När vi tänker på frestelser, förknippar vi dem ofta med det vi brukar kalla syndakataloger, alltså de traditionella uppräkningarna av sånt som är syndigt och eländigt, och som en kristen människa bör akta sig för.
Risken med detta är, att man då lätt förbiser andra, mer försåtliga frestelser.
Edin Lövås är inne på det här i sin bok ”Hänförelse”, här mycket fritt återgivet av mig:
”I Getsemane fanns det ingen som tänkte på de vanliga katalogsynderna.
Petrus hade ingen tanke på att vara otrogen mot sin hustru, där han satt och kämpade mot sömnen, medan Jesus kämpade i bön.
Johannes hade ingen lust att smita från trädgården, och Jesu uppmaning att vaka, för att i stället gå på krogen och dricka sig full.
Och Jakob satt inte och tänkte ut några planer på någon skum affärstransaktion, att bedra sina medmänniskor och fylla sin egen pengapung.
Det var en annan frestelse som Jesus varnade för, när han uppmanade dem att vaka med honom! Frestelsen att somna, att ta den lättare vägen, att göra något annat än det man är kallad till, utan att för den skull hänge sig åt några grova synder, den är i långa loppet mer förödande för lärjungaskapet än enskilda syndafall!
Det lättaste i Getsemanes krissituation skulle ha varit att lägga benen på ryggen, fly tillbaka till Galiléen, till familjen, fiskebåten och det invanda, trygga livet!
De flesta kristna är i samma situation. Vår stora frestelse är inte pengar eller sprit eller grannens hustru, utan just önskan att dra oss tillbaka och stanna i vår trygga, skyddade och fina miljö!”
Vi brukar ibland tala om villa-vovve-volvo-livet, just den trygga tillvaro, där allt går sin gilla gång, och man känner sig ha kontroll över sitt liv och sin tillvaro, och handen på hjärtat, visst har det här en dragningskraft på oss, talar till vårt behov av trygghet, även om vi ibland kan klaga på den tråkiga vardagslunken?
Antagligen hade Maria också tänkt sig ett lagom lugnt medelklassliv, med en lagom framgångsrik äkta man, ett lagom välbärgat hem, lagom många barn, och lagom trevliga grannar.
Sen kommer ängeln och vänder upp och ner på hela hennes tillvaro.
”Du ska bli havande, och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
Fram till det här ögonblicket hade hennes liv varit prydligt utstakat: Hon var trolovad, med Josef, de skulle snart gifta sig, sen skulle de få barn, som skulle föra deras släkt vidare i Israel och ta hand om dem på deras ålderdom, och till slut skulle de dö, förhoppningsvis gamla och mätta på att leva. Villa, vovve, volvo….
Och då kommer den. Kallelsen till det största uppdraget.
Det uppdrag, som så småningom skulle leda till att ett svärd gick genom hennes själ.
Och som i förlängningen ledde till att alla släkten efter henne har prisat henne salig – eftersom hon inte tackade nej och backade ur, för att istället leva ett lagom fromt liv.
”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt!”
Man kan undra om hon verkligen tänkt genom alla konsekvenser, när hon så omedelbart gensvarar på ängelns ord. Hade hon verkligen tänkt på allt skvaller, på den mycket verkliga risken att hon helt enkelt skulle bli stenad, när det började synas att hon var gravid utan att vara gift, hade hon tänkt på risken att Josef skulle ge henne skiljebrev och bryta trolovningen, hade hon tänkt på att…
Och man kan undra om någon enda människa, någonsin, någonstans, skulle svara ja till någon Herrens kallelse, om man skulle börja med att kallt skulle tänka genom konsekvenserna och rada upp för sig alla möjliga risker och förluster man kan komma att drabbas av, om man går in i det Gud kallar en till?
Visserligen uppmanar Jesus oss att beräkna kostnaden för efterföljelse, men den texten är rätt dubbeltydig, åtminstone den delen som handlar om krig mot övermäktig motståndare. Man får en aning om att han lika mycket avser kostnaden för att låta bli!
Den sidan brukar det mänskliga förnuftet tendera att glömma bort!
Detta därför att kallelsen alltid vänder uppochned på ens egna planer för framtiden.
Den är inget medel till vinning, i alla fall inte sådant som den här världen och tiden definierar som vinst.
Det största uppdraget måste få första platsen, och då hamnar allt annat ett pinnhål ner!
Man kan tänka sig att Maria som from judinna helt enkelt inte vågade annat än hålla med, när Guds budbärare talade.
Eller så kan man tänka sig att hon i stundens hänryckning inte tänkte överhuvudtaget.
Men där finns en tredje möjlighet, nämligen att hon själv säger vad som är den verkliga orsaken till att hon kunde svara så snabbt och så korrekt!
”Se, jag är Herrens tjänarinna…”
Jag tror att Maria helt enkelt kom in i den här situationen med rätt inställning.
Hon såg sig själv som Herrens tjänarinna, och en tjänarinna – eller en tjänare – på den tiden började inte ifrågasätta eller diskutera sin herres befallning, och minst av allt vägrade man att utföra den!
Det största uppdraget, att låta Ordet bli ”kött”, synlig, påtaglig verklighet i den här världen, söker fortfarande landningsplatser av den sorten, söker tjänare och tjänarinnor, människor som tror Guds Ord och lyder det, utan att tumma på det och ändra det, utan att bortförklara det eller förkasta det.
Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss på ett unikt sätt genom Maria.
Nu är Kristus huvudet, och de som tror på Honom kroppen.
Det är Guds tanke och mening, att vi med den helige Andes hjälp nu ska vara sådana som Han är i världen. Inte ska vi vara Gud inkarnerad på samma sätt som Jesus, förstås, men ändå ett förkroppsligande av Guds tanke och vilja!
”Sådan som Han är, sådana är också vi i denna världen”
Någon har någon gång sagt, att Gud söker inte de skickliga och begåvade, han söker efter dem som är villiga att lyda. Dem kan han sedan göra skickliga! Och när så sker, då blir Ordet kött igen. Då blir Jesus synlig i den här världen genom sin församling.
”Se, jag är Herrens tjänarinna.”
”Se, jag är Herrens tjänare.”
Den tanken och attityden behöver vi, precis som Maria, välja innan kallelsen till det, som är Guds vilja just för mitt liv här och nu, kommer!
Annars kanske den frestelse, som ligger dold i de egna planerna för framtiden – eller kanske bara just för i dag – väger för tungt i valet…