När jag var rätt nykristen fick jag tag på en liten bok av Watchman Nee, som hette ”Ett rikt kristenliv”.
Det är en av de bättre böcker jag läst fram till denna dag!
Det var först många år senare som jag kom att lägga märke till vad boken ifråga hette på engelska, och det fick mig att studsa till! Där var titeln nämligen ”A normal Christian life”!
Gudsmannen Nee hade alltså velat undervisa sina medkristna om vad ett normalt kristenliv innebär och innehåller, men de svenska översättarna hade uppfattat det han talade om som något så extraordinärt, att de hade valt att kalla boken något annat på svenska!
Då frågar man ju sig vad det kan bero på, att det som den ene kristne uppfattar som naturligt och normalt, för den andre förefaller övernaturligt och sällsynt?
Det sista Jesus gör här på jorden, innan han blir upptagen till himlen och sätter sig vid Faderns högra sida, är att ge sina lärjungar en avslutande befallning, åtföljd av löften om vad ett normalt kristenliv skulle komma att innefatta. Han ger också anvisningar om villkoren för att det kristna livet ska kunna bli på det sättet normalt!
De här sista orden före himmelsfärden brukar vi kalla ”missionsbefallningen”.
Vi har fyra versioner av den i vår Bibel, en i slutet av Matteus, en i slutet av Markus, en i slutet av Lukas, och en i början av Apostlagärningarna. Dessutom finns en femte i slutet av Johannes, där formulerad som en personlig befallning till Petrus, men inte heller den saknar allmän giltighet!
Av någon anledning är det dock i praktiken den version som finns i Matt 28, som har blivit missionsbefallningen med stort M ibland oss kristna, och kanske det är därför, som det, som Watchman Nee beskriver som ett normalt kristenliv, inte uppfattas som som så vanligt och normalt av stora flertalet troende…
Låt oss se på de olika versionerna, och på den helhetsbild de ger, när alla får vara med!
Matt 28:18-20
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
Mark 1615-18
Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.”
Luk 24:46-49
Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.”
Apg 1:4-8
Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Här märker man genast, att i tre av dessa fyra versioner är betoningen på lärjungaskapets och uppdragets övernaturliga art väldigt stark!
I två av dem får lärjungarna till och med order om att inte gå någonstans innan Anden har kommit, inte göra någonting i egen kraft!
Det är bara i en av dem, Matteusversionen, som det finns en chans för oss människor att inbilla oss, att det här är ett uppdrag, som vi har fått att utföra med hjälp av egen begåvning, egna kunskaper och egen kraft. Inte helt oväntat är det just den versionen, som vi har valt att göra till missionsbefallningen framom andra!
Undra då sedan på, om kristenlivet många gånger har blivit så utarmat, att när någon kommer och vill beskriva ett normalt kristenliv, då har vi svårt att känna igen det som just normalt!
Jesus säger i Joh 16:6-7 till sina lärjungar att de inte ska sörja över att han går bort, för om han inte ginge bort, då skulle inte Anden komma.
Men hur det blir det för oss, om Jesus har farit upp till himlen, och den Ande, som han sedan sände till sin församling, inte tas emot?
Då missar vi ju hela syftet med Kristi himmelsfärd!
Herren Jesus är med oss alla dagar till tidens slut, därigenom att den Ande han sände är med hans församling.
När tiden tar slut, då kommer han tillbaka, på samma sätt som han en gång steg upp till himlen.
I mellantiden har vi ett omöjligt uppdrag här på jorden, men vi har fått en Hjälpare, som gör det omöjliga möjligt.
Dessutom har vi i Jesus en ”försvarsadvokat” i himlen, som garanterar att inga anklagelser mot Guds utvalda tas upp!
Och detta är det normala kristenlivet: ett liv fritt från fördömelse, ett liv i gemenskap med Gud och hans Ande, ett liv där vi har fått dö bort från synden med Kristus, för att också uppstå med Kristus, ett liv här på jorden där Guds kraft fullkomnas i vår svaghet, och till slut ska vi en dag göra honom sällskap i härligheten, för där han är, där vill han att också vi ska få vara!