När vi nu har nämnt Mose som förebild till Jesus, ska vi inte heller förbigå Israels förste överstepräst, hans äldre bror Aron!
Översteprästens ämbete i gamla förbundet är nämligen en stark förebild till Jesus!
I Hebréerbrevet framkommer detta tydligare uttalat än i någon annan av de nytestamentliga skrifterna, men parallellerna mellan det Jesus gör, och det som ingick i översteprästens uppgifter, finns överallt i Nya Testamentet.
Följande områden ingick i det översteprästen skulle göra:
Först och viktigast av allt var att fungera som medlare mellan Gud och folket, alltså att åtgärda syndens problem.
I detta ingick för det första att han skulle bära det heliga folkets missgärning, 4 Mos 18:1, samt också bära den skuld som häftade vid folkets offergåvor, 2 Mos 28:36-38
I Jes 53 framställs Jesus som den som ska komma för att bära all vår synd och missgärning, och i 1 Petr 2 får vi veta, att allt det vi gör i Herrens tjänst är andliga offer, som Gud kan ta emot med glädje, när de har helgats genom Kristus, alltså, när de genom honom har blivit renade från sådant, som på olika sätt fläckar ner dem – alltså allt sådan orenhet, som härrör sig från vår köttsliga natur, som egna ambitioner, sökande av egen ära, kort sagt, alla former av eget vinstintresse.
För det andra skulle översteprästen ombesörja att synderna blev borttagna från folket, så att det därigenom kunde bli försoning mellan Gud och människa.
Den beskrivning av den stora försoningsdagen, som vi har i 3 Mos 16, är i princip en dramatiserad profetia om hur Jesus skulle komma att ta på sig vår synd, och bära ut den ur lägret, ut ur staden, ut till Golgata, och där förinta den genom sin död, så som vi kan läsa i Kol 2.
Här fick folket se med egna ögon, att synd och skuld är en konkret andlig verklighet, som kan hanteras konkret, lyftas bort från den ene och läggas på den andre, och sedan är den förste fri!
Det medel till försoning, som översteprästen skulle använda, var offerdjurets blod. 3 Mos 17:11, och på detta sätt lärde han folket, att utan blod gavs ingen förlåtelse. Syndens lön är döden, och någon måste alltid kvittera ut lönen när synd har begåtts!
Det var också översteprästens uppgift att förrätta syndoffren, och också därigenom om och om igen hamra in budskapet om att syndens lön är döden, om den inte blir försonad.
Som Guds representant måste översteprästen också bevara sig helig, 3 Mos kap 21 och 22.
Dessa teman går igen i Hebr 9, där Jesus beskrivs som både syndfri och helig överstepräst och felfritt offer, och där det sägs mycket tydligt, att ingen förlåtelse ges utan att blod utgjuts.
Jesus beskrivs som medlare mellan Gud och oss människor i 1 Tim 2:5, och som offerlammet, som bar världens synd i Joh 1:29
Översteprästen hade också i uppdrag att förmedla Guds välsignelse till folket, med ord som Gud själv hade gett, och som Herren hade lagt kraften av sitt Namn i. 4 Mos 6:22-27
I Luk 22:50-51 berättas hur Jesus välsignar sina lärjungar som det absolut sista han gör före himmelsfärden, i Joh 20 välsignar han dem med frid det första han gör, när han kommer till dem efter sin uppståndelse, i Joh 17:15 välsignar han i sin förbön dem till att vara bevarade från det onda, och i Matt 28 lovar han dem att välsigna dem med sin närvaro alla dagar till tidens slut.
Här finns alltså ekot från översteprästens välsignelse i GT: att de ska bli välsignade och bevarade, att Herrens ansikte ska vara vänt till dem i nåd, och att de ska ha frid!
Man kan alltså med fullt fog säga, att i NT, och med Jesus, den verklige översteprästen, kommer uppfyllelsen av GT:s bön om att Herrens folk ska bli välsignat!
Som nästa punkt kan nämnas, att översteprästen hade en särskild uppgift och gåva att meddela Guds vilja i specifika angelägenheter till folket, 4 Mos 27:21
Han skulle också undervisa i Guds lag. Mal 2:4-7
När Jesus uttalar sina ”Men jag säger er” i Bergspredikan, Matt 5, kan det se ut som att han fungerar som lärare, men den auktoritet han använder går längre än lärarens. Här är det översteprästen, som förmedlar information direkt från Gud om hur vi människor ska leva tillsammans!
När han säger att han inte har kommit för att upphäva lagen och profeterna, och sedan i evangelierna lär folket en rätt förståelse av dessa, uppträder han i den undervisande roll, som Malaki 2:4-7 tillskriver prästen.
Översteprästen och de andra prästerna hade också en roll i rättskipningen, 5 Mos 17:8-13., 1 Sam 4:18. De skulle avgöra svårare rättsfall, och sådana, som inte ville lyda dem, skulle omedelbart avrättas. Så viktigt var det att upprätthålla respekten för översteprästens ämbete!
Samma måttstock gällde för övrigt för överstepräster, som misskötte sitt ämbete. 1 Sam 2:27-34. De hade också förverkat sina liv.
Jesus är den som ska döma levande och döda, och han är sitt folks domare. Apg 10:42, 1 Kor 3:11-15. Den, som inte vill lyssna till honom och lyda honom, är kvar under Guds vrede. Joh 3:36. Här gäller samma regel som i 5 Mos 17:12!
Precis som GT:s överstepräster hade den dubbla funktionen att både förmedla förlåtelse och försoning till dem, som böjde sig för Gud, och utmäta straff åt dem som inte gjorde det, har också Jesus samma dubbla funktion i det nya förbundet, och så som GT:s prästerskap skulle förmedla undervisning och vägledning i enlighet med Guds Ord och lag, så ger också Jesus, vår överstepräst, oss undervisning och vägledning genom sin Ande. Joh 16:5-15.
Skillnaden är att medan det GT:s präster var och gjorde bara var ett provisorium i väntan på att den verklighet, som de var en skuggbild av, skulle komma, så är Jesus den verkligheten!