Den här gången vill jag använda underrubriken ”I Johannesbrevet i historien”.
Apostlarnas brev skrevs ju inte i ett vakuum, de skrevs in i en historisk situation, och vet vi vad den situationen var, då blir det bra mycket lättare att förstå dem!
Senast nämnde jag att ett av de problem som mötte först det gamla Israel, senare också den nyfödda kristna församlingen, var religionsblandning i form av influenser från andra religionssystem.
Dem kraftigaste påverkan i den här vägen utövades av den så kallade gnosticismen.
Namnet kommer från grekiskans ”gnosis”, som betyder ”kunskap”.
Det var alltså kunskapen, närmare bestämt det de menade var ”den frälsande kunskapen”, som var det centrala för en gnostiker. Frälsningen i deras tappning hade inget att göra med Jesu försoningsdöd, den såg de ingen nytta i. Inte heller ville de ha något att göra med någon kroppens uppståndelse.
Frälsning för en gnostiker bestod i att människan, genom att få del av en ”högre”, hemlig kunskap frigörs från materien, och blir ett rent andeväsen.
Materien uppfattades som något ont, och det andliga som det enda goda.
Syndernas förlåtelse var för dem ett irrelevant begrepp, de påstod att Kristi frälsaruppdrag bestod i att han förmedlade den hemliga, frälsande kunskapen till människosläktet.
Inte heller var Kristus för dem den ende, som förmedlade denna kunskap, han var en av många.
Gnosticismen som religionsblandande allmänreligiös strömning fanns nämligen redan före kristendomens framträdande.
Vid tiden för Jesu födelse hade den kommit österifrån till östra medelhavsområdet, och där fått ett starkt fäste i Samarien, där man redan av gammalt hade blandat flera olika religioner med tron på Israels Gud, detta i samband med att den assyriske kungen Salmanassar V omkring 720 f Kr hade deporterat stora delar av den israelitiska befolkningen, och istället tvångsförflyttat folk från nuvarande Irak dit.
Det är faktiskt så, att de äldre kyrkofäderna, män som var verksamma under den allra äldsta kristna tiden, samstämmigt pekar ut Simon trollkarlen, han som höll till i Samaria, Apg 8, som en av de ledande gnostikerna, och en av dem som infiltrerade gnostiska tankar i de tidiga kristna församlingarna!
En annan källa till gnostiskt inflytande fanns inom den grekiska filosofin, där filosofiska spekulationer från män som Platon, Aristoteles, Pythagoras och Zenon lätt lät sig infogas i gnostikernas tänkande.
Det knepiga med gnostikerna var att de inte öppet uppträdde som en fiende till kristendomen, istället förklarade de att de ville fördjupa och komplettera de kristnas religion, och den vägen åstadkomma ett allmängiltigt religionssystem där det goda från alla religioner fanns med.
Gnosticismen är alltså en filosofisk och religiös kameleont, som innehåller inflytanden från vitt skilda håll, och uppträder i många gestalter.
Gemensamma drag är förnekandet av Jesu gudomlighet, förnekandet av betydelsen av Golgata, förnekandet av den högste Guden som skapare, samt tanken att det är den rätta kunskapen, som frälser människan och för henne till sin bestämmelse, att vara en ren andevarelse.
Dessutom förnekade man GT och Guds lag, och menade att både den materiella världen, judarnas religion, och lagen var skapelser av en ond, lägre stående gud, som var fiende till den högste Guden.
Här kan man redan känna igen tongångarna från Eden, vad det gällde kunskapens träd… och man kan också känna igen en hel del av den så kallade nyandligheten i vår egen tid.
Med den här informationen kan man gå till apostlarnas brev, och hitta en myckenhet av polemik mot just gnosticismen!
Framför allt Johannes första brev är i sin helhet att betrakta som en kampskrift mot de gnostiska irrlärorna.
Eftersom de gnostiska tankegångarna seglivat har hängt med ända till vår tid, kan det vara på sin plats att titta efter hur aposteln uttrycker sig!
1:1 Här slår aposteln fast, att Jesus inte var något ogripbart andeväsen, man kunde se och ta på honom. I Johannesevangeliets inledning möter vi samma konstaterande: ”Ordet blev kött”.
1:5 Ett grunddrag i gnosticismen var tanken att det fanns både en god Gud, och en ond gud, alltså det vi kallar dualism. Den tanken dyker ibland upp i dag också bland oss kristna, där man ibland tycks tänka sig Gud och djävulen som två jämnstarka makter, som för evigt är låsta i kamp mot varandra. Nix, säger Johannes, Gud är ljus, och inget mörker finns i honom! Han är inte både ond och god, inte heller finns det flera jämbördiga gudar!
1:8 Gnostikerna var inte intresserade av synd och försoning. Johannes framhåller att det är just här kärnpunkten är! Den som inte vill erkänna att han är en syndare, han bedrar sig själv!
2:3-4 Gnostikerna valde etiska regler som det passade dem, några Guds bud ville de inte ha, de var ju kantänka produkter av den onde skaparguden! Johannes säger att detta är lögnares lära.
2:15-16. Här ställer Johannes fram begreppet ”världen”, och förklarar med det att det ingalunda är Guds skapelse, jorden, som är ond. Problemet är att jorden är invaderad av ondska, av ”världen”, sådant som inte kommer från Fadern, och det ska vi inte älska!
Det grekiska ord som Johannes här använder är ”kosmos”.
När Ef 6 talar om ondskans andemakter som ”världshärskare” är det grekiska ordet ”kosmokrator”…
2:20-21 Ni behöver inga vidare uppenbarelser om några hemliga kunskaper, ni har redan fått höra sanningen, ni som tror på Jesus i enlighet med Andens undervisning genom apostlarna!
2:22 Här tar aposteln itu med läran att Jesus inte alls är Gud, utan bara en människa som för en tid var bärare av gudomlig ande. Den som förnekar att Jesus är Guds Son, som blivit människa, den personen är Antikrist – eller åtminstone ledd av Antikrists ande!
3:8-9. Signalement på Antikrist och hans hantlangare: de gör synd! Alltså, de syndar,och framhärdar i att göra det, och vill inte ens erkänna att det är det de gör.
4:1-3 Var inte godtrogna, för det är ingen brist på sådana som vill lura er!
4:17-18 Gnostikerna lärde att det bara var vissa ”andliga” människor, som kunde ta emot den hemliga kunskapen, resten var förutbestämda att sitta fast i den onda materien och gå under. Det ledde förstås till att många, som lyssnade på dem, blev oroliga och rädda. Nej, nej, säger Johannes. Den som tror på Jesus behöver inte vara rädd! Vi kan vara frimodiga inför domen!
5:13. Samma sak upprepas.
6:21 Avslutande varning: allt de kommer dragande med är i verkligheten förklädd avgudadyrkan! Akta er!
Den varningen ska vi återkomma till!