Några axplock från Jesajas femte kapitel, och några tankar kring dem:
7
Herren Sebaots vingård är Israels hus, och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad, men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet, men fann skriande orättfärdighet.
12-13
Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare, pukor, flöjter och vin, men HERRENS gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte.
Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, ty de saknar kunskap!
16
HERREN Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet!
20-21
Ve dem, som kallar det onda gott, och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött, och sött till bittert!
Ve dem, som är visa i sina egna ögon, och håller sig själva för kloka!
24
Liksom eldsflamman förtär strå, och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras rot ruttna bort, och deras blomning flyga iväg som stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag, och föraktade Israels Heliges ord!
Det femte kapitlet i Jesaja inleds med sången om Herrens vingård, en bildlig framställning av hur Israels folk, trots att de hade fått alla förutsättningar för det, hade vägrat att bli det ”rike av präster och ett heligt folk”, som Gud hade kallat dem att vara. 2 Mos 19:5-6
Förutsättningen för att detta skulle kunna förverkligas är klart angiven i v 5: ”om ni hör min röst och håller mitt förbund”, och detta förliknas då här i början av Jes 5 med att bära äkta druvor som frukt. I stället hade vingården, folket, valt att bära vilddruvor, inte äkta.
Resten av kapitlet beskriver denna dåliga frukt mer i detalj, och ger också klara besked om vilka konsekvenser det kommer att leda till, om ett folk väljer att strunta i vad Gud säger.
Här har jag valt att plocka ut verserna 20-21, för de beskriver vår egen tid, och situationen i den västerländska kristenheten så på kornet!
Det här med sången om Herrens vingård är intressant också så till vida, att Jesus anknyter till det här bildspråket i sin undervisning på flera ställen!
Några exempel:
I Matt 7:15-23 använder han den frukt, som en människa bär i sitt liv, som signalement på sanna och falska profeter – ”ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt, alltså ska ni känna igen dem på deras frukt!”, och anger klart att det här är fråga om personlig karaktär, inte om begåvning eller nådegåvor!
Tonen från Jesaja 5 hörs tydligt: Herren väntar rättfärdighet och lydnad av sina lärjungar!
I Matt 13, samt också i Markus- och Lukasversionerna av samma tal, alltså liknelsen om de fyra åkrarna, ligger tonvikten också på frukt och fruktbärande, och också där är det den rättsinnighet, som består i att ”höra och förstå Ordet”, Matt 13:23, ”att höra Ordet och ta emot det”, Mark 4:20, ”de som har hört Ordet, och behåller det i ett gott och uppriktigt hjärta”, Luk 8:15, som är den avgörande faktorn för den goda frukten.
I Jesu avskedstal i Joh 14-17 återkommer Herrren också till bärandet av god frukt som det, som lärjungarna är bestämda till, hela fem gånger i kap 15, sammanfattat i 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er, och bestämt om er att ni ska gå ut och bära frukt, sådan frukt som består…”
Att höra och förstå, höra och ta emot, och höra och behålla är alltså de tre nyckeltermerna här.
Förståelsen kan blockeras av en människas förutfattade meningar. Om det man får höra går helt på tvärs med allt, vad man tidigare trott och hållit för sant, då kan det bli så, att man helt enkelt inte kan ta till sig budskapet.
Jag hörde också en gång en gammal erfaren bibellärare säga, att en människa har förstått just så mycket av Guds Ord, som hon har praktiserat – det är den som både hör och gör, som börjar förstå! Att underlåta att göra det Herren säger kan förvisso också blockera förståelsen! Joh 7:17
Emottagandet kan blockeras av att man helt enkelt inte vill vända om, inte vill göra de omställningar i liv och attityder, som Ordet kallar till.
Vill man behålla det goda budskapet, då ska man följa rådet i Psalm 1 i Psaltaren: låta det ha en daglig plats i sina tankar och sin uppmärksamhet. Det tycks nämligen inte finnas något, som vi glömmer så snabbt och lätt som Guds tilltal! Det problemet berör Jakob i Jak 1:22-25
Det här med att vara kallade att vara ett rike av präster och ett heligt folk gäller för övrigt också i högsta grad den nytestamentliga församlingen: i 1 Petr 2:9 står det så här: ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus!”