Att hålla sig till sin hustru

Det var ju julafton för ett par dagar sedan, och då hade det första äkta paret, Adam och Eva, namnsdag

Så här säger Gud angående äktenskap, när Adam just hade fått sin Eva där alldeles i början av Bibeln: ”En man ska överge sin far och sin mor, och hålla sig till sin hustru, och de ska vara ett kött”

Det har tyvärr visat sig gång efter annan, att många äkta män har svårt att frigöra sig från mamma, och hålla sig till hustrun!

Den här svagheten visar sig bland annat då, när svärmor kommer och börjar styra och ställa i sonens hem och familj på ett sätt, som sonhustrun upplever som ett intrång. Om mannen då inte vågar eller vill stå upp för sin hustru, är detta en indikation på att han inte riktigt vet vem han hör ihop med!

Detta hör tyvärr till de eländen jag har stött på upprepade gånger.

Budet om att mannen ska lämna far och mor för att i stället hålla sig till sin hustru, det är tänkt att ge mammasgossarna råg i ryggen att krypa ut från dominanta mödrars kjolar, och verkligen börja hålla sig till sina hustrur!

I anslutning till denna klara anvisning, som Herren har gett till äkta män i alla tider, kommer vi också till ett annat elände, nämligen hur den här klara befallningen behandlas i Bibel 2000. Där finns nämligen  ingen befallning överhuvudtaget! Den har översättarna fuskat bort.

I stället står det så här: ”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de två ska bli ett.”

I 1917 års översättning står det: ”En man skall övergiva sin far o mor..

I finska Kirkkoraamattu 1938: ”Sentähden mies luopokoon…”

King James: ”Therefore shall a man leave his father and his mother…”

Svenska Folkbibeln: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor…”

Det här är alltså otvivelaktigt en Guds befallning i originalversionen!

När Jesus citerar det här stället i Matt 19:5 är det inga som helst tvivel om hur definitivt det här budet är.

Det grekiska ord, som har översatts ”lämna” i våra svenska biblar, alltså ”kataleipo”, det betyder ordagrant ”överge”! Mannen ska alltså inte bli hängande nånstans mittemellan i sin lojalitet. Den lojaliteten ska helt och hållet tillhöra hustrun!

Ordet som översatts ”hålla sig till”, ”kollao”, det har betydelsen limma ihop, eller cementera.

Budet är alltså så starkt, klart och tydligt, som man alls kan uttrycka något med mänskligt språk!

Bibelkommissionen reducerar det hela till ett lamt konstaterande, som i många fall i praktiken inte ens är sant. Vi har ju redan konstaterat, att många män  inte gör på det här sättet!

Om Gud ger en befallning är det ingen liten eller lindrig sak, att gå och gömma undan den på det här viset! Det här är ett typexempel på hur B2000-översättarna betraktar Guds Ord. Deras tanke tycks vara ungefär denna: ”Det är inte så noga, vi snickrar till det som vi vill, och som vi tycker att det passar, på såna ställen där det handlar om såna här mer oviktiga saker. På det sättet kan vi snickra vi till det, så att det passar vår agenda i fråga om såna saker, där vi faktiskt har en agenda!”

Någon respekt för det Gud säger är svår att spåra.

Nonchalansen märks tydligt också i att BK helt enkelt har lämnat bort ”kött” i slutet på versen, och i stället skriver att de ska bli ”ett”. Bedrövligt. Fast här kanske det handlar om agenda också, och inte bara om slarv – uttrycket ”ett kött” förtydligas ju på andra ställen i bibeln till att handla om ett resultat av den sexuella föreningen, och det är ju inte politiskt korrekt att i dessa tider tala för att hålla sig till sin hustru i betydelsen att iaktta sexuell trohet, och inte heller tycks det ju längre vara lämpligt, att med hänvisning till Guds bud säga att otrohet är synd!

Nej, jag tycker inte om Bibel 2000. När Jesus talar om att inte en prick eller en bokstav får ändras, då är det för mig omöjligt att godta en ”bibelöversättning” där ord lämnas bort, sammanhang ändras och förvrängs, och man emellanåt till och med stöter på sånt, som inte kan vara annat än avsiktliga felöversättningar.