Mänskligt sett var inte Döparens verksamhet så värst lönsam.
Dietmässigt var han väldigt mycket före sin tid, stenåldersdieten har ju fått en viss popularitet på senare år, och att leva på gräshoppor och vildhonung ska väl komma rätt nära paleokosthållet. För sin samtid framstod han sannolikt som en materiellt sett utblottad eremit.
Han uppnådde en väldig berömmelse under en kort tidsperiod, men sen blev han inburad efter att ha haft beska synpunkter på kungens kvinnfolksaffärer, och till slut blev han ett huvud kortare, när kungen ifråga beslöt att belöna en erotisk dansös med hans huvud på ett fat.
Så, man kan tycka att han varken i liv eller död fick ut så värst mycket lön av sitt livsverk!
Det viktiga är dock inte vad ”man” tycker, det viktiga är vad han själv ansåg!
Vid ett tillfälle var Johannes´ lärjungar bekymrade över att Jesus hade börjat samla större skaror och ha mer framgång än Döparen.
”Alla går ju till honom nu!”, klagar de.
”Men pojkar”, säger Johannes, ”jag sa ju åt er att jag inte är Messias! Allt är i sin ordning! Mitt jobb är snart avslutat, nu ska jag dra mig undan och han ska fram! Det är inte jag som är brudgummen, jag är bara hans best man! Och jag är så fruktansvärt glad över att få stå här och se på när Jesus och hans folk, brudgummen och bruden, möts och börjar sällskapa! Det är ju för det här jag har arbetat, och nu händer det!”
Han ser alltså sin belöning i att vägen, som han har röjt, är öppen, och trafiken på den har börjat, Jesus har kommit till folket, och folket kommer till Jesus. Att han själv skulle ha någon framskjuten position i det skeendet är en främmande tanke för honom!
Hur skulle det se ut, om brudgummens best man skulle kliva fram och skymma sikten, när folk vill se brudgummen? Vad skulle det vara för ordning, om han skulle försöka få en del av brudens uppmärksamhet för egen del? Såna belöningar betackar han sig för!
Samma inställning kommer för övrigt fram när Paulus i 2 Kor 11 berättar hur han ser på sitt arbete.
”Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus, och nu brinner jag av iver för er med den eld som kommer från Gud, för jag är rädd för att ni, liksom ormen bedrog Eva, också ska bli förförda och lockas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus…”
Inte heller hos aposteln märks något av att vilja armbåga sig in på brudgummens område, någon tendens av att vilja bygga upp ett eget litet kungarike, där han kan få underdånig beundran av de människor han lyckats binda till sig.
Också Paulus är fullt nöjd och ser sig tillräckligt belönad, om han får vara brudgummens vän!
Här ges modellen för allt kommande andligt ledarskap ifråga om hur de ska förhålla sig till Kristi församling!
Om folket nätt och jämt ser en liten Jesus, som kikar fram bakom ”Herrens store tjänare”, då har något gått fruktansvärt fel.
Om de däremot nätt och jämt ser det mänskliga redskapet bakom en jättestor, helig, fruktansvärd, men också leende och kärleksfull Frälsare, då har det blivit rätt!
Om ledarna vill få ut sin lön här på jorden i form av ära och beundran, pengar och överflöd, då får de ut sin lön här på jorden. Då har de på samma gång sålt sin himmelska lön, att få vara brudgummens vän…
De tre inläggen om Johannes är annars en del i min serie om andligt ledarskap, den del som handlar om profeten.