Gideon och första budet

När Gideon väl hade byggt sitt altare, och därmed gett sin öppna bekännelse till Israels Gud, kunde Guds befrielseverk i honom gå vidare.

Vi tänker i allmänhet på Gideon som en befrielsehjälte,och det var han förvisso, men berättelsen om honom handlar lika mycket om Guds befrielse av honom själv! Vilket väl bara är vad man kan vänta sig – det senare är grundförutsättning för det förra.

 

När en människa har omvänt sig till Gud och tagit emot förlåtelse för sina synder, fått ”frid med Gud”, då börjar Gud hjälpa henne loss ur de synder, som fortfarande snärjer henne.  Hebr 12 talar om sådana synder, som har en särskild förmåga att snärja in oss i sitt nät, synder, som man får lov att stå emot ”ända till blods”, och sitter man fast i sådant, är ens möjligheter att tjäna Herren i frihet och utan fruktan naturligtvis kringskurna.

Vi ska ju inte leva i synden, sedan vi har fått dö bort från den, som aposteln förklarar i  Rom 6.

I Gideons familj bestod tydligen huvudsynden i att man använde egendom som krycka.

Detta visade sig i att man ägnade sig åt avgudadyrkan,  tillbad Baal och Aseran, de gudar, som förväntades tillhandahålla ägodelar, makt, framgång och lycka.

(Vi använder många slags kryckor, vi människor, och att sträva efter sådant,  som man tror ska ge lycka,  är rätt vanligt också idag.)

Även om Gideon i början av berättelsen uppfattade sig som fattig och ynklig, hade han ändå tio tjänare att ta till, när han skulle utföra Herrens befallning att riva ned avgudabilderna och deras altare, så helt utblottad var han tydligen inte!

 

Han fick alltså befallning att hugga ner och bryta sönder avgudarnas kultplats, och samtidigt återställa Guds altare på samma ställe.

Sånt gör man inte utan risk för obehagliga följder, det var han nogsamt medveten om. Gideon gjorde förvisso det han fått besked om, men han valde att göra det nattetid, och mötte därmed inget omedelbart motstånd.

Han stod emot sin rädsla på den nivå, som han för tillfället klarade av, kunde man säga. Man kommer osökt att tänka på berättelsen i Joh 3 om rådsherren Nikodemus, som mer än tusen år senare kom smygande om natten för att träffa Jesus. Man kan tycka att de här nattvandringarna är ett uttryck för feghet, men Jesus tog emot Nikodemus, precis som Herren också godkände Gideons sätt att utföra sitt uppdrag!

Som jag förstår det, gav de båda vad de hade, gjorde vad de klarade av med de resurser de just då hade att tillgå, och det räckte!

”Där den goda viljan finns, där blir den bedömd efter vad den har, inte efter vad den inte har” Så sägs det i andra Korintierbrevet!

 

Det är också lärorikt att se hur Gud går tillväga. Först blir Gideon befriad från sin förvrängda gudsbild, som hade gjort att han var både rädd för Gud och misstänksamt inställd till honom, sedan från sin rädsla för sin egen familj och sin egen by, och sen till slut blir han också fri från sin rädsla för midjaniterna!

Han fick så att säga ”börja i Jerusalem”, börja i sin egen näromgivning, precis som Jesus mer än tusen år senare säger till apostlarna att de ska göra, när de börjar sitt uppdrag! Apg 1:8

Gud är densamme…. och att Gud är densamme ser man också tydligt, när man jämför det, som hände i Gideons liv med det första av de bud, som Gud ett par sekler tidigare hade gett Israel på Sinai: ”Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slaveriet. Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig!”

Det, som hände Gideon, följd den ordningen till punkt och pricka.

Först befinner han sig i slaveri, nedtryckt under de invaderande folken. Sedan kommer Gud och så att säga presenterar sig som hans Gud, och börjar ett befrielseverk i honom. När den grunden är lagd, får han besked om att göra sig av med avgudarna.

När det talas om synd, som snärjer oss särskilt hårt, då kommer åtminstone jag omedelbart att tänka på just avgudarna!

Avgudadyrkan drivs av våra begär. Ett begär är ett behov, som slagit över till något, som inte längre kan tillfredsställas – det ska hela tiden vara mer, och allt annat får stryka på foten, se sig förvisat till andra plats i avgudadyrkarens liv. Och när något har etablerat sig på det viset i mitt liv, då har jag skaffat mig en avgud, och detta något har då tagit den plats, som Gud ensam ska ha!

I det läget har man gått tillbaka till Egypten, tillbaka till slaveriet, för även om jag kanske till en början uppfattar min avgud som något, som tjänar mig, ger mig det jag har begär till, så blir alltid rollerna väldigt snabbt ombytta!

Budet om att vi inte ska ha andra gudar vid sidan av Gud är alltså tänkt att hjälpa oss att bevara och försvara vår frihet!

Gud verk i Gideon hade stannat, och snart börjat gå bakåt, om han inte hade tagit ställning mot avgudarna, dettav ar – och är – helt nödvändigt!

Så slutar också aposteln Johannes sitt första brev med en varning: ”Kära barn, ta er till vara för avgudarna!”

 

Lägg för övrigt märke till vad Gideons far säger, när männen istaden vill slå ihjäl Gideon följande dag: ”låt nu Baal själv utföra sin sak mot pojken”, och jämför det med vad som slutligen händer med Gideon, Dom 8:22-28

Avgudar låter sig inte avspisas så lätt, de gör nya försök, så det gäller att fortsätta att vara på sin vakt, och ge akt på sig själv!

 

När Gideon nu hade sagt nej till avgudarna, och bejakat Guds ledning, då kom Herrens Ande över honom.

I 3 Mos 14 och Apg 5:32 får vi veta två viktiga saker, nämligen att Anden faller på blodets grund, och att Anden ges åt dem som är lydiga inför Gud. Texten i 3 Mos 14 är tyvärr ofta förbisedd, vi tänker lätt, att det där är ju bara  rituella föreskrifter för gamla förbundets gudstjänst, vad har det att göra med oss kristna av idag, men det är ett misstag!

Förebilderna i GThar mycket att säga oss, och när det sägs, att oljan, som symboliserar den helige Ande, skulle smörjas ovanpå skuldoffersblodet, då fastställs en ordning, som gäller än i dag!

Gideon var förlåten, och han hade visat sig vara villig att ta sina första steg på efterföljelsens väg. Därmed fanns landningsplats för den slags kraftutrustning, som en Herrens stridsman behöver!

 

Sedan händer det totalt oväntade. En dag tidigare var folket så förskrämt, att om någon sade ”midjaniterna kommer” sprang de och gömde sig i raviner och grottor, men nu ställer de mangrant upp och följer Gideons kallelse till strid!

Varför avfärdar de inte bara Gideon som en sinnesförvirrad fanatiker?

Jo, här står nu plötsligt en man ibland dem, som har Guds auktoritet i sitt ledarskap, en man, som är utvald och utrustad av Herren själv.

Här ser vi vad det betyder att verkligen gå i Andens kraft, när man ska tjäna Herren!

Jämför Matt 8:5-10! Den som lyder blir också åtlydd!

 

Sedan kommer då nästa frestelse, nästa sak som Gideon får lära sig att säga nej till, nämligen frestelsen att att låtsas som om det redan hade hänt mer med honom, än det i verkligheten hade gjort!

Han var fortfarande litet osäker, och han var klok nog att erkänna det för Gud.

Att vara sann och ärlig är aldrig fel! Gud låter Gideon lägga ut sin ull, han ger inte honom en utskällning för att han har svag tro!

Att låtsas att man har en tro och övertygelse, som man i verkligheten saknar, det är hyckleri och hör hemma på lögnens område. Där har en kristen inget att vare sig skaffa eller hämta!

 

 1. Hur uppfattade Gideon Gud, vilken gudsbild växte fram för honom i allt detta?

Jag kan tänka mig att det klarnad för honom, att Gud har en uppgift för mig, trots att jag är den jag är! Jag får vara med! Gud kräver inte mer än han ger!

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

Rädslan finns med hela vägen, rädslan och osäkerheten. Den innebär då frestelsen att låta bli att göra sånt som känns farligt och besvärligt. Ska man lyda i det läget, då får man lov att säga nej till säg själv, och det gjorde han!

 

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Han tar handgripligt avstånd från sin familjs avgudar. Sedan kallar han folket till strid i Herrens namn mot inkräktarna.

 

4. Ledde tron Gideon i konflikt med världen, och i så fall hur?

Byborna ville ta livet av honom. Värre konflikt än så är det svårt att tänka sig.

 

5. Vad lär jag mig för egen del av den här delen av Gideons liv?

Att det här med att ta avstånd från avgudar är grundkurs i Guds skola. Det kommer före tjänst i Andens kraft!

 

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2020?

Att följa och lyda Gud var viktigare för honom än att hålla sig väl med människor, också när det innebar fara för honom själv. Och han var ärlig!

 

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han gjorde?

Om jag lyssnar mer på mina rädslor och min osäkerhet, än jag lyssnar på Gud.

Om jag förkastar Guds vilja och ledning i mitt liv.

Om jag låtsas vara något jag inte är.

 

 

 

Publicerad i Trons människor i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>