Messiasprofetior IX

Vi ska nu se på de profetiska utsagor om Jesu lidande och död, som finns i Jesaja, kapitel  53.

Vi börjar från Jes 52:13, för det är där utsagan om Herrens lidande tjänare börjar.

Det här är nämligen ett av de ställen i Bibeln, där kapitelindelningen är mindre lyckad. Det fanns ingen kapitelindelning i bibeltexten från början, det var först på 1200-talet som ärkebiskop Stephen Langton i Cambridge, samt en kardinal Hugo, som då arbetade med en konkordans till den latinska översättningen av Bibeln, utarbetade den kapitelindelning, som kristenheten sedan dess har använt, och ibland hugger indelningen av sammanhang på mitten…

Jes 52:14

Här förutsägs, att på samma sätt, som folket ”häpnade ” över Jesaja, ska de också komma att bemöta Messias, Herrens Tjänare. Jesaja blev missförstådd, hånad, och fick dessutom till råga på allt befallning av Gud att gå naken och barfota i Jerusalem i tre års tid, för att på detta sätt åskådliggöra för folket hur de alla skulle komma att föras nakna bort i fångenskap, Jes 20:2-4.

Man kan tänka sig hur folket reagerade på det skådespelet….

Likadant gick det mycket riktigt för Jesus. Han blev föremål för hån och ryktesspridning, och inte ens hans egna lärjungar förstod vad han sade. Till slut fick han släpa korset till Golgata och hänga naken på det – och i detta fanns, precis som i det Jesaja gjorde,  också ett visualiserat budskap till folket om hur det småningom skulle komma att gå också för dem!

”Om man gör så här med det friska trädet, vad ska då inte hända med det torra?” Så frågar Jesus i Luk 23:31, när kvinnorna klagar och gråter när han förs ut till Golgata.

Jes 53:1

Ingen i Jesu samtid lyckades göra kopplingen mellan honom och profetian i Jes 53, inte förrän efter uppståndelsen, trots att det, som hände, stämde så väl överens med vad som stod skrivet.

Herrens arm, att detta var Guds handlande,  var inte uppenbar för någon!

Så var det förutsagt, och så gick det.

Jes 53:2

Varken Jesu uppväxtplats, Nasaret, hans yttre sociala omständigheter, eller hans utseende gav någon antydan om att det var något speciellt med honom.

Nasaret var verkligen ”torr jord”, en stad så eländig, att det hette ”kan något gott komma från Nasaret?”

Israel på Jesu tid var en ockuperad provins i det romerska riket, som kejsaren mjölkade ut skatt och tullar ur, så mycket som bara fanns att få. Detta kan också beskrivas som torr jord!

Omständigheterna vid Jesu födelse var precis sådana, som Jesaja förutsade.

Men Davids rot fanns fortfarande kvar där i den torra jorden, och nu kom där ett skott från den!

Jes 53:3

”Lik en man skyler ansiktet för” – det betyder en, som man inte vill bli associerad med.

Det betyder att Messias skulle komma att betraktas som en, som man inte ens vill erkänna att man är bekant med!

Just så gick det också. Inte nog med att han blev föraktad, så att somliga var hans lärjungar bara i hemlighet, han blev också övergiven, och inte nog med att han blev övergiven, han blev också förnekad.

Allt exakt i enlighet med profetian.

Jes 53:4-5

Här har vi klartext om hur Jesus bar mänsklighetens synder och sjukdomar.

Vi finner två nyckelord: att detta skedde för att vi skulle få frid, och för att vi skulle bli helade.

Vi har ofta förminskat det enorma i det Jesu gjorde, just när vi talar om den här versen. Helandet reduceras i både tankar och förkunnelse till att bara handla om fysiskt eller psykiskt helande, men när begreppet ”schalom” kommer med, när det sägs att Jesus led för att vi skulle få frid, då talar vi redan om ett tillstånd, där Guds fullkomliga ordning av helhet, harmoni, frihet, hälsa, och allt annat gott, är upprättad!

De olika former av helande och upprättelse, som vi kan få uppleva här i tiden, det är bara en blek föraning om det som ska komma, när Herren kommer tillbaka, och allt blir upprättat igen

Jes 53:5

Här sägs det att Herrens tjänare ska komma att bli genomborrad. Det blev han också, av ett romerskt spjut. Joh 19:34

Soldaterna såg visserligen att han var död, så de slog inte av hans skenben för att han skulle kvävas och dö snabbare, som de gjorde med de båda rövarna, men som extra försäkring stack de ändå ett spjut i hans sida.

Detta, att han skulle bli genomborrad, förutsägs för övrigt också i Sak 12:10

Att hans ben inte skulle krossas var förutsagt genom befallningen om påskalammet, 2 Mos 12:46.

Att hans sida blev sårad är en upprepning och djupare uppfyllelse av det, som hände med Adam, när Eva skulle skapas.

Gud sövde Adam, och tog ut ett revben ur hans sida, och byggde kvinnan av det.

När Jesus gav sin kropp för att den nya mänskligheten skulle kunna födas, uppstå med honom, då sårades också hans sida….

Publicerad i Jesus i GT