I Matt 12 hänvisar Jesus till profeten Jona, och säger klart ut, att det, som hände med denne är en förebild till det, som snart ska hända med honom, Jesus. Vi tar alltså med Jona i vår genomgång!
Han blev offrad för att rädda andra, när sjömännen kastade honom överbord, och stormen lade sig.
Han var tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk – en dramatiserad profetia om den tid, som Jesus skulle vara i sin grav.
Han blev sänd till hedningarna efter sin ”uppståndelse” – sin räddning ur fisken.
Han var redskap för den största enskilda väckelsen någonsin.
1. Sjömännen kastade alltså Jona överbord för att rädda sig själva.
Med avsikt att åstadkomma samma resultat säger översteprästen Kaifas, att det är bäst för alla om Jesus blir dödad – ”det är bättre att en man dör för folket, än att hela folket går under”. Joh 11:47-52.
Jesus säger själv att han dör för att ge sitt liv till lösen för många! Matt 20:28
2. Som Jona var tre dygn i fisken, säger Jesus att han ska komma att vara tre dagar och tre nätter i graven.
Vi har ibland problem med tidsangivelsen här, eftersom vi har för oss att Jesus dog på fredag eftermiddag, och uppstod på söndag morgon, och hur man än vrider på det, kan det ju inte bli tre dagar och tre nätter av det!
Det problemet får sin lösning i att vi, om vi läser Bibeln litet noggrannare, får lov att konstatera att den kristna traditionen uppenbarligen har råkat välja fel veckodag som Jesu dödsdag!
Man började inte fira Jesu dödsdag på något sätt förrän på 300-talet efter Kristus, och han som då kom på att det vore en bra idé att göra det, han bestämde sig för fredag som Jesu dödsdag.
Detta kom han antagligen fram till för att det sägs att det var sabbat dagen efter, och den brukar ju infalla på lördag!
Vad jag kan förstå av de bibliska texterna korsfästes han dock inte på en fredag, han kan helt enkelt inte ha korsfästs på en fredag, om man ska få evangeliernas vittnesbörd att stämma!
Låt oss se på vad vi på biblisk grund kan slå fast.
För det första vet vi att Jesus korsfästes dagen före en ”stor sabbat”, en stor helgdag. Den helgdagen var judarnas påsk, den vilodag som var påbjuden att firas dagen efter den kväll då man hade ätit påskalammet.
Den helgdagen inföll alltid 15 Nisan enligt 2 Mos 12:16, och oavsett vilken veckodag det råkade vara, skulle den vara en dag fri från arbete. En sabbatsdag. Detta innebär att det främsta argumentet för fredag som Jesu dödsdag, alltså att det var en stor sabbat dagen efter, inte är så mycket värt.
För det andra vet vi från Mark 15:47 – 16:2 att kvinnorna följde efter dem som begravde Jesus, sedan gick de hem och höll sabbat innan de de köpte alla kryddor och smörjelser o övriga tillbehör de skulle ha för att göra Jesus den sista tjänsten och ge hans kropp en värdig begravning.
Efter att de hade gjort detta var de på nytt stilla på sabbaten efter lagens bud, och tidigt på morgonen första veckodagen gick de ut till graven. Luk 16:56. Följaktligen måste de ha gjort förberedelserna mellan två sabbatsdagar.
För det tredje vet vi att Jesus dog kl 15, det är vad nionde timmen dag motsvarar i semitisk tideräkning. Lukas berättar om detta i Luk 23:44-46, Markus i 15:34.
Efter att han hade dött gick Josef från Arimatea till Pilatus, fick lov att ta kroppen, gick tillbaka ut till Golgata, tog ner Jesus från korset, och förde honom till graven. Luk 23:50-54.
Han hade bara tre timmar på sig för detta innan sabbaten började, den började nämligen kl 18, och pågick till kl 18 nästa dag, och när man betänker allt springande fram och tillbaka som behövdes, innan Pilatus var övertygad om att Jesus verkligen var död, och ens gav tillåtelse att Josef fick ta ner kroppen och begrava den, så är det förvånande att de överhuvudtaget hann förrän sabbaten började!
När kvinnorna hade sett var Jesus blev gravlagd, var de alltså så nära sabbatens början, att den dagen kunde de inte ha gjort några förberedelser alls. Inte heller kunde de göra något nästa dag, för då var det ju sabbat hela dagen! De var alltså stilla enligt sabbatens bud, som det står skrivet.
Det var först därpå följande dag, som de kunde gå och köpa och skaffa och ställa i ordning allt de behövde, och det tog så lång tid, att de enligt Luk 23:56 var stilla över ännu påföljande dag, som också var en sabbat, då alltså den vanliga veckosabbaten på lördag, innan de kunde gå ut till graven för att utföra begravningsritualerna.
När man adderar de här uppgifterna ser man att Jesus måste ha blivit korsfäst på onsdagen, påskens beredelsedag. Luk 23:54. På torsdagen var det sedan den stora sabbaten som nämns i Joh 19:31. På fredagen ställer kvinnorna allt i ordning för begravningsbestyren. Sedan blir det sabbat igen 18 på fredag kväll, och de är stilla igen över lördagen. Och på söndag morgon, första veckodagen, när det ljusnar, går de till graven.
Hur börjar då detta stämma med tre nätter och tre dagar? Natten till torsdag, natten till fredag och natten till lördag blir tre nätter, och torsdag, fredag och lördag blir tre dagar. Så där har vi då tre dagar och tre nätter. Men vad gör vi av natten till söndag? Tar vi med den blir det ju fyra nätter, och då stämmer det inte i alla fall!
Men nu är det faktiskt så, att det står ingenstans i evangelierna att Jesus uppstod på söndag morgon! Vi tar det för givet, eftersom kvinnorna hittade den tomma graven då, men det står bara att den var tom då, det står inget om hur länge den då redan hade varit tom!
Själv lutar jag åt att tro att Jesu uppstod när sabbaten tog slut på lördag kl 18. Den symboliken är så stark, att det får en att bli nästan knäsvag! Efter att ha fullbordat allt vad som hörde till den nya skapelsen vilade han på sjunde dagen…
Om man ser det såhär får man bara konstatera att Jesus visste precis vad han talade om, och gjorde precis det han sagt att han skulle göra. Han var tre nätter och tre dagar i graven!
Misstagen får skrivas på oss andra, på det så kallade mänskliga kontot! Samma typ av gammalt misstag i den kristna traditionen kommer för övrigt också fram i den misslyckade dateringen för Jesu födelseår . I verkligheten föddes han minst fyra, antagligen fem år tidigare än vårt år noll, för Herodes den store, han som beordrade barnamorden i Betlehem efter Jesu födelse, dog redan år 4 f Kr…
Bibeln är Guds Ord. Den är felfri.
Den mänskliga traditionen är just mänsklig, och därmed synnerligen felbar…
3. Jona blev sänd till hedningarna efter sin räddning, sänd att predika räddning genom omvändelse och tro för människorna i den assyriska huvudstaden Nineve.
Här är han unik bland GT:s profeter, de övriga riktar sig till Israel. De har nog utsagor om andra länder, men de blir inte sända att predika för dem!
Efter sin uppståndelse sänder Jesus ut sina apostlar att predika evangelium för hela världen, och säger att han ska vara med dem alla dagar till tidens slut. Jesus går alltså också till hedningarna efter sin uppståndelse, genom sina utsända vittnen, och genom att han är med dem!
4. Jona var redskap för en enorm väckelse, man kan knappt ens föreställa sig vilken andlig kraft och auktoritet Gud måste ha lagt över honom, för att detta resultat skulle bli möjligt.
Jesus har ett liknande, men ännu starkare, genomslag i sin tjänst här på jorden, han fick ju söka efter ställen att gömma sig, för att han och apostlarna skulle få någon vila alls, och till och med då kom folket strömmande efter honom till de öde platserna. Matt 14:13.
Där Jona sökte upp folket i Nineve genom att gå in i staden, kommer alltså folket strömmande från städerna för att söka upp Jesus! Vilken kraft vilade då inte över Jesu liv och tjänst!