I Luk 24:27 sägs det att Jesus förklarade ”allt som var sagt om honom i Mose och alla profeterna och alla Skrifterna” för de två vandrarna på vägen till Emmaus.
Jag har vid några tillfällen fått frågan vad det egentligen var han sade, då? ”Inte finns det ju så många ställen, som talar om Jesus i GT, det är nu Jesaja 53 och Psalm 23, och Jesaja 9, förstås, men sen då?”
Och visst, vi har ibland litet svårt att ta det här med ”Jesus i alla Skrifterna” till oss, för vi tänker lätt bara på de direkta profetiorna om Jesus, och det är inte så lätt att hitta sådana i varje enskild bok i GT! De direkta profetiska utsagorna är dock bara en del av vad som sägs om Jesus i Gamla Testamentet, det finns mycket mer att hitta, om man letar litet.
Det är alltid bra att från början göra klart för sig varför man gör något, så, varför ger vi oss ut på den här upptäcktsfärden?
Det är inte bara för att öka vår intellektuella kunskap om Herren och hans vägar! Det är också, och framför allt, för att lära känna Herren Jesus, och börja se som han vill att vi ska se, lära oss tänka som han vill att vi ska tänka, och därigenom också mer börja handla som han vill – alltså som han. Att se vad GT har att säga om Herren Jesus är, vad jag kan förstå, en viktig del i det som kallas sinnets förnyelse i Romarbrevets tolfte kapitel!
Det GT visar oss om Jesus kan delas in i tre kategorier:
Det, som har visats om honom, alltså förebilder
Här har vi de personer i den bibliska historien, som på olika sätt visar framåt mot Messias, och här har vi också hela tempeltjänsten, som den framställs i Mose lag.
Ingen av människorna i GT var fullkomlig, men många av dem har ändå drag, som visar något om hurudan den kommande Konungen kommer att vara, och hur hans levnadsbana här på jorden skulle komma att gestalta sig.
Undervisningen om offren i tredje Mosebok, som inte är så alldeles lättillgänglig, har ändå mycket att säga om hur relationen mellan Gud och människor ska återupprättas, och hur mångfacetterad den relationen verkligen är tänkt att vara!
Allt som har sagts om honom, alltså direkta förutsägelser
Under den här rubriken finns de talrika profetiska utsagorna om den kommande Frälsaren.
Sådana finns i Moseböckerna, de finns hos profeterna, de finns i Psaltaren, och några finns också i de historiska böckerna.
Och för det tredje har vi Herrens handlande med sitt folk i GT.
I nya förbundet framställs den kristna församlingen som brud, och Jesus själv är brudgummen. Samma ordning återfinner vi också i GT, där Herren är den äkta mannen, och Israel den otrogna hustrun. När Jesus i Matt 23:34-37 framställer sig själv som den, som genom tiderna gång på gång har försökt församla Jerusalem till sig genom att sända profeter och skriftlärda, då säger han ju samtidigt att han är den Herre, som i GT har verkat i Israels liv och historia!
Vi börjar med att i några avsnitt se på människor i den bibliska historien, som på olika sätt är speglingar av vad Messias småningom skulle visa sig vara.
Först ut får gamla förbundets förmedlare, Mose, vara.
Det sägs i Hebreerbrevet att det gamla förbundet är en skugga av det som skulle komma, en förebild, och detsamma kan sägas om Mose själv.
Han liknar den, som han profeterar om ska komma efter honom, 5 Mos 18:15-20, i åtminstone sju viktiga avseenden:
Han är befriare, han är ledare, han är laggivare, han gör under, han söker inte sin egen ära, han ber för folket att Gud ska förlåta dem, och han är profet.
Mose,befriaren
Han får uppdraget att befria Guds folk ur det yttre slaveriet i Egypten. 2 Mos 3:19-20, 5:1-2 Han går till Farao och säger ”Släpp mitt folk!”, och han får också tillgång till de gudomliga maktmedel, som behövs för att uppdraget ska kunna utföras!
När Jesus kommer ligger fokus också på befrielse, bara djupare och större.
I Joh 8 säger han”Den sonen gör fri blir verkligen fri”, och klargör att det, som han talar om, inte är en yttre frihet, utan en inre. Här är det fråga om befrielse från synden, och syndens följd, slaveriet under synden!
I Luk 11 säger han med avseende på den onde och hans anhang, att detta, att han driver ut onda andar, är beviset på att han är starkare än den onde, och kan ta hans byte ifrån honom, och befria människorna till verklig frihet.
Mose, ledaren
Mose leder folket ut ur Egypten, efter att ha först bevisat att han verkligen är sänd av Gud, genom att besegra Farao och hans magiker och arméer. Han ser sig själv som folkets herde, 4 Mos 11: 11-15, och känner ibland en viss uppgivenhet inför uppgiften, vilket man nog kan förstå, när man läser om hur folket han ska leda beter sig…
Jesus presenterar sig själv som ledare både när han säger : ”Följ mig!”, och när han presenterar sig som den gode herden.
Herren Jesus visar också vid ett tillfälle, att herdeskapet inte var någon lätt börda heller för honom. Det han säger i Luk 9:41 påminner rätt mycket om Moses frustrerade utbrott i 4 Mos 11!
Mose, laggivaren
Mose förmedlar Guds lag till Israel, och får sedan uppleva hur dåligt det går för folket att lyda den.
Jesus undervisar också folket i vad Gud vill, och säger sedan med en viss uppgivenhet:”Varför säger ni Herre, Herre, till mig, när ni ändå inte gör som jag säger?”
Både Mose och Jesus meddelar att det är lydnad inför det, som Gud befaller, som är det avgörande för om det ska bli något av det här med att vara Guds folk på riktigt..
Att lyda Gud är liv, att göra uppror är död. Som det står i Rom 3:31: evangeliet gör lagen gällande – evangeliet är inte laglöst!
Mose, undergöraren.
Både Jesus och Mose förmedlar väldiga tecken och under,
En viktig skillnad finns dock: Mose drev aldrig ut några onda andar, inte heller botade han sjuka!
Hans under handlade om att åsidosätta naturlagarna på olika sätt, och därigenom grundlägga Guds auktoritet som folkets Herre och Kung genom att uppenbara Honom som Herre över skapelsen..
Vi har ju förstås berättelsen om kopparormen i 4 Mos 21 – det var Mose som satte upp den, och här kan man tycka, att han ju ändå förmedlade helande en gång!
I själva verket är detta en tydlig profetisk framställning av hur räddningen och läkedomen skulle komma till den här världen.
Kopparormen på stången är en bild av Jesus på korset! Joh 3
Det är alltså Guds lag, som här är i funktion. Lagen krävde dödsstraff för synden, Mose ”korsfäster” kopparormen, bilden av Jesus, som blev en förbannelse för vår skull …. och de, som tror att de kan bli botade genom att se på den, blir också botade!
Jesus måste påpeka för sina motståndare: ”Gärningarna jag gör vittnar om mig!”
Men det hjälpte inte, lika litet som det hjälpte att Mose gjorde stora tecken inför Farao.
De som inte vill tro, de tror inte, inte fast de ser!
”Om ni inte tror, ska ni dö i era synder”, säger Jesus, och Mose visualiserar det beskedet med besked, när han lät Röda Havet dränka Farao och hans armé…
Mose sökte inte sin egen ära.
Mannen Mose var saktmodig, 4 Mos 12, och det visade sig i att han alltid vände sig till Gud, när det blev stridigheter. Han byggde inte upp någon egen maktbas, inget Moseparti, ingen livvakt, ingen hemlig polis, ingenting. Som makthavare var han ett totalt misslyckande, för han skaffade sig aldrig några egna maktmedel!
Jesus säger: ”Jag söker inte min egen ära…”, Joh 8:50, och värjer sig kraftfullt, också han, mot alla försök att göra honom till en maktutövare av världsligt slag.
Mose bad för folket.
Mose går i förbön för Israel i en situation, där Gud förklarar sig beredd att utplåna folket, 2 Mos 32:10, och istället göra Mose till ett stort folk. Han går så långt i sin identifikation med Israel, att han säger till Gud att utplåna också honom ur livets bok, om inte folket kan få förlåtelse! 2 Mos 32:32
I Joh 17 ber Jesus för alla som ska komma att tro på honom.
I Getsemane blir hans identifikation med den fallna mänskligheten total, när han tar på sig världens synd.
När soldaterna korsfäster Jesus, ber han för sina fiender: ”Fader, förlåt dem…”
I 1 Joh 2 får vi veta att Jesus fortsätter sin förbön för oss också nu!
Mose var profet.
Mose profeterar Guds vilja och ledning både till folket i sin egen tid, och ifråga om Israels framtid. Där kommer både vägledning, varning, tröst och förmaningar!
Jesus visste vad i människan var, Joh 2:25, hade alltså profetisk insikt i sin egen samtid, och han profeterar också om framtiden och den yttersta tiden i de eskatologiska talen i Matt 23 och Luk 21.
Jesus är alltså, den som Mose talar om, när han säger att det en dag ska komma ”en profet, som är lik mig”, samtidigt som han är just så mycket mer än Mose, som man kan förvänta sig att uppfyllelsen ska vara mer än förebilden!