I Jes 33:10-18 finns en helt underbar text, där en tid då Konungen regerar har börjat, och alla förtryckare är borta, en tid av helande, av upprättelse, och av frihet. Jag börjar detta mitt sista avsnitt i serien om Messiasprofetior i Gamla Testamentet med att hänvisa till den texten, för idag ska vi fundera på Jesu återkomst!
Det är till texter som denna, som Petrus knyter an i Apg 3:19-21, när han hänvisar till hur profeterna har förutsagt att ”tider av vederkvickelse”, alltså tider av förnyelse, återställande och nytt liv ska komma, när Jesus kommer tillbaka till denna jord.
Att Jesus en dag ska komma tillbaka var en självklarhet för de första kristna. Jesus hade själv talat om sin återkomst vid många tillfällen, och änglarna hade bekräftat det vid himmelsfärden, när de sade: ”Denne Jesus ska komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen”.
Denna deras starka förväntan präglade deras sätt att leva och prioritera på ett sätt, som egentligen ingenting annat kan åstadkomma.
Samma effekt har insikten om att Jesus faktiskt ska komma tillbaka fortfarande, och kunskapen om vad detta kommer att innebära för oss människor bara förstärker den! Därför är det viktigt att vi inte blir så upptagna med nuet, att vi glömmer vad Gud har lovat angående framtiden!
Återkomsten kommer att få helt olika följder för olika grupper människor, beroende på hur var och en har ställt sig till Herren under den så kallade nådens tid, innan han kommer.
Sådana bibelställen som Jes 2:10-22 tecknar en dyster och skrämmande bild av Herrens dag, och det gäller att se efter vilka människor den här typen av profetior riktas till, om man inte ska bli rädd för Jesu återkomst!
(Om man känner igen sig i beskrivningen i Jes 2:6-8 är det naturligtvis allt skäl att bli förskräckt – och omvända sig så fort som möjligt! Att vara full av österlandets tänkande, och hemfallen åt total materialism, och den avgudadyrkan detta innebär, istället för att tro på Herren Jesus och följa honom, det är inget vägval, som står sig inför Gud på domens dag!)
De första kristna kände ingen skräck inför Jesu återkomst, tvärtom, de kände glädje och förväntan! De visste med sig att de hade fått förlåtelse för sina synder, de ”öste med fröjd ur frälsningens källor”, som det står i Jesaja 12, och de såg fram emot det kommande fridsriket som uppfyllelsen av allt de hoppades och trodde.
Ibland har förkunnelsen om Jesu tillkommelse spårat ur, så att de, som Herren vill ska känna glädje och förväntan, istället upplevt förkunnelsen som ångestladdad och jobbig. Detta visar hur viktigt det är att evangeliet blir förkunnat så tydligt, att ingen, som tror på Jesus, nånsin behöver tvivla på att frälsningen kommer att räcka, att Guds nåd faktiskt är oss nog, när Jesus kommer tillbaka till denna jord!
I Sak 14:1-9 får vi veta vart på jorden Jesus kommer, alltså till Oljeberget i Jerusalem, vi får veta vem som kommer tillsammans med honom, nämligen de himmelska härarna, samt de som i Judas brev beskrivs som hans ”mångtusen heliga”, och vi får veta vad som händer med motståndarna, de förintas.
I Jes 14 får vi en kort profetisk beskrivning av hur det gick till, när den strålande andevarelse, som blev Djävulen, föll från sin höga ställning, och vi får veta vad som till slut händer med honom: han fängslas i dödsriket. Enligt Upp 20 sker detta vid Jesu återkomst – ännu ett skäl att se fram mot den! Tänk dig en värld, där den andliga atmosfären inte ständigt förpestas av den onde och hans anhang!
Så kommer då det som apostlarna frågar efter i Apg 1, alltså vid vilken tidpunkt riket ska upprättas åt Israel!
I Hes 34:11-15 och Hes 39:28 har vi ett par exempel på de profetior i GT, som talar om Israels kommande guldålder, och här får vi också en hållpunkt på när riket verkligen kan sägas ha upprättats: det är när varje israelit har samlats från folken och kommit tillbaka till Israels land. Inte förr.
Till slut har vi så de profetior, som talar om det kommande fridsriket. Det är ett rike, där Jesus regerar som konung, och härskar över alla jordens länder och folk. Det är dessa profetiska utsagor, som Petrus hänvisar till i Apg 3.
Han ska regera från Jerusalem, den staden kommer alltså tydligen att vara jordens huvudstad efter återkomsten. Jes 2:2-4, Jes 24:23, Jes 33:20-21
I Kristi rike ska den ursprungliga skapelseordningen från tiden före syndafallet återupprättas. Jes 11:6-9.
(Jag när en kanske barnslig dröm om att få sova middag med en tiger, när vi kommer dit….)
Det ska vara befolkat dels av människor, som uppstått och/eller förvandlats vid Jesu återkomst, dels av vanliga människor, som dock kommer att vara friska och uppnå mycket hög ålder – det står ju skrivet, att den som dör ung i fridsriket ska dö vid hundra års ålder, och i övrigt ska människor uppnå samma ålder som träd. Jes 65: 18-25
Eftersom de, som har uppstått eller blivit förvandlade vid Jesu återkomst, aldrig mer kommer att dö, så kan texten i Jes 65 inte gärna betyda något annat än att det också ska finnas ”vanliga människor” i fridsriket.
Efter fridsrikets tid kommer sedan den yttersta domen, när alla de människor, som gör uppror mot Konungen i fridsrikets sista tid, ställs inför Guds domarsäte tillsammans med dem, som inte hade dött i tron på Jesus, och alltså inte uppstått vid hans tillkommelse, men då kommer att uppväckas till dom. Om detta har vi en något beslöjad profetia i Ps 2, och en annan i Dan 12:2, och klartext i Uppb 20:7-15
Det här får, som sagt, vara sista avsnittet i den här serien på ett tag. Jag har naturligtvis inte tagit upp alla messianska profetior som finns i GT, det finns med säkerhet många, som jag inte överhuvudtaget ens har upptäckt, men jag hoppas att jag i alla fall har kunnat ge en aning om något av vad Jesus syftar på , när han säger att det står skrivet om honom i Mose lag, hos profeterna, och i psalmerna!