Det här med att arbeta på vår frälsning har, som läsarna säkert redan har märkt, en hel del gemensamt med den trons goda kamp, som Bibeln också talar om. Vi får lov att arbeta med mursleven i ena handen och svärdet i den andra, som Nehemjas bok målande beskriver situationen när Jerusalem återuppbyggdes efter den babyloniska fångenskapen.
Nu summerar vi litet grann. Vad är det tjuven har försökt komma åt , först genom att angripa hela Jobs materiella verklighet, och sedan genom att attackera hans tankar och känslor?
Spelet går ut på i huvudsak två saker: dels att förvränga bilden av Gud från en kärleksfull Fader som vill sina barn väl, till ett upphöjt, ouppnåeligt, obegripligt någonting, som man aldrig kan veta var man har, dels att förändra bilden av människan själv från det trygga medvetandet om att vara född på nytt till att vara Guds barn och iklädd Kristi rättfärdighet, till att vara något fattigt och syndigt och usligt och mindervärdigt, som inte ens katten skulle släpa in i huset.
Kort sagt: han är ute efter rasera Jobs gudsbild och självbild, och därigenom släcka hans hopp.
Samma taktik använder han än idag.
Och varför vill han göra just de här två sakerna, då?
I 1 Petr 1:3-5 finns en liten vägledning. Det är just medvetandet om de här två sakerna, att Gud är god, bara god, att han är ljus och inget mörker finns i honom, och att var och en som tror av nåd har blivit förlåten och gjord rättfärdig i Kristus, som ger dig och mig ett levande hopp och hjälper oss att förbli i det hoppet!
Kan tjuven fara iväg med vår medvetenhet om det här och placera in litet av sina egna funderingar istället, då har han lyckats. Då börjar vårt levande hopp vissna. Det är hoppet som alltid envisas med den trotsiga bekännelsen från Jes 9:1, ”natt ska inte förbliva där ångest nu råder”, det är hoppet som gör att vi mitt i motgångar och nöd kan se framåt, förbi status quo, se att det kommer bättre tider, om inte förr så i härligheten!
En som är illa medfaren kan ändå ha en god prognos, som vi redan konstaterat. Det är värre om någon förlorat sitt hopp! Har det gått så illa, då är man både slagen och naken och förvirrad och vilsen, och man orkar inte längre vänta att det nånsin ska bli bättre.
I det läget har fienden åtminstone temporärt lyckats oskadliggöra en Guds krigare som, om han vore fri och glad och vittnade om Jesus i liv och ord, kunde ställa till med nog så mycket besvär för honom!
Det gäller att hålla fast det man har! Korset som garanti för förlåtelse, rättfärdiggörelse och barnaskap hos Gud för den som tror, det kan den onde inte ta ifrån oss. Vad han kan ta, det är vår medvetenhet om de här sakerna, och det är så det går till när en människa som Job, en som dock tror på Herren för sin frälsning, blir bunden.
Innan vi går vidare ska vi läsa Hebr 12:4-11, för här har vi en text som vän av ordning förmodligen redan efterlyst ett tag, nämligen en text som handlar om Guds tuktan! Det vare mig fjärran att på något sätt försöka sopa det faktum, att Gud kan tvingas ta till tuktan i sin uppfostran av sina barn, under mattan.
Det här är en text som har relevans i sådana fall, där en Jesu lärjunge envisas med att leva i öppet uppror mot sin Herre, och vägrar ta rättning trots upprepad förmaning. Eftersom ingen av oss är syndfri, kan vi behöva veta hur vi då kan se skillnad på Guds tuktan och den ondes härjningståg i våra liv?
När Gud tuktar oss är det för att något är fel i våra liv, och då är Han givetvis angelägen om att vi ska förstå vad saken gäller!
Om en far tuktade sina barn utan att tala om varför, då vore det ju totalt meningslöst. Gud gör inget meningslöst. Han tuktar bara när det behövs, alltså när någon är ute på farliga vägar och vägrar att lyssna till förmaning, Han använder inte hårdare tag än nödvändigt, och Han är alltid angelägen om att låta oss veta vad saken gäller!
Vi kan ta texten i Hes 36:24-27 som belysande exempel. Här talas om människor med stenhjärtan, och om människor med hjärtan av kött. I evangelierna ser man hur strängt Jesus talar till människor som förhärdar sig. ”Ni huggormars avföda, blinda och dåraktiga, ni har djävulen till er fader!” Stenhjärtan måste ibland behandlas med slägga innan de spricker. När han däremot har att göra med människor som antingen redan har genomgått sin hjärttransplantation eller också är beredda för den, då talar han milt, kärleksfullt och tröstande!
Hjärtan av kött tål ingen hammarbehandling…
Den onde gör precis tvärtom. Stenhjärtan smörjer han med salva och förklarar att allt står väl till, och hjärtan av kött försöker han komma åt med släggan!
Så om man hamnar i problem av olika slag, och undrar om detta nu är Gud, som tuktar mig, då är det enda raka att fråga Herren om han är inblandad och vad Han i så fall vill säga.
Kommer det inget svar får man utgå från att orsaken till ens själsnöd är att den onde är ute på rövartåg, och inrikta sig på att stå honom emot – och göra som det står i Uppenbarelseboken, hålla fast det man har!
Ett typiskt uttalande man annars ibland kan få höra från människor som råkat ut för svårigheter och lidanden, kan låta ungefär så här: ”Det här har jag väl fått för mina synder”.
Detta är precis vad Jobs vänner försökte få Job att tänka och säga.
Tänk om vi istället skulle börja uttala hoppets syn på motgångar, sjukdom och sorg: ”Det här har jag fått för att Gud gett mig sin rättfärdighet”! ”Det är för att Gud har gett mig värdefulla, dyrbara saker som tjuven är här!”
Den varianten hör man inte så ofta! Det visar hur väl den onde har lyckats dölja sig också för oss!
Om vi tar Guds Ord för gott kan hoppet få fotfäste i oss igen, även om vi har råkat tappa taget om det i något skede.
Gud säger att Han är den som förlåter oss alla våra synder.
Han säger att Han är den som utplånar våra överträdelser.
Han säger att Han inte har för avsikt att överhuvudtaget minnas våra synder längre, när vi väl har tagit emot förlåtelsen.
Om nu din synd är förlåten, utplånad och glömd av Gud, hur skulle det då kunna vara möjligt att Han fortfarande skulle straffa dig för den??
Är vi förlåtna, och har vi fått del i Kristi rättfärdighet, då ska vi också med frimodighet skörda frukten av detta och hålla fast den: ”Det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus!”