och med skriftspråk!

Att kunna resa, förflytta sig fritt, var också viktigt. Under skydd av Pax Romana, den romerska freden, var inte heller resandet något problem för apostlarna!

Denna period av inre fred i romarriket varade från kejsar Augustus till Marcus Aurelius, alltså från 27 f Kr till 180 e Kr, alltså exakt under den tid då den behövdes som bäst med tanke på kristendomens expansion!

Att romarna erövrade Israel, och gjorde det till en del av sitt imperium, var alltså också en del av förberedelserna.

Jag nämnde att både latin och grekiska var gångbara språk i det romerska imperiet. Varifrån hade då grekiskan kommit, och varför behövdes den?

Jo, apostlarna predikade evangeliet utifrån ”Skrifterna”, alltså Gamla Testamentet.

Därför behövdes en översättning av GT till ett språk, som var gångbart över hela det område, där kristendomens första expansion skedde, avsaknaden av en sådan översättning hade varit ett svårt hinder i arbetet!

Att få en GT-översättning till stånd var alltså något som måste vara gjort före romarna kom, för den översättningen behövde vara både allmänt vedertagen och vida spridd och känd, när evangeliet skulle börja predikas för hedningarna!

Den delen av språkproblemet kunde inte lösas med att romarna byggde vägar och åstadkom fred! En översättning till latin kunde inte komma på fråga, för romarna och latinet ännu inte hade kommit till judarnas ände av Medelhavet vid den tid när arbetet måste göras, för att allt skulle vara klart i tid! Så, hur löste Gud detta?

Svaret på den frågan för oss tillbaka till 300-talet f Kr, och den grekiske kungen Alexander den store.

Han regerade från 336 f Kr till 323 f Kr, alltså bara tretton år.

Under den tiden förde han oavbrutet krig, och från att ha börjat som kung över det makedoniska riket, som omfattade en stor del av Grekland, men inget mer, lyckades han på denna korta tid erövra Mindre Asien, hela Mellanöstern, Egypten, Persien, och kom så långt som till Indus i nuvarande Pakistan. En fullkomligt osannolik militär prestation, men det hände.

Varför lät Gud detta hända?

Jo, följden av det här blev den så kallade hellenismen, där grekiskan blev allmänt talat språk i hela östra Medelhavsområdet och Mellanöstern.

Alexander grundade en stad, Alexandria, vid Nilens utlopp, och den staden blev ett centrum för grekisk kultur och bildning. Här, liksom på andra håll, bosatte sig många judar, varav många hade bott utanför Israel i flera generationer, och inte längre kunde hebreiska.

Dessa judiska kolonier, som vid tiden för Jesu födelse fanns runt om i alla större städer runt östra Medelhavet var alltså också en följd av Alexanders bedrifter, och de skulle sedan utgöra Guds förutberedda landningsplats för evangeliet i varje ny stad apostlarna kom till!

För att ge dessa judar i förskingringen tillgång till de heliga skrifterna började en grupp judiska skriftlärde i Alexandria, män som tack vare helleniseringen behärskade både grekiska och hebreiska, enligt traditionen var de sjuttio till antalet, i början på 200-talet f Kr översätta GT till grekiska.

Man räknar med att det vid den här tiden bodde över 100.000 judar bara i Alexandria, så man förstår att behovet var stort!

Resultatet av deras arbete kom att kallas Septuaginta.

Det är ur min synvinkel sett fullt möjligt, att den underliggande orsaken till att Alexander tilläts ha en sån osannolik framgång som fältherre, var att detta startade den utveckling, som så småningom dels resulterade i att språk och kultur blev tillräckligt enhetliga i hela östra Medelhavsområdet för att evangeliet skulle kunna predikas, dels i den första grekiska översättningen av Gamla Testamentet, dels i judiska synagogor spridda i hela den antika världen!

När romarna erövrade Grekland, 140-90 f Kr, utvecklade de snabbt en smak för den grekiska kulturen, och grekiska blev de bildade klassernas andra språk i Rom.

Så, samtidigt som en grekisk översättning av Skrifterna kom till stånd i Egypten, fick romarna smak för det grekiska, och gjorde grekiskan till rikets andra allmänna språk!

Vilket i sig är tämligen anmärkningsvärt. Det är inte ofta, som erövraren tar till sig de besegrades språk och kultur! Det brukar vanligen gå åt andra hållet! Man anar Guds finger också i detta.

Slutligen kan man se hur exakt allt blev förberett, när man tänker på hur det gick till när den gamla profetian om att Messias skulle födas i Betlehem blev uppfylld. Mika 5:2

Om inte Rom hade härskat över judafolket, hade de inte berörts av det kejserliga påbudet om skattskrivning, och då hade Josef och Maria inte haft någon anledning att resa till Betlehem – de var ju bosatta i andra ändan av landet!

Om inte Augustus hade varit den utpräglade administratör han var, hade inte det enorma projektet att räkna och skattskriva hela imperiets befolkning kommit till stånd.

Om inte Daniel på 500-talet före Kristus hade varit en av de ledande hovmännen i Babylon, hade inte Bileams ännu mycket äldre profetia om den kommande judakonungen ( 4 Mos 24:17) varit känd bland de lärde i Österlandet, och då hade inga visa män kunnat komma därifrån för att hylla Jesus, för då hade de inte vetat vad stjärnan betydde.

Nu kan vi summera.

För att tiden skulle vara inne för Jesus att komma, och evangeliets förkunnelse att börja, behövdes ett folk, särskilt förberett att ta emot honom och tro på honom.

Josef och Maria behövde komma sig till Betlehem för att Messias skulle födas på den förutsagda platsen – och höggravida kvinnor ger sig inte ut på långresa med primitiva fortskaffningsmedel, om inte vägande skäl föreligger!

Det behövdes ett stort geografiskt område, där förutsättningarna för evangeliet var optimala, både vad det gällde språk, kommunikationer, fredliga förhållanden, och religionsfrihet.

Dessutom behövdes det tillgång till de heliga skrifterna på ett språk, som var gångbart inom hela detta område.

Och det behövdes kolonier av människor, som kände till Skrifterna och trodde på Israels Gud, och därmed kunde fungera som landningsplatser för budskapet, i alla större städer inom samma område.

Allt detta hade lagts till rätta, alla trådar löpte samman vid Jesu födelse!

Höjderna hade sänkts, dalarna höjts, och framkomligheten för evangeliet var så god den någonsin kunde bli!

”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem, som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” Gal 4:4

 ”Tiden är fullbordad, och Guds Rike är nu här. Omvänd er, och tro evangelium!” Mark 1:15

Detta var då alltså del sju i serien ”Guds folk i historien”…