I det tidigare har vi kunnat konstatera, att Gud ger oss av sin Ande för att hans vilja ska ske i, med, och genom oss.
Samt att detta, att vi lever i Guds vilja, är vad som åsyftas med uttrycket ”vandra i Ande”.
I det sammanhanget lyfte jag också fram den något olyckliga saken, att vi, när vi talar om missionsbefallningen, av hävd har syftat på den version av densamma som finns i slutet av Matteusevangeliet, medan de andra versionerna har hamnat mer eller mindre på undantag.
Detta är olyckligt därför att just Matteus inte lyfter fram den helige Andes avgörande roll i danandet av lärjungar på samma sätt som de övriga evangelisterna.
Det finns dock en annan sak, som Matteus lyfter fram tydligast av dem alla, och det är att till evangeliets förkunnelse hör att dels lära de nyomvända allt vad Jesus har befallt, och dels också lära dem att faktiskt hålla det, göra det!
”Gör folken till lärjungar och lärjungarna till folk”, skulle man kunna parafrasera det till….
Och ska vi leva ett liv, som är präglat av en sådan praktisk lydnad, då står vi oss slätt utan den helige Andes kraft och glädje!
När vi människor märker, att det så att säga tar emot att försöka leva det slags Guds liv, som den kristne kallas till i Bibeln, därför att vi försöker göra det utan att vara fyllda av Anden, då snickrar vi ofta om teologin, för att därigenom rättfärdiga vårt misslyckande.
Vi säger då något, som i princip går ut på att allt vad Jesus och apostlarna befaller os att göra, det säger de bara för att vi ska misslyckas, och inse hur odugliga vi är. Punkt.
Säger någon något annat, då stämplas det som gärningslära och lagiskhet.
Man kan också se hur vi har försökt komma undan Jesu befallning om att hålla hans ord genom att ensidigt predika att Gud är kärlek, och inte ställer några som helst krav på oss människor.
På det sättet har vi lyckats tona ner Guds helighet så till den grad, att både Gud och Bibeln har blivit obegriplig för de flesta.
För att förstå Andens verk, vad Gud vill med andeutgjutelsen, behöver vi se Gud som han är: en förtärande eld mot all orättfärdighet, helig, helig, helig!
Anden ska överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom, säger Jesus.
På något sätt har vi i alltför mycket av den nutida förkunnelsen fått det till att Anden ska överbevisa världen om att Gud är kärlek och inget annat.
”Trevlig, trevlig, trevlig är Herren Sebaot”, var det någon som ironiskt sade om detta.
En undervisning, som inte tar lydnaden och efterföljelsen på allvar, har alltså inte mycket att skaffa med det evangelium, som Jesus och hans apostlar predikade.
Läser man innantill, så är det nästan övertydligt så, att de nog minsann avser att undervisningen ska praktiseras, och också att det ska vara möjligt för Jesu lärjungar att göra det, och inte bara möjligt, utan det är tänkt att vara en lätt börda och ett milt ok!
Vad är det då, som Anden gör möjligt för oss, och som lagen inte klarade av att åstadkomma?
Svaret på den frågan är rätt och slätt lydnad.
Den helige Ande gör det möjligt för en människa att lyda Gud, och att göra det med glädje, och som en naturlig sak.
När Gud lägger ner något, eller förändrar något, i dig och mig, då gör han det genom sin Ande, och det står ju skrivet att han är den, som i oss verkar både vilja och gärning, för att – just det – hans goda vilja ska ske!
Den helige Ande är just helig.
Guds helighet tar sig uttryck i att han är rättfärdig, och att han vill att hans barn ska vara som han, och nu talar vi inte om den tillräknade rättfärdigheten, den som Jesus ger oss för att vi ska kunna stå rena och fläckfria inför både Gud och andevärlden.
Nu talar vi om att faktiskt leva ett liv, som är präglat av Guds levande rättfärdighet, alltså om lärjungaskap!
Jakobs brev handlar i sin helhet om detta – och är därför inte så omtyckt i alla kretsar…
Eller, för att ta ett citat från Hebreerbrevet, Gud fostrar oss för att vi ska få del av hans helighet!
”Levande rättfärdighet” – det uttrycket kan behöva en förklaring.
Den förklaringen kan vi finna t ex i 1 Kor 13.
Utan kärlek är rättfärdigheten död, den är ingenting.
Fariseerna hade massor av den sorten, men det fanns inget liv i det de sade och gjorde, de kom bara med krav och anklagelser, och skapade därigenom fördömelse i sina åhörare.
Deras slags lydnad var ett praktexempel på hur det också kan gå, när man försöker leva enligt Guds vilja utan att ha kraft till det genom Guds Ande: man snickrar till en sorts lydnad, som passar den fallna människan, och gör därigenom Guds bud om intet.
Den mer moderna varianten av detta är den slags moraliserande syndakatalogsreligiositet, som har hängt med i den kristna kyrkan alltsedan starten för tvåtusen år sen.
Om avskaffandet av lydnaden, och den ensidiga predikan om att Gud är kärlek och aldrig ställer några som helst krav på oss människor är det ena diket vi hamnar i, när vi på egen hand ska försöka handskas med Jesu ord om att hålla allt han har befallt, då är detta det andra.
Evangeliet är Guds erbjudande till oss om att få möjlighet att börja leva det liv vi är skapade för, ett budskap om att vi kan få bli människor, som Ordet blir kött genom! Detta är den levande rättfärdigheten, den är ingen bokteori, den är ett Kristusbrev, som går omkring på två ben, och kan bli sedd och läst av alla!
I ljuset av detta kan man inte säga annat än att det är rent tragiskt att vi har så ofta krympt ner och förvanskat Guds evangelium till ett budskap om att ”jo, Gud förlåter er era synder, men vänta er inte att något annat egentligen händer, och tro för all del inte att ni ska kunna göra något annat än synda!”
Ett helt evangelium bygger vidare på budskapet om syndernas förlåtelse och pånyttfödelse till att vara ett Guds barngenom att ta avstamp i Jer 31 och löftet om att få Guds lag skriven i sitt hjärta, det går vidare till uppfyllelsen av det löftet, som det beskrivs i Rom 5, där det konstateras att Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, och det landar i Rom 6, och beskedet om att nu är vi gjorda fria till att tjäna rättfärdigheten!
Vill man bli fylld av Guds Ande, och sedan leva ett liv i Anden. då behöver man ha klart för sig, att det är detta, att leva ett rättfärdigt liv i lydnad för Herren, och göra det med glädje och i frihet, som Anden vill låta oss alla göra.
Då sker Guds vilja, då kommer det Guds Rike som är invärtes i oss!
Inte alla profeterar eller talar i tungor, men detta är till för oss alla, detta är det som Rom 14:17 talar om: Guds Rike består i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande!