I höst (2021) har jag läst mycket i Jesaja – en bibelbok, där vi kristna har en tendens att försöka plocka russinen ur kakan genom att bara läsa de trösterika texterna, men som, läst i sin helhet, också ger en skakande bild av Guds helighet, hans väldiga makt, och hans vrede över synd och lögn.
Min vana trogen har jag försökt undvika att missa ord och meningar genom att helt enkelt skriva av de textavsnitt, som jag har blivit att fundera över, en något tidsödande, men mycket effektiv metod!
I förhoppning om att det kan finnas fler än jag, som är intresserade av att ta tid till att få en bättre förståelse av Jesajas budskap – både till sin samtid, och till vår tid – ska jag under det närmaste året försöka skriva litet kommentarer, kapitel för kapitel, till Jesaja, om Herren vill och jag får leva.
Jag publicerar då just de textavsnitt jag redan har skrivit av, plus kommentarer till hela det aktuella kapitlet.
Åtminstone kommer det här projektet att vara till nytta för mig själv! 
Jesaja var verksam under den tid då kungarna Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia regerade i Juda rike. Hurudan den politiska och religiösa situationen då var i Juda framgår av 1 Krön 26 – 32.
Enligt Jesaja 6 fick profeten sin kallelse samma år som kung Ussia dog, alltså ca 740 f Kr.
Före Ussia regerade Amasja, en kung som avföll från Israels Gud.
Ussia och Jotam var sedan i sin tur i det stora hela tämligen gudfruktiga kungar, men Ussia blev tyvärr högmodig och syndade mot Gud på gamla dagar.
Om Jotams regeringstid sägs att han själv nog gjorde det som var rätt inför Gud, ”men folket gjorde ännu det som var ont” – ett uttryck som tyder på att så hade varit fallet också under Ussias regeringstid.
Först med kung Hiskia kom någon verklig vändning i läget, och då denne började regera hade Jesaja redan varit verksam som profet i trettiotvå år!
När Hiskia hade regerat fjorton år, angrep den assyriske kungen Sanherib Jerusalem, och Gud räddade staden på ett mirakulöst sätt som svar på Jesajas förböner.
Då hade Jesaja varit verksam i fyrtiosex år!
Man kan alltså förmoda att han fick sin kallelse som en tämligen ung man.
Profeten Mika var för övrigt samtida med Jesaja, och verksam i Sydriket också han.
Där Herren stavas med små bokstäver i den svenska bibeltexten, står det ”Adonai” i grundtexten. Det betyder ”min Herre”. Där det står HERREN har grundtexten gudsnamnet JHWH, det viktigaste namnet på Israels Gud.
Uttrycket ”Herren, HERREN” betyder alltså ”min Herre, JHWH”
Jesaja 1
1-4
Hör, ni himlar, lyssna, du jord, ty HERREN talar!
Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig.
En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting!
Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, ni ogärningsmäns avkomma, ni vanartiga barn, som har övergivit HERREN, föraktat Israels Helige, och vikit bort från honom!
12-20
När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?
Bär inte längre fram meningslösa matoffer!
Röken av dem är avskyvärd för mig!
Jag står inte ut med nymånader och sabbater och utlysta fester – ondska tillsammans med högtidsförsamlingar!
Min själ hatar era nymånader och högtider!
De är en börda för mig, jag är trött på att bära den.
När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna!
Era händer är fulla av blod!
Tvätta er, och gör er rena!
Tag bort era onda gärningar från mina ögon!
Sluta göra det, som är ont!
Lär er att göra det, som är gott, sök det rätta!
Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak!
Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN!
Om era synder än är blodröda, ska de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, ska de bli som vit ull!
Om ni är villiga att höra, ska ni få äta av landets goda, men om ni vägrar och är motsträviga, ska ni förtäras av svärd, ty så har HERRENS mun talat!
27-28
Genom rätt ska Sion friköpas, genom rättfärdighet de, som vänder tillbaka!
Men fördärv ska drabba alla överträdare och syndare, de som överger HERREN ska gå under!
Detta är ord, och inga visor. ”Övergivit, föraktat, och vikit bort”.
King James har översatt den meningen så här: ”They have forsaken the Lord, they have provoked the Holy One of Israel, they are gone away backward.”
Amplified Bible är som vanligt mest nyanserad: ”They have forsaken the Lord, they have despised and shown contempt, and and provoked the Holy One of Israel to anger, they have become utterly estranged (alienated)
De hade övergett Herren, alltså börjat ge sin tillbedjan till andra gudar.
De hade därigenom föraktat Gud, och visat att de ansåg honom vara dålig och värdelös.
Genom detta hade de väckt Guds vrede, och fått honom att dra undan sin välsignelse från dem, och så hade de på den vägen blivit totalt främmande för honom.
Mitt i allt detta hade de ändå kvar ett yttre skal av religiositet, gudstjänstrutinen fungerade fortfarande, de firade religiösa fester, och de framställde sina böner.
Nu säger Gud att han inte vill ha deras tomma skal!
Det han ville ha var ett folk, som levde i enlighet med den bruksanvisning för mänskligt liv han hade gett dem, ett folk som levde sant och rättfärdigt.
Gud är rättfärdig. När Bibeln säger att Gud är god, då är det just detta som avses.
Vi misstolkar det lätt till att han skulle vara snäll och trevlig, och aldrig kunna göra en fluga förnär, men det är just en misstolkning.
”God” i det här sammanhanget betyder perfekt, felfri, ljus som inget mörker finns i, en godhet som aldrig kan förenas med ondska, eller kompromiss med ondska, inte i någon form.
Hur ser då vår tid ut, jämfört med den här beskrivningen?
Har Guds folk avgudar, sådant som vi ägnar en tid, uppmärksamhet och hängivenhet åt, som skulle ha varit reserverad för vår Gud?
Finns det attityder och handlingsmönster bland oss, som bär det kristna namnet i Finland och Sverige, som i praktiken visar att vi både föraktar Guds ord och befallningar genom att strunta i att följa dem, och i praktiken visar att vi tycker att de är dåliga och värdelösa, för vi har bättre idéer själva?
Har vi blivit främmande för Gud, så att vi varken känner honom längre, eller ens är intresserade av att investera tid i att lära känna honom?
Har våra samlingar och gudstjänster blivit ett religiöst skal utan verkligt innehåll?
Enligt Jesajas första kapitel tycks ju Gud mena, att tempeltjänsten får sitt rätta innehåll av hur människor lever sina liv ute i vardagen, både i förhållande till medmänniskorna och i förhållande till honom själv…
Kallelsen till omvändelse är nästan övertydlig.
”Låt oss gå till rätta med varandra”.
”Ni har missnöjda med mig, och jag har klagomål på er, låt oss nu se vems klagomål, som är berättigade!”
Här kan ingen människa någonsin vara den, som får rätt mot Gud.
Ändå ger Herren en utväg: Omvänd er! Om ni är villiga att börja lyssna till mig, villiga att börja lyda mig, då ska era blodröda synder bli snövita, då ska ni tvättas rena – men om ni vägrar och är motsträviga, då finns det ingen räddning för er.
Exakt det budskapet framför också Johannes Döparen, och Jesus, och apostlarna.
Omvänd er, och tro det glada budskapet! Bär sådan frukt som tillhör omvändelsen, minns att Gud vill se barmhärtighet, inte offer! Tro på den Gud har sänt, så ska ni inte drabbas av evigt fördärv, utan i stället få evigt liv!
Gud går fortfarande till rätta med oss, i den meningen att det ingalunda är likgiltigt för honom hur vi lever och handlar, och i den meningen att han fortfarande vill att vi ska söka hans ansikte, söka att lära känna honom, och vara villiga att, på vad sätt vi kan, vara med och göra honom känd.
Han är densamme i går, idag och i alla evighet, och därför har Jesaja ett budskap till oss idag, också i de bistra partier, som vi sällan predikar över…