Ett steg i taget

De flesta av oss har väl någon gång i sitt stilla sinne förundrat sig över berättelsen om kunskapens träd i första Mosebokens andra och tredje kapitel. Hur i all världen kunde Eva och Adam låta lura sig att göra något som Gud så entydigt hade förbjudit??

En och annan har förmodligen också undrat hur han själv skulle ha klarat sig i motsvarande situation. Fast det får vi väl aldrig veta – åtminstone har vi trott att vi aldrig får veta det!

Men nu är faktiskt sannolikheten ganska stor för att just vi, som lever här på jorden nu, kommer att ställas inför ett liknande test inom en ganska snar framtid! Man kommer att erbjuda oss något, som Gud entydigt och klart har beskrivit och varnat för i sitt Ord, och man kommer att på alla sätt försöka förmå oss att ta emot det.

Och insatserna kommer att vara lika höga som de var då i begynnelsen: Liv eller död.

 

Den här varningen och beskrivningen jag talar om finns i Uppenbarelseboken 13:16-17, 14:9-12, samt kap 16 i dess helhet.

Också längre fram i Uppenbarelseboken talas det på flera ställen om vad som blir följden av att ta emot det märke som här omtalas – och också vad som blir belöningen för att stå emot frestelsen, och vägra ta det!

”Och det ( det andra vilddjuret ) förmår alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket.”

 Ibland har dessa kommande händelser i förkunnelse och böcker framställts som om vi inte skulle komma att ha något val – att detta är något, som kommer att tvingas på oss med våld. Men det tycks nu inte vara vad bibeltexten säger.

I den grekiska grundtexten används nämligen ordet ”poièo”i Uppb 13:16, och det betyder inte ”tvinga”, det betyder ”göra”!

(Här visar det sig f ö att inga bibelöversättningar är fullkomliga, det är hart när omöjligt för en översättare att helt undvika att hans egna uppfattningar på något sätt speglas i texten. Svenska Folkbibeln, som är en i mitt tycke i det stora hela utmärkt översättning, har här översatt ”poieo” med ”tvinga”, och det är en tolkning, inte en exakt översättning. Den gamla 1917-översättningens ”förmår” kom närmare sanningen.)

 

Vilddjuret ska alltså ”göra” så, att alla sorts människor tar emot det här märket, ett märke med vars hjälp man ska kunna göra ekonomiska transaktioner, och utan vilket det småningom blir allt svårare, och till slut helt omöjligt att var sig köpa eller sälja!

Det tycks alltså vara så, att det, åtminstone till att börja med, kommer att finnas en valmöjlighet!

Du kommer att kunna säga nej – och Herren Jesus förväntar sig att du ska säga nej!

Att ta emot märket likställs nämligen med att tillbe vilddjuret! (Uppb 14:11-12)

 

Jag vet mycket väl att man ibland har stirrat sig blind på ordet ”alla” i 13:16, och menat att här finns ingen valmöjlighet eller flyktväg, men följer vi principen om att låta skrift tolka skrift, och går vidare till Uppb 20:4, då möter vi där människor, som inte tagit emot märket!

”Alla” måste då betyda att alla kommer att ställas inför valet. Det kommer ingen undan. Men det kommer att finnas möjlighet att välja bort märket – även om den möjligheten till slut bara kommer att bestå av valet mellan att ta märket eller dö.

Men med utsikten att inom kort få ha del i den första uppståndelsen, och regera med Gud och Kristus i tusen år, ska det väl med Guds hjälp inte vara ett omöjligt val, det heller!

Det kommer alltså förvisso att så småningom att komma ett element av tvång med i märkeshanteringen, vilket bara är att vänta vartefter gruppen av ”ärkekonservativa och religionsfanatiska bakåtsträvare och märkesvägrare” krymper…

 

Hur kan vi då förvänta oss att vilddjuret ska gå till väga för att förmå alla människor att ta emot detta märke, och vad består det i?

Först av allt får vi konstatera, att detta ingalunda handlar enbart om pengar och ekonomiska transaktioner. Man kan använda den här tekniken som Id. som vaccinationsintyg, man kan ha ett chip inopererat som läser av ens hälsotillstånd, man kan använda det som passerkort, och så vidare – allt detta är då sådant som talar till samma saker som reklammakarna alltid  har appellerat till, alltså människans begär efter att ha det tryggt och bekvämt, att inte gå miste om något, som andra har tillgång till, och att visa att man nog är den som hänger med i utvecklingen.

Vi har redan tagit de flesta stegen på väg mot ett system, som är baserat på implanterade RFID-chips. Dagens system är redan baserat på sådana chips – alla slag av kontaktlösa betalkort arbetar ju med Radio Frequency Identification. Att flytta chipet från kortet till handen är sedan bara sista steget.

I Sverige ligger man redan långt framme med det här, tusentals svenska r har redan idag sådana här små elektroniska mackapärer insatta i handen, närmare bestämt ovansidan av handen mellan tummen och pekfingret.

Patric Lanhed, utvecklare av såna här grejer, var väl först ut i Sverige, och det är redan sex år sedan han fick sitt chipimplantat i funktion. Sen dess är det många, alltför många, som har hakat på. För att de kan.

Hur många människor i Finland av i dag skulle reagera negativt på erbjudandet att få ett mikrochip injicerat under huden på  handryggen, ett mikrochip, som skulle kunna avläsa ens hälsotillstånd och larma om det behövs, som skulle öppna låsta dörrar och ge tillträde till  ställen, som kräver covidpass,  som skulle ersätta alla bankkort och smartcards och betal-appar,  allt vad där finns, för att inte tala om hur totalt överflödiga de redan gammalmodiga kontanterna skulle bli! Tänk så bekymmersfritt, så enkelt, så bekvämt! Och så säkert!

Jag är illa rädd för att folk skulle stå i kö för att få eländet inplanterat! Vi har ju vant oss med att springa efter allt annat som påstås göra livet lättare och oss lyckligare, så varför skulle vi inte vilja ha det här också? Antagligen skulle folk vara beredda att till och med betala bra för det!

Så går det till att förmå människorna att ta märket! Varför kämpa med piskan. om det räcker med moroten?

För första gången i världshistorien finns alltså alla ingredienser till Uppenbarelsebokens scenario till hands!

 

Sedan har vi då den andra sidan av myntet, den som märkesvägrarna kommer att få se.

Om du får veta att om du inte tar emot ditt söta lilla chip, då kommer du att bli hänvisad till att åka sjutti kilometer för att skaffa kontanter, eller femti för att hitta en mack eller affär där du kan använda ett gammalmodigt betalkort? Vad tänker du då?

Så fruktansvärt obekvämt! Så kan man väl inte ha det?

Om din mobiltelefonoperatör meddelar att du inte längre kan betala räkningarna utan märke, och du ställs inför hotet att bli av med din I-phone, den som du är så beroende av, att du får abstinens om du inte har den inom räckhåll 24/7, hur gör du då? Hur skulle man kunna leva utan dator och sociala medier?

Om du inte längre kan resa någonstans, för att  du skulle behöva ha en märkesavläsare bredvid datorn, när du ska betala biljetten?

Om du till slut inte kan betala varken el eller vattenräkningar utan märke?

Om du småningom inte ens kommer åt ditt eget bankkonto längre, om du inte kan identifiera dig med chipmärkning?

Om du till slut blir hotad med att bli  internerad som förmodat samhällsfarlig person och trolig terrorist, om du vägrar ta emot den av samhället påbjudna ID-märkningen?

 

Kanske du tycker att jag målar behornade potentater på väggen idag?

Ja, kanske det, men engelsmännen har ett ordspråk som säger ”hope for the best, but prepare for the worst.”

Det är likaså gott att man realistiskt gör klart för sig att just så här kan det i värsta fall komma att gå redan under vår livstid, så blir man inte tagen med överraskning. Det är när man blir överrumplad, som det är så lätt hänt att man bara sköljs med… hade Eva vetat på förhand vad för slags besök hon skulle få den där dagen för länge sedan, då hade kanske utgången varit en annan, vem vet?

Vi har ju dock tillgång till facit, vi vet vad som är på kommande!

 

Jag tror alltså att det är just på såna här sätt som vilddjuret/Antikrist kommer att ”göra” så att alla tar emot hans märke. Silkesvantar i form av lockande morötter och mild påtryckning och övertalning i första steget, sen kommer järnnäven fram till sist, när 99% av befolkningen redan har rättat sig i ledet.

Och efter att de allra flesta redan har tagit emot märket, kan vi nog inte vänta någon större tolerans gentemot oliktänkarna.

Ingen vill bli påmind om att man kanske gjort sitt livs misstag, och blotta existensen av märkesvägrare är vid det laget en sådan påminnelse!

 

Min rubrik var ”Ett steg i taget”.

Det är så jag ser att det pågående avfallet från Gud går till, både i samhälle och kyrka. Ett litet steg i taget, så att folk hinner vänja sig vartefter.

Du kommer att få höra tusen argument och övertalningar när det blir så dags – och också drabbas av anklagelser och förakt om du envisas med att framhärda. Man kan bara se på hur tongångarna i samhället mot dem, som av olika orsaker är tveksamma till coronavaccinet, låter i dag! Kvadrera det, så får du en aning om hur det kommer att låta då, när det bara är en liten minoritet kvar, som bromsar samhällsutvecklingen, och inte vill begripa att märket är vägen in i den sköna nya värld, som alla världens tusenårsrikesbyggare i alla tider har förespeglat sin anhängare….

Men ta inte emot det!

Ormen kommer att satsa lika hårt på att få oss bortkollrade och på fall, som han nånsin satsade på Adam och Eva.

Men ta inte emot det!

Ta inte emot något annat än det som Jesus försvarade sig med i ökenfrestelsen: ”Det står skrivet!”, och här gäller det att ta emot det, som står skrivet, och få det inskrivet i både hjärta och huvud nu, i god tid!

Kanske vi också kan minnas att det i Jesaja 44:5 står något om att skriva ”Herrens egen” på sin hand?

Det är ett märke, som passar en Jesu lärjunge!

Att låta någon operera in ett märke i handen, som gör att man kan köpa och sälja, det är att göra en affär där man säljer sin själ.

 

De, som redan har lockats till ett halvt avfall i sina hjärtan, de som redan har vant sig vid att ta lätt på det Gud säger, kommer inte att ha mycket att sätta mot när den här tiden kommer – och då avser jag dels det faktum, att vi i den västerländska kristenheten redan försöker oss på att tjäna både Gud och mammon, trots att Jesus säger att detta är en omöjlighet, dels att vi har blivit så ängsligt angelägna om att vara världen till lags, att vi helt har glömt att Skriften säger att den, som är världens vän, är Guds ovän.

Kanske du, som läser det här, tycker det här med onda andemakter, som försöker lura mänskligheten i fördärvet,  låter aningen överspänt.

Ja, om vi inte hade tillgång till en text som bevisligen skrevs ner för nära tvåtusen år sedan, en text som förutsäger att mänskligheten i framtiden ska komma fram till en tid, när ett globalt enhetligt ekonomiskt system ska etableras, ett system, som ska använda ett ”märke” som betalningsmedel, och som vi först nu, under det senaste decennierna, har fått teknisk möjlighet att förverkliga, då skulle det vara överspänt.

Men nu har vi boken. Nu har vi den urgamla, gudagivna varningen, som talar rätt in i vår tid.

Hur skulle Johannes ha kunnat veta något om detta för 1900 år sedan, om inte Gud hade talat om det för honom??

Och då är det inget överspänt med att ta vara på informationen och föra den vidare, om man en gång har tillgång till den!

Om seismografen varnar för ett förestående vulkanutbrott, och den som avläser instrumentet rycker på axlarna, och struntar i att varna människorna i staden, vad säger vi om en sådan person?

Finns det en trovärdig varningssignal, då ska den tas på allvar!

SÅ TA DEN PÅ ALLVAR, OCH LÅT DEN GÅ VIDARE!!!

 

Guds befallningar är fortfarande evigt liv. Må Han ge oss kraft att hålla fast vid dem i den tid vi är på väg in i.

Om än det är genom mycket bedrövelse vi ska gå in i Guds rike, väger ändå Rikets härlighet tyngre än all världens bedrövelser!

Publicerad i Undervisning
6 kommentarer på “Ett steg i taget
  1. Läsare skriver:

    Tack, det här var en bra påminnelse. Detta betyder väl nog också att man inte borde ta stora lån från och med nu?

  2. Ingmar Rönn skriver:

    Ja, det här med att ta stora lån har alltid varit ett tvivelaktigt företag – det står ju skrivet att låntagaren blir långivarens slav, och den situationen är ju inget att hurra för!
    Så bäst är det nog, om man kan rätta munnen efter befintlig matsäck, och inte köpa annat än vad man har råd med utan att ta några stora lån.
    Sen beror det ju på vad man lånar pengar till för ett ändamål.
    Konsumtionslån bör undvikas helt, för de är bara så onödiga, både ur klimatsynvinkel, ur resurs-slöserisynvinkel, och ur vettig privatekonomisk synvinkel.
    Lånar man för att köpa fast egendom, som t ex bostad, då finns ju det köpta där som säkerhet för lånet, så om man inte kan betala blir man bara av med det köpta – förutsatt då att det man köpt har behållit sitt värde, vilket man inte har några garantier för.
    Om nu t ex bostadsbubblan i Helsingforsregionen skulle brista, då kan det bli så att en massa människor står där med en bostad, som plötsligt är värd bara hälften av vad de köpte den för – med lånade pengar – och det är ingen avundsvärd sits!

    Redan Wilkerson i sin bok ”Synen” gav rekommendationen att man skulle göra sig av med sina befintliga lån och inte ta några nya, om jag minns rätt, och den varningen har inte precis minskat i aktualitet sen dess!
    Vi klarar oss faktiskt rätt bra utan det mesta, som människor i allmänhet lånar pengar för att skaffa sig!

  3. Mårten Streng skriver:

    Bra! Tack! Gud välsigne dig!

  4. Jcs 1965 skriver:

    Tyvärr är man ibland tvungen att ta lån, t ex om det ska ske rörreparationer i huset där man bor. Tror inte att Gud bara ”helar” alla rör, vilket ju förstås vore det bästa

  5. Ingmar Rönn skriver:

    Ja, att låna till rörreparationskostnader är ju inget konsumtionslån, precis, och de var såna jag skrev att man helst ska undvika helt….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>