Då och då möter jag i mina kontakter med hjälpsökande människor ett tydligen tämligen vanligt problem bland män, också kristna män, i alla åldrar, nämligen pornografiberoende.
Det här är något, som ibland kan vara rätt obegripligt för deras hustrur, och som ställer till många problem i relationerna. Kvinnorna har svårt att förstå varför männen överhuvudtaget vill sitta och glo på snusk i datorn, och de har ännu svårare att begripa varför de inte bara slutar med det, när de märker att deras partner mår dåligt av det.
Pornografi lockar män på ett helt annat sätt än kvinnor, eftersom de är mer visuellt inriktade – reagerar mycket mer på synintryck med sexuellt innehåll än kvinnor gör.
Här finns alltså en stor skillnad på män och kvinnor redan från början.
Ett osunt intresse för porr grundläggs i allmänhet redan i de tidiga tonåren, innan pojkarna ännu har någon sådan mognad och insikt, som skulle kunna tala om för dem att den sortens sexuella aktiviteter, som de ser i tidningen eller på skärmen, är något i grunden fel och förvridet.
De blir upphetsade av nakenbilderna, får en kick av att titta på sexscenerna, söker samma kick om och om igen, och glider så in i det beteende, som ibland så småningom utvecklas till ett beroende.
Sedan kommer de egentligen aldrig vidare i sin känslomässiga utveckling vad det gäller sexualiteten. Beroenden har den effekten.
Det här fungerar på samma sätt som när en människa i tonåren blir beroende av alkohol eller droger – också då stannar den inre utvecklingen upp, och man blir på många sätt kvar på en tonårings nivå ända till beroendet bryts, och en försenad mognadsprocess i bästa fall kan börja komma igång.
Den situation, som hustrun till en porrberoende man befinner sig i, har många paralleller med alkoholisthustruns – mannen lovar gång på gång att han ska sluta med eländet, men det håller aldrig någon längre tid. Istället blir det ett evinnerligt smusslande och ljugande.
Och här är det egentligen inte alkoholen, eller, som i det här fallet, porrkonsumtionen, som är det enda, som är illa, det är i lika hög grad löftesbrotten och lögnerna, som äter upp förhållandet.
Att leva tillsammans med en människa, som ljuger och har hemligheter, som lovar och inte håller, blir i längden så smärtsamt, att man själv börjar förändras som person genom de skyddsmurar man bygger upp för att inte helt gå under.
De skyddsmurarna är ofta av det slaget, att de egentligen bara gör saken värre – man söker förklaringar på situationen för att orka bättre, men ibland blir förklaringarna bara mer lögner.
En av de värsta ingredienserna i den soppan heter förakt.
Bibeln talar i ps 123 om en situation, där en människa blivit mättad av förakt (1917)
Innebörden i det uttrycket är att man har blivit föraktad så länge av någon annan, att man till slut har internaliserat eländet och börjat förakta sig själv.
I en situation, där en man fortsätter att missbruka porr år efter år, ljuger för att undgå upptäckt, och sedan försvarar sig med motanklagelser när han blir fast, där finns det ständigt en laddning av förakt i luften.
Hustrun möter ett ständigt förakt - mannen uttrycker ett allmänt kvinnoförakt när han njuter av porr, för pornografin är i sig ett uttryck för en sjuk kvinnosyn, och ett personligt förakt för henne, genom att han ljuger och bryter sin löften, och genom sitt beteende tydligt visar att han föredrar porraktriserna framom henne.
Vilka vägar finns det då att gå, om ett par har hamnat i den här situationen?
Jag vill mena, att den vägen går genom förändring, och den behöver komma på två sätt, både genom att mannen förändras, och genom att kvinnan förändras.
Om mannen ska förändras, då ska det börja med en omvändelse.
Det vanliga, åtminstone när det gäller kristna män, är att han skäms för sitt beteende, men är för stolt för att erkänna sitt problem och söka hjälp.
Den stoltheten är förstås inget annat än högmod, och högmodet är en värre synd än pornografin.
Så länge han låter högmodet styra sig, kommer han inte att vända om och söka hjälp, men detta, att han behärskas av sitt högmod, är i allmänhet inte något han förstår själv.
Den köttsliga naturen, eller gamle Adam, eller vad vi nu vill kalla honom, vill i det längsta framstå som rättfärdig. Han vill inte bekänna några skamliga svagheter! Vi har dock inte någon kallelse att låta köttet regera våra liv, vi är kallade att vandra i ande! För att vi ska kunna göra det, ska köttet korsfästas med sina lustar och begär, står det skrivet.
En stor del av denna köttets korsfästelse består just i att spotta ut stoltheten – inte bara svälja den så där tillfälligtvis, för då vill man ju ha den kvar, utan faktiskt börja se den som ett problem, och vilja bli av med den!
Att vandra i ande, vandra i ljuset, innebär bland annat att man bekänner sina synder för varandra – inte till höger och vänster, men åtminstone för någon annan människa! Gör man det, då får sig högmodet den knäck det behöver få, för att det ska finnas en väg framåt.
Att söka upp en medmänniska, som man har förtroende för, och berätta precis hur det ligger till, det är alltså ett viktigt steg på väg här, och det är på intet sätt omöjligt att ta – förutsatt att man vill ha någon hjälp!
Ibland vill folk helt enkelt ha kvar sin synd, och då är det inte mycket att göra åt saken.
Om en porrförslavad man skulle vilja gå den vägen, och småningom inse hur illa han har gjort sin hustru, och kunna erkänna det och be henne om förlåtelse, och sedan också visa att han har börjat respektera henne på det sätt, som en man ska respektera sin äkta hälft, då är föraktet brutet från den sidan.
Då kvarstår det förakt, som hustrun har blivit marinerad i under så lång tid, att hon till slut har börjat förakta sig själv.
Den förändring hon behöver få uppleva, det är att igen kunna se på sig själv på ett sunt sätt.
Det inre föraktet kan vara så svårt att komma tillrätta med, att hon att behöva hjälp för att bli av med det, och komma till en enkel insikt, som kan vara väldigt svår att ta till sig, nämligen denna: ”Det är inte fel på dig, även om den andre har gjort fel mot dig! Felet ligger hos den som slår, så att säga, inte hos den som blir slagen!”
Om situationen har följt det vanliga mönstret, då har hustrun småningom tappat lusten för sexuellt umgänge med sin man på grund av pornografin, och sedan har mannen använt detta som ursäkt för att fortsätta i sitt beroende: ”Jag måste ju titta på porr och onanera, eftersom du inte vill ligga med mig”. Kanske inte fullt så rakt uttryckt, men det har varit det budskap hon har fått ta emot.
Och plötsligt är det då hon, som ska känna sig skyldig för hans beteende!
”Det är för att jag inte är tillräckligt mycket kvinna, som min man gör så här…”
Sådana här anklagelser behöver tas fram i ljuset och avslöjas som lögn, annars åstadkommer de just självförakt!
Också med tanke på nästa generation vore det viktigt att få ut pornografins ande ur huset!
Sånt här kan nämligen gå i arv.
Barn lär sig nämligen genom att iaktta.
I ett hem, där pappan tydligt visar att han betraktar mamma – och kvinnor i allmänhet – som underlägsna varelser, som tjänstefolk, eller objekt att utnyttja, är det förstås detta, som barnen lär sig – både flickorna och pojkarna.
Om pappa däremot respekterar sin hustru, visar henne kärlek och omtanke och värdesätter henne, och i största allmänhet inte kommer med nedsättande kommentarer om kvinnor, då är det det, som går vidare till nästa generation.
Jag skulle annars vilja se äktenskapsskolor i församlingarna, där unga vuxna kunde få en chans att granska och bearbeta vad de har med sig för slags ballast från sina barndomshem, bearbeta det, och kasta oönskade saker överbord!
Då kunde de här osunda länkarna mellan generationerna brytas.
Som det är nu gifter folk sig inte bara utan att känna varandra, utan också, och det är lika illa, utan att känna sig själva!
Sen går de kanske från relation till relation, och eftersom de tar sig själva med varenda gång, blir det aldrig bättre.
Vi kan också ta en titt på vad som avses, när Nya Testamentet talar om otukt. Är porrmissbruk att betrakta som en form av otukt?
På Jesu tid fanns det två skolor bland de skriftlärda vad det gällde Mose lags bestämmelser om otukt som giltig orsak till skilsmässa.
Den ena menade att otukt enbart var fråga om äktenskapsbrott genom sexuellt umgänge, den andra utsträckte definitionen så långt, att det kunde räcka med om en kvinna lagade dålig mat eller inte höll hemmet städat och ordning – detta då naturligtvis för att det skulle vara så enkelt som möjligt för männen att bli av med oönskade fruar….
Med kännedom om detta kan man förstå att lärjungarna reagerade med förskräckelse på Jesu undervisning om skilsmässa!
I NT används två olika ord för otukt, ”porneuein” och ”moicheuein”.
Det förra betyder att bedriva hor eller otukt, alltså allt, som kan betecknas som sådana sexuella aktiviteter, som inte hör äktenskapet mellan man och kvinna till, det senare betyder rätt och slätt att begå äktenskapsbrott, alltså gå i säng med någon annan än den man är gift med.
Vårt ord ”pornografi” är bildat från porneuein, och betyder rakt översatt ”otuktig bild”.
Man kan alltså utan överdrift definiera porrkonsumtion som otuktigt beteende.
Den äkta man – eller hustru- som framhärdar i att regelmässigt titta på porr, och vägrar att söka hjälp för att bli fri från smörjan, han har tagit steget från att bete sig otuktigt då och då till att vara en otuktig människa.
Vi har här skillnaden mellan att vara en syndare och att vara en obotfärdig, förhärdad syndare.
Vi lever alla tillsammans med en syndare, alla vi som är gifta med en annan människa.
Min fru skulle få skilja sig från mig varje dag, om hon inte kunde godta att jag är en syndare – även om jag aldrig har varit inne på en porrsida på nätet i hela mitt liv, så finns det ju ändå annat i mitt sätt att vara och bete mig, som stör henne av och till!
Att försöka leva tillsammans med en förhärdad, obotfärdig syndare, som ständigt sårar och gör en illa genom sitt beteende, och av högmod vägrar söka hjälp, det är dock något annat.
Det kan till slut bli en situation, som man går så sönder av, att man helt enkelt inte orkar längre.
Jesus säger, att på grund av att människorna hade så hårda hjärtan, lät Herren Mose öppna möjlighet till skilsmässa i lagen, även om det inte var tänkt så från skapelsens början. I våra hjärtans hårdhet och vår obotfärdighet kan vi göra varandra så illa, att detta att gå skilda vägar till slut blir det minst onda av två onda ting.
Det här tror jag varje porrmissbrukare borde betänka – du kanske sitter där framför din porrsida med ditt äktenskap som insats, och med dina barns möjligheter att växa upp med en sund syn på vad det är att vara man eller kvinna som insats.
Är det verkligen värt det?