Redan i det andra inlägget i ordningen i denna maratonutläggning om att arbeta på frälsningen tog jag upp hur avgörande viktigt det är, att vi har en rätt inställning till Bibeln. Det börjar bli ett tag sedan!
Nu börjar cirkeln vara sluten, och samma tema kommer upp igen, nu som en del av den Guds vapenrustning, som Efesierbrevets sjätte kapitel uppmanar de kristna att klä sig i!
”Ta emot Andens svärd, som är Guds Ord”, sägs det i Folkbibelns översättning.
”Låt ge er Andens svärd, som är Guds Ord”, var jag van att läsa från tidigare – jag hör ju till den generation, som i unga år levde med 1917 års översättning. Dock är det Folkbibelns version, som är den mer ordagranna, även om båda versionerna uttrycker samma sak, nämligen att mottagandet av Andens svärd förutsätter aktivitet från mottagarens sida – eller arbete, om man så vill, vi funderar ju på det här med att arbeta på sin frälsning!
”Ta emot!” Det betyder att vi behöver avsätta tid till att läsa Guds Ord, och lyssna till undervisning i Ordet. Om vi gör det, då finns det något för Anden att påminna oss, om när det behövs, och då kan han också använda oss till att föra det, som vi har tagit emot , vidare till andra människor.
Vi behöver dock minnas, att det här Ordet alltid är och förblir just Andens svärd. Vi kan aldrig handskas med det på rätt sätt utan Andens hjälp!
Vi har sett hur Jobs bok ger skräckexempel på hur fel det kan bli, när människor slänger bibelverser på varandra efter eget gottfinnande.
Vi vet ju inte vad som finns i en annans hjärta, och inte heller har vi någon helhetsbild av vad som händer i en annans liv!
Är vi då inte ödmjuka nog att ständigt söka Guds ledning i det vi säger och gör, kan resultatet bli att vi i det ena fallet smetar salva på cancer, i stället för att låta Svärdet skära bort det, som måste bort, och i ett annat fall hugger vi kanske bildligt talat ihjäl en människa, som i verkligheten hade behövt få tröst och omsorg, och i båda fallen är vi nöjda och belåtna, och tycker vi gjort något bra, för vi följde ju Bibeln, och talade om för folk vad där står!
Nöjd och belåten är också farisén med sitt låsta regelsystem, som han lägger som en börda på andras nacke, ofta då nackar som hade bördor så det räckte från förr. Hur bibeltrogna vi än är, så är det något fel på vår kunskap och vårt profeterande, om vi inte vittnar om Jesus och förmedlar evangelium! Jesus är ju Ordet som blev kött. Det är honom det är meningen att vi ska få möta i Ordet, och vi förblir i honom om hans Ord förblir i oss.
Guds ord kan användas både som försvar i frestelsesituationer, det gör Jesus själv när han frestas av den onde i öknen, som det berättas i Matt 4, och ger oss därmed ett föredöme, och det kan och ska också användas som anfallsvapen. Att vittna om Jesus och tala ut Guds Ord är att låta ljuset lysa i mörkret!
Efesierbrevet 6 talar om den kamp, som vi har att utkämpa, en kamp, som är en del av arbetet på frälsningen, och vittnesbördet om Jesus är definitivt en kampsituation, en kamp där ljuset är på offensiven! I Johannesprologen, Joh 1, beskrivs mötet mellan ljus och mörker i krigiska ordalag!
”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det!”
I Apg 4:23-31 får vi också läsa en beskrivning av hur kampen mellan ljus och mörker ska utkämpas.
Här, i den bön som har kallats ”församlingens Fader Vår”; stöder sig de troende på Guds Ord från början till slut! Det här är en modell värd att begrunda och ta vara på i sitt eget böneliv!
De börjar med att prisa Gud för hans allmakt.
Sedan konstaterar de, att Pilatus och judiska ledarna inte lyckats göra något annat än det, som Gud redan för länge sagt meddelat att de skulle komma att göra, när de dödade Jesus.
Först efter det, när Jesus som Herre är mitt i fokus, börjar de tala om den aktuella förföljelsesituationen, och inte ens då hör man någon ton av jämrande, utan bara en frimodig bön om att Gud ska bistå dem med kraft och under och tecken, när de predikar evangelium! De stöder sig alltså på Guds Ord och löften allt igenom! Detta är att ta emot Andens svärd, istället för att övermannas av missmod och självömkan!
Guds Ord tar man till sig genom att lyssna och lyda, höra och göra. Matt 7:24-27, Joh 14:21-24.
Ena eggen på ”det tveeggade svärdet” är alltid vänt mot en själv, och den känner man av när man tar steget från att bara lyssna till att också göra och lyda! Är man någotsånär ärlig, och låter Gud klä av en fikonlöven på det sätt, som beskrivs i Hebr 4:12, då blir man väldigt beroende av Kristi nåd!
Vi ska ha klart för oss att Ordet bär Guds kraft med sig! Rom 1:16-17, Jes 55:11, Jer 23:29
Det har förmågan att bryta ner tankebyggnader inom oss, onda mentala befästningar av den sort, som står i strid med Guds sanning, om vi bara är villiga att välja att ha den attityden att Ordet är sanning, och att allt, som säger mot Ordet, är lögn. 2 Kor 10:3-6
Därför försöker också den onde ta Bibeln ifrån den kristna församlingen på alla sätt.
Han började sina mellanhavanden med mänskligheten med att ifrågasätta det Gud sagt, och på det sättet har han fortsatt. Man ändrar inte på en vinnande konstruktion i första taget!
Så fort du stöter på något som osar ”Skulle då Gud ha sagt”, vet du alltså vem som står bakom!
Lyssnar man på de locktonerna, då tar man inte mot Svärdet, då tas det istället ifrån en!
Sedan är man utan försvar mot frestelserna, utan vapen för anfallet, och arbetet på frälsningen går inte bara i stå, det börjar gå bakåt!
Det är nämligen naturligtvis så, att ingen del av vapenrustningen fungerar utan Guds Ord.
Inte sanningens bälte, inte rättfärdighetens pansar, inte beredskapens skor, inte trons sköld, inte frälsningens hjälm.
Ta bort grunden, så rasar huset ihop, hur många våningar det än har….
Ja, om jag vore djävulen, då skulle jag också satsa allt på att riva grunden, och oj, vad jag skulle vara glad, om de kristna lät lura sig att försumma, eller rentav förneka, det, som skulle ha varit en av deras största tillgångar!!