Nu har vi alltså sett att vi har en uppgift, alltså att arbeta på vår frälsning, och att vi har en fiende, som absolut inte vill att vi ska växa in i allt det goda, som vi har i Kristus. Vi har också verktyg och vapen att hämta från Guds ord, verktyg för uppgiften och vapen för striden.
Nästa steg blir då att lära sig använda dem! De färdigheterna är inte medfödda, även om man är en pånyttfödd kristen, dem får man lov att lära sig.
Jag stod en gång för länge sedan bredvid en ung man, som för första gången i sitt liv fick ett vanligt rullmåttband i handen, och blev tillsagd att mäta upp 635 mm. Han stod där som ett levande frågetecken. ”Inte finns det några såna siffror på det här måttbandet”, sade han.
Med litet handledning klarnade det snabbt. Lite mer komplicerade verktyg kräver också mer av hjälp – det tekniska underverk, som jag skriver den här texten på, behärskar jag bara till mycket små delar!
När det gäller andliga ting är vårt behov av handledning oändligt mycket större än när det gäller det jordiska. Vi är lika hjälplösa som andliga barn, som vi någonsin var när våra föräldrar kom hem med oss från BB. Då räckte det med mänskliga föräldrar och lärare för att vi skulle lära oss att småningom fungera i den värld vi fötts till. Det behövs föräldrar och lärare också när det gäller det andliga livet, det gäller bara att komma ihåg vem som nu är förälder och lärare!
Gud är din Far. Anden är din lärare. Herren kan delegera andligt föräldra- och mentorskap till olika människor du möter, men i grunden är det från Honom all rätt andlig vägledning kommer!
I Johannesevangeliets fjortonde kapitel lovar Jesus att sända en annan Hjälpare till lärjungarna, när Han själv ska lämna dem, och då är det den helige Ande Han talar om.
Kanske det här med Anden är en jobbig bit för dig? Anden förknippas ju ibland med extraordinära och spektakulära upplevelser och gåvor. Kanske du har sett eller hört talas om märkliga eller konstiga fysiska manifestationer, eller varit med om att människor t o m gått över gränsen till rena hysterin i överhettade möten. Allt sådant har förekommit, och därför är också många människor tveksamma när det blir tal om Anden.
”Om det här är något som leder till att jag tappar självkontrollen och börjar bära mig vrickat åt, utan förvarning och utan att kunna säga stopp, då är det nog bäst att akta sig!” Har man fått en felaktig bild av Anden och det Han vill göra, då är det lätt hänt att man tänker så!
Om nu t ex en person någonstans i ett kristet möte stått och skrikit hysteriskt, inte var det Anden som tvingade den personen att skrika! Det var människan, som av någon orsak tappade självkontrollen. Kanske det hände eller sades något, som rev i gamla, smärtsamma minnen, kanske var det en desperat önskan att för en gångs skull bli sedd av någon, som tvingade sig fram, kanske var det någon annan orsak bakom – vad vet vi, som inte ser hjärtat?
Det Anden vill och strävar till att åstadkomma, det är liv och frid. Rör Han vid sådant som gör ont i en människa, då är det för att hjälpa den människan vidare. Han är barnaskapets Ande, sanningens Ande och kärlekens Ande, och Hans verk begränsas inte till enbart sådant som händer i kristna möten. Jag tror inte ens att tyngdpunkten ligger där!
Det är i vardagen, i våra dagliga liv, som vi behöver Guds hjälp och ledning, det är i våra dagliga liv vi kallas att arbeta på vår frälsning, och det är just där Han kommer oss till mötes. Anden framhäver inte sig själv, Han vill hjälpa oss att få syn på Jesus och lära känna Honom bättre. I samarbete med Honom har vi möjlighet att bli lotsade förbi många undervattensgrynnor, som vi annars skulle stranda på, och med Hans hjälp kan vi komma loss igen, även om vi skulle råka gå på grund någon gång!
När en människa har kommit till tro på Jesus, är vägen öppen till ett samarbete med Anden. I det samarbetet vill Anden inte bara vara en handledare som lär oss handskas med vapnen och verktygen, Han vill också vara vår själavårdare. Tänk dig att ha tillgång till en själavårdare som vet allt om dig, och som är helt inställd på att använda all sin insikt till att hjälpa dig att bli det du är tänkt att vara! Kan det bli bättre?
Han tvingar sig inte på. Inte heller tvingar Han dig till något du inte är med på. Att vi säger ja till ett samarbete och vill ha Honom som ”stödperson” betyder inte att vår vilja tas ifrån oss, så att vi förvandlas till marionetter! Visst kan Han ibland se till så att vi får oss nödvändiga sanningar till livs fast vi inte har frågat efter dem, men för att ett gott samarbete ska komma till stånd, för att vi ska ha någon nytta av den hjälp, som erbjuds, behöver vi välja att ta emot den – vilket ju kan tyckas självklart, men inte alltid är så lätt, om det svider i skinnet. Anden kommer med råd, maningar och anvisningar, men vårt gensvar är frivilligt. Efterföljelsen är alltid frivillig. ”Om någon vill efterfölja mig...”, säger Jesus!
Det finns en mycket känd och spridd målning som föreställer Jesus, som står och knackar på en dörr. Motivet är taget från det, som Jesus säger till församlingen i Laodicea i Uppenbarelsebokens tredje kapitel: ”Se, jag står vid dörren och knackar, och om någon vill öppna ska jag gå in.”
Den, som målade tavlan, fick en gång påpekat för sig att han missat en detalj i konstverket – dörren Jesus knackar på har nämligen inget handtag på målningen! ”Det är som det ska vara”, svarade konstnären. ”Hjärtats dörr kan bara öppnas från insidan!”
Hur går man då till väga för att öppna sin dörr för Herrens Ande? Man kan med fördel göra det, som Jesus uppmanar till, när Han säger sitt ”om ni, som är onda, ändå ger goda gåvor åt era barn, hur mycket mer ska då inte er himmelske Far ge helig Ande åt dem som ber Honom?” Man ber om att få Anden in i sitt liv, som samarbetspartner och handledare. Det är ett början. Sedan fortsätter man genom att börja fråga Herren till råds då och då, i stället för att bara alltid försöka på egen hand! Samarbete förutsätter ju kommunikation.
Det är också bra att minnas, att vi inte hade språket medfött när vi kom till den här världen. Det tog några år innan vi hade lärt oss svenska, och började begripa vad de andra sade. När vi ska börja försöka ta till oss och förstå vad Anden säger och vill, då kan – och får! – det också ta sin tid. Vi får lov att lägga bort vår brådska. Våra jordiska föräldrar var med och bar och hjälpte också då, när vi var så små att vi inget begrep, och mest bara spjärnade emot. Sådan är också den himmelska föräldern, bara i så mycket högre grad…
Han har ett i ordets rätta bemärkelse himmelskt tålamod!